sjövärnsvärme.
Jag har varit i Norrland. Eller rättare sagt norr om Dalälven. Visserligen endast några mil norr om älven men för en skånska som jag är det Norrland. I dagarna tre var jag i Gävle. För att bevaka Marinfestivalen där. Fördomar som jag har, så trodde jag att Gävle skulle vara en avkrok likt Kuskasjärvi eller Någanstansisko men icke. En vacker kuststad med fina byggnader, härliga caféer, bra hotell och trevliga människor. Så även jag är fylld av fördomar - jag som ska vara så enormt vidsynt, filantropisk och openminded. Ha ha säger jag bara. Men jag är åtminstonde medveten om mina brister??!?!?!
I Gävle mötes jag av mina sjövärnare. Och de är "mina" sjövärnare. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Om någon annan skulle våga sig på att ta anspråk på detta begrepp - blir det inte roligt för den personen - vill jag lova. Jag älskar alla mina sjövärnare. Unga som gamla, herrar som damer, tjejer som killar. Där utmed kanalkajen låg de vackert sida vid sida - de tio Sjövärnsfartygen. Polerade, vaskade och ståtliga. Från Gotland, Östergötland, Skåne, Blekinge, Västernorrland, Gävle, Göteborg och Märsgarn. Och många långa stora kramar fick jag av PeGe, Kenta, Helena, Bosse, Göran, Mikael, Mats, Birgitta, Catharina, Christer, Miriam, Carl-Åke, Claes, VIktoria, Stephan, Marcus, Magnus, Arne, Daniel, John, Inga-Lill, Charlotte, Kerstin, Per, Rolle, Jerry, Mattias och flera andra.
Det är en emorm värme och gemenskap man möts av. En glädje och en entusiasm som smittar av sig. Det är högt till tak och skratten vilar över en. Det finns en vilja och ett Sverigeengagemang som heter duga. I Gävle hjälpte Sjövärnskåren till med logistiken vad gäller allt på sjön. Vår egen "hamnkapten" Daniel såg till att skeppen slussades in och ut, att hålla kanalinfarten fri från båtar när så behövdes och att allt gick rätt till. Gävleborna fick båtskjuts lite här och var och Daniel beredde dem plats på våra båtar. En härlig syn att iaktta. Jag lovar.
Det är inte utan STOR stolthet man är chefredaktör för Sjövärnsposten. Ett priviligerat uppdrag som värmer. Med sjövärnsvärme.
I Gävle mötes jag av mina sjövärnare. Och de är "mina" sjövärnare. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Om någon annan skulle våga sig på att ta anspråk på detta begrepp - blir det inte roligt för den personen - vill jag lova. Jag älskar alla mina sjövärnare. Unga som gamla, herrar som damer, tjejer som killar. Där utmed kanalkajen låg de vackert sida vid sida - de tio Sjövärnsfartygen. Polerade, vaskade och ståtliga. Från Gotland, Östergötland, Skåne, Blekinge, Västernorrland, Gävle, Göteborg och Märsgarn. Och många långa stora kramar fick jag av PeGe, Kenta, Helena, Bosse, Göran, Mikael, Mats, Birgitta, Catharina, Christer, Miriam, Carl-Åke, Claes, VIktoria, Stephan, Marcus, Magnus, Arne, Daniel, John, Inga-Lill, Charlotte, Kerstin, Per, Rolle, Jerry, Mattias och flera andra.
Det är en emorm värme och gemenskap man möts av. En glädje och en entusiasm som smittar av sig. Det är högt till tak och skratten vilar över en. Det finns en vilja och ett Sverigeengagemang som heter duga. I Gävle hjälpte Sjövärnskåren till med logistiken vad gäller allt på sjön. Vår egen "hamnkapten" Daniel såg till att skeppen slussades in och ut, att hålla kanalinfarten fri från båtar när så behövdes och att allt gick rätt till. Gävleborna fick båtskjuts lite här och var och Daniel beredde dem plats på våra båtar. En härlig syn att iaktta. Jag lovar.
Det är inte utan STOR stolthet man är chefredaktör för Sjövärnsposten. Ett priviligerat uppdrag som värmer. Med sjövärnsvärme.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tänk att du upptäckt hur fint det är, i förvisso det Röda, Gävleborg.... Var själv i Engeltofta utanför Gävle förra helgen, och fortsatte sedan en tur längre norröver till Nordingråtrakten, för att sedan återvända till Dellenbygden.
Mmmm..
Trackback
