Så var det då dags för "årets" nostalgitripp. I Malmö alltså. Jag tog mig till Erikslust - dit brukade jag och min mamma promenera från Erikstorsgatan för att handla mat. Inte så ofta dock och därför var det en utflykt varje gång. Märkligt det där - det låg ju inte SÅ LÅNGT bort?!?!?! Det var sig likt. Sedan blev det en busstur till ställen som jag i ärlighetens namn knappt besökte när jag bodde där. Men jättekul ändå. Stadion - dit kom jag för några år sedan med mina barn för att se en match mellan MFF och ett israeliskt lag. Jag kommer in på Stadion och skriker i vanlig daisyton : - Var är Janne Möller? För er som inte vet vem Janne Möller är - läs inte vidare. Han var en STOR målvakt i MFF på 70-80 talet och hade VÄRLDENS snyggaste ben. Behöver jag skriva här hur pinsamt mina barn tyckte det var?

Idag är det Mors dag och jag ville hälsa på mina föräldrar på Judika Begravningsplatsen. Lite tveksam var jag, då tongången mot Malmös judar inte är den bästa - för att uttrycka det väldigt diplomatiskt. Och jag var faktiskt rädd att gå dit ensam. Och det är inte klokt. Men efter lite resonemang med mig själv beslöt jag mig för att trotsa rädslan och gå dit. DE ska inte få vinna - de som inte vill ha judar på Malmös gator. De som skriker okvädningsord som "jävla jude" och som chikanerar ungdomar som går med davidstjärnan på sig. Alltså promenerade jag till Föreningsgatan och gick in. 

Där inne är det som om världen stått stilla. En oas. Tyst, vackert och vilsamt. De flesta gravstenar är gamla och lite ärgade. Man hör löven susa och på något sett är trafikmullret från gatan knappt hörbart. 

Jag hälsade på min morfar Elias och mormor Sara. Och så min mamma och pappa förståss. Lade några fina stenar på gravstenarna och pratade lite med dem. Fast egentligen behöver jag inte prata med dem där, för det gör jag ändå. 

På vägen tillbaka till hotellet tog jag en sväng om Kungsgatan där min gamla skola Bladins huserade. Numera ligger skolan på annan plats och huset har idag hyresgäster som IOGT och ett kafé. Och det kan jag tycka är väldigt lustigt - IOGT. Om väggarna kunde berätta! 

Nu sitter jag med fönstret på vid gavel och tycker att min dag varit alldeles perfekt. Grattis alla Mammor!

Har suttit på en riksstämma hela dagen som avslutades med en trevlig middag. Borskavaljeren var en "gammal" bekant som är lika härlig att träffa varje gång. Han är gotlänning och både sjövärnare och FRO:are. Att lyssna på hans berättelser om vad han gjort och gör är så intressant att jag lätt skulle kunna sitta hela natten där bredvid.

en väninna sa till mig häromdagen: - Men herrejesses vad du reser. Du spenderar mer tid på hotell än hemma. Och hon ar faktiskt rätt. Åtminstone nu när det gäller april - maj. Men sedan har jag ju förmånen att kunna ta ledigt en längre tid.

Jag har ju anpassat mitt liv efter "mina" tidningar. De ligger i fas med varandra och kommer ut samtidigt, fyra/år. Och då säger det sig självt att det blir många resor och mycket intensivt arbete. I sex-sju veckor. Sedan kan jag ta ledigt i fyra veckor. Så är mitt år.

Och är chefen snäll och tillmötesgående så kan jag ibland unna mig någon extra dag på mina arbetsresor - och njuter. Fast chefen måste förhandlas med, ibland får jag muta henne och fjäska rejält. 

Idag är jag i Höllviken och det är ju nästan "himma" för mig. Uppfödd i Malmö med många somrar i Falsterbo och Ljunghusen. Det är gott i själen. Sundet ligger vackert bara några meter ifrån mitt visste här och man ser bron till Köbenhavn.

Jag kan höra mim mamma säga: - Har du vaknat på fel sida idag? Det hände när man satt vid frukostbordet och kanske var lite sur. Eller rättare sagt - mycket tvär. Det var alltså på den tiden då mammor serverade god härlig frukost varje morgon. Det är så längesedan att jag knappt kommer ihåg det. Men den där frågan kommer jag ihåg.

Nu var det inte så att jag är känd för mitt dåliga morgonhumor. Tvärtom. Men när det någongång hände så kändes frågan klart obra. Och jag kan inte påstå att jag blev på bättre humor av den. 

