Att ta sig själv på blodigt allvar är farligt. Så är det! Att däremot kunna skatta åt sig själv och skaka på huvudet åt sina blundrar är nyttigt och utvecklande. Och detta har ingenting med seriositet att göra.

Allt för många år i mitt tidigare liv - arbetade jag med människor som var övertygade om att om man skrattade alltför mycket så var man inte seriös. Och det i sin tur gjorde ju att jag mer eller mindre blev klassad som "klassens clown" i negativ mening. Det gjorde inte mig något. Men störde säkert många. Och jag tackar han däruppe och mig själv för att jag en dag sade att jag fått nog. Tack och adjö sa jag den 2 februari 1995. En av de bästa dagarna i mitt liv! Sedan blev jag min egen chef och kan vara precis så oseriös som jag vill. Ha ha ha!

Vi behöver mer oseriösa politiker i Sverige. Och då menar jag absolut inte en sådan farlig individ som Berlusconi. Ulf Adelsohn är ett mycket bra exempel på en härlig oseriös seriös politiker med glimten i ögat. Men det passade väl inte Moderaterna att ha honom som partiledare. Han kanske var som en ulv bland fåraherdar?!?!

Dagens mest härliga oseriösa seriösa politiker är Fredrick Federley. En härlig frisk fläkt som har allt. Glimten i ögat, smart, påläst, glad, snygg, orädd och mycket seriös. Precis sådana behöver vi mer av i Sverige. I riksdagen, i regeringen, på arbetsplatser och i skolorna. Då blir det ännu godare att leva!