Min käraste underbara vackraste spikulerande väninna som inte längre finns bland oss brukade gå med vantar som hon inhandlat på H&M barn eller någonannanstans för 29 riksdaler. Till sina för övrigt urtjusiga ytterkläder. Varenda gång vi sågs under vintertid fick hon stå ut med mina korkade högljudda kommentarer: - Hördu du du - har du inga bättre handskar. Eller???? Under årens lopp tror jag att hon fick ett antal skinnhandskar av mig, som en liten fin pik! Men bara efter några veckor så hade hon nya vantar från H&M, de där för 29 kronor paret. VI brukade skratta gott åt det och hon hade alltid någon frän läcker kommentar tillbaka.

Nu har det inträffat att jag äntligen börjat förstå vad det var som hände hemma hos henne. Eftersom jag själv drabbats av samma fenomen. Det är en mus i mitt hem, musen är tvåbent och har hunnit blir dryga 16 år. Det är en hona och hon är bedårande vacker. Sådana möss fanns ju även hemma hos min bortgångna väninna. Två stycken honor, ursöta och bedårande, trevliga och belevade. Men av någon underlig anledning hade de handskkleptomani och när de sedan väl har "tagit hand" om handskarna så försvinner de på något sätt. Hur vet jag inte?!?!

Idag är det vinter i Stockholm och jag kan inte längre gå med mina beiga skinnbilhandskar. Visserligen är de urtuffa, för en ickebilburen icke körskortshavande dame, men KALLA! Vad gör damen då. Jo hon går till närmaste butik och inköper sig ett par knallrosa stickade vantar för 29 riksdaler paret. Och betalandes i kassan börjar tårarna rinna samtidigt som jag ler STORT. Jag tänker på min käraste väninna. Nu sitter hon däruppe och tittar ner på mig och säger: - Hördu du du, har du inga bättre handskar, eller? Kanske de duger nu?!?