Idag har jag definitivt vaknat på fel sida. Jag är SUR. Jättesur. Och det värsta av allt är att jag inte ens vet vad jag är sur över.....

Jag har blivit med maskin. Kaffemaskin. Och inte vilken som helst - utan kaffemaskinen med STORT N! Just det Nespresso. Och det var tur det, för dagarna efter inköpet var jag på middagsbjudning och runt bordet pratade man om just detta världens tionde underverk! Så skulle man i alla fall kunna tro. Vad pratade man "förr i tiden"? Jo om barn och fred, pengar och världen. Det säger kanske hur det står till bakom lykta dörrar. 

Men nu har i alla fall jag fallit för reklamen och inhandlat verket. Och kapslar av alla de vackra kulörer som finns lyser upp köket. Nu väntar jag bara på att jag får "oväntat" besök. Eller förresten det var ju Gevalia det? Men om Clooney kommer så vet jag vad jag ska säga: - I always thought you were a kind of Ristretto person, Mr Decafinnate!

Så det så....

Nu tillbaka i Stockholm efter att ha spenderat fyra dagar ute på Eriksberg på Hotell 11 där världens mest fantastiska receptionspersonal tagit han om mig som om jag vore den VIKTIGASTE gästen på jordklotet. Och visst är det skönt att komma hem, dock har jag inte nått mitt Hjorthagen än. Har bara kommit till Waynes på Stureplan. Men att komma till storstan med allt vad det innebär efter att ha suttit på en altan med utsikt över Älven - eller dinglat med benen nere på kajen, eller spenderat timmar på Älvsnabben. så känns det rätt "hårt"! 

Mitt nyast nöje i Göteborg är att ta Älvsnabben - båten som går från city ut till Klippan - fram och tillbaka och fram och tillbaka igen. För kronor 22:- (Göteborgstaxa) som betalas via sms kan man få en 1,5 timmars tur som heter duga. Och sitta på däck med fantastisk utsikt. Bara att rekommendera.

Snart ska jag träffa familjen. Saknar mina barn - och det kan man göra trots att de är stora och klara sig själva.

kom den. Vaddå undrar ni säkert. Jo, solen..... Jag befinner mig i Göteborg, närmare bestämt ute på Eriksberg. Det vet ni sedan "gammalt" att det är där jag brukar bo när jag är i denna fina stad. Väder har det varit - kanske inte sådant väder som det brukar vara när jag är här. Men helt okey. Blåsigt och molnigt. 

Så idag när European Maritime Day invigdes - och en av anledningarna till att jag är här - vaknade jag till en STRÅLANDE SOL! Wow, vilken känsla. Där satt jag på min altan och såg när den ena båten efter den andra anlände. Det Danske Marinehjemmevärn som jag känner så starkt för kom med två av sina fartyg, Sjövärnskåren i Göteborg anlände med sin SVK248 och Amfibieregementet hade både stridsbåtar och trossbåt med sig. 

Och det har fullkomligt vallfärdat med folk hit ut. Själv har jag besökt mina sjövärnare och danskarna och träffade även några FRO:are (Frivilliga Radioorganisationen). Hann med en båttur utmed Älven före folkstormen. Sådant är så gott för själen. 

Och TACK till den som hade kontakt med den högre makten som gjorde att sommaren kom till Eriksberg just denna dag!

har blivit med ni bärbar dator. Igen - kanske någon undrar. Jo jag vet - jag konsumerar sådana som andra kanske gör skjortor? Nä kanske inte så illa. Men jag har en tendens att få mina bärbara att insjukna, bli spillda på, tappas i golvet eller så har jag bara lust att slänga dem ut genom fönstret. 

I flera månader har jag använt mig av min dotters lilla lilla dator. Som hon fick av sin snälla mamma för tre år sedan. Den är det absolut inget fel på, mer än att den är väldigt liten för en kvinna i sina bästa år - om ni förstår vad jag menar? Och så har den inget batteri vilket gör att jag känner mig väldigt OFRI!

Men häromdagen så slog jag till och investerade i en söt liten Lenovo. Så liten är den inte, en 11,6 heter den visst. Den hade i och för sig kunnat vara storlek 24,8 eller 1,2 jag hade säkerligen inte förstått skillnaden. Och då kanske ni förstår hur insatt jag är i teknikvärlden. Men jag är lika glad för det!

ja det kan man ju undra. Här på bloggen har jag i alla fall inte varit på väldigt länge. Men se nu är jag här igen. 

