Jag var 10 år när jag fick mina första glasögon. De var inte vackra och inte jag heller!!! Det var ju på 60-talet och det som fanns för barn då var väl 2-3 bågar att välja mellan. Några år senare i tonåren valde jag ett par läckra ljusbruna - stora och runda. Jag tror att min dotter skulle blivit superimponerad om jag hade sparat dem. Så följde några år med olika varianter och någongång på vägen bestämde jag mig helt enkelt för att jag inte trivdes med glasögon på. Istället satt de oftast på huvudet. Och där sitter de ju bra. Åtminstonde för några år sedan. Men numera så ser jag knappt någonting och när jag har mina ungdomar med mig så får de agera glasögon, för antingen har jag glömt mina hemma eller så har jag glömt dem på huvudet.

För några år sedan åkte jag och min telningar (förlåt ungdomar) på kombinerad nytta-med-nöje-resa till Rom. Allt hade jag tagit med, fem par skor för tre dagar! kjolar, byxor, klänningar, väskor - ja allt. Utom - just det - glasögonen. Så i sista minuten rusade jag in på Skavstas lilla minishop och tog det som fanns. Ett par läsglasögon för 135 kronor. Och de fungerade lika bra som de dyra märkesglasögonen som jag glömt hemma.

Numera när jag varken kan se eller glömmer de där glasögonen här och där, så inköper jag heller inga nya dyra! Utan istället så målar jag de två jag har i färger som passar för tillfället. Ett par har jag målat svarta och ett par oranga. Med nagellack. Kära damer - det är ett bra tips. Inhandla nagellack för 25 kronor (Depend - finns i många färger) och måla på de bågar du inte gillar. Och vips - så har du ett par läckra nya! Dock ska erkännas att de oranga väcker en del uppmärksamhet - och anstöt! Men det bryr jag mig inte om. Jag kan ju inte själv se dem på!