Det har varit händelserika veckor, med resor och arbete. Karlskrona, Bryssel, Göteborg och Helsingborg har fått fint besök. I Bryssel arbetade jag och fick sedan sällskap av den äldste arvingen. Tre härliga dagar tillbringade vi i EU-staden. Jag tror aldrig jag ätit så mycket sjötunga som de dagarna. Jesses så gott!

Detta inlägg skriver jag på min nya bärbara dator. Jag har ju en viss tendens att få mina datorer att insjukna. Antingen tappar jag dem eller så spiller jag något på tangentbordet????? Men nu har jag lovat mig själv och mina närmaste att var snäll mot denna så söta fina Lenova!

Härhemma vankas det studenttider. Den yngsta har fått mössan på sig och hon är så bedårande. Tårarna rann och jag växte säkerligen fem centimeter när hon provade den. Det försökta jag ju dölja - men inte så lätt när man snörvlar och ögonen blir röda. Pinsamt!

Ha det nu gott i vårsolen

Spekulerat mycket under dagen om varför man säger så mycket gott om personer när de sagt upp sig, slutat sitt arbete eller till och med när de dött. Morgontidningarna är fulla av dödsrunor där man hyllar de avlidna med vackra ord och det är inte mig emot - tvärtom. Jag hoppas bara att man även sa alla fina saker medan personen var i liv.

Så också när det gäller människor som slutar sitt arbete. Idag är Facebook fulla av hyllningsord om försvarsminister Sten Tolgfors. Jag hoppas att alla ni som hyllar honom även sade alla fina saker till honom medan han faktiskt jobbade som minister. 

Och nu är jag tillbaka till det som jag så ofta skriver om - ge mer beröm. Ge en klapp på axeln och ett uppmuntrande ord. Det mår vi så gott av - både att få ge och ta!

SÄG DET NU!

- Men hur kan du åka iväg och vara ensam i veckor? Du som är så social? Det är några av de frågor jag förvånat får varje år från vänner och bekanta. Alltså då när jag ska iväg på mina semestrar!  Så här ligger det till......

Ni som följer mig här på bloggen vet att jag har "mitt sommarvisste" i Ystad. Där tillbringar jag mer än gärna några veckor på sommaren. Själv. Inte ensam - utan själv. Och jag njuter enormt av det.  Nu är jag i Visby - själv. Här njuter jag också STORT!

Jag har alltid sagt att det är för litet fjäsk i Sverige. Jag säger det igen - DET ÄR FÖR LITET FJÄSK I SVERIGE! Hörde ni?

Och så vill jag lägga till en sak: Det är för litet skryt i Sverige! Hörde ni?

NU ska jag berätta varför jag tycker så. Det här med Jantelagen är jag så evinnerligt trött på att jag får KRUPP varje gång jag råkar på det. Trots att det är 2012 och att vi i vårt vackra avlånga fina land blivit influerade av EU och av alla underbara kulturer runt om i världen så har vi fortfarande JANTE på axlarna. Det får bli slut på det. 

Vet ni vad? Jo jag har promenerat i fem timmar. Just det 5 timmar!?!?!?!?!?!?! Fast jag har ju ätit lunch och kaffat en gång också, så jag ska vara ärlig och dra av ungefär en timme. Då blir det fyra timmar. Inte illa det heller.

Gata upp och gata ner. Utmed strandpromenaden som är så ljuvligt underbar. Nu på vårvintern är den karg och blåsig men lika vacker för det. Ingen sol idag, lite blåsigt med helt ok om man har de rätta kläderna. Och det hade jag. Till och med mössa - inte hatt!

Jag har samlat kraft kan ni tro. Oj oj oj - just nu måste jag säga att jag mår som en prinsessa. Eller det vet jag ju inte - för jag har aldrig varit en prinsessa? Men jag mår sanslöst gott i detta nu.

Lite häftigt är det när man går omkring i en liten stad som Visby. Man säger hej hit och dit och pratar med folk man stöter på lite varstans. Me like! Fast det är nog några som skakar på huvudet åt henne från fastlandet. Hon som pratar om allt mellan himmel och jord. Men se det bjuder jag på.

jag har ingen hatt med mig i Visby. Men hade jag haft det hade jag fått hålla i både den och mig själv. För här stormade det värre igår. Men solen stod på topp och där det fanns lä - vilket det inte gjorde - värmde det härligt.