Jesses vad tiden springer iväg. Så sa min mamma väldigt ofta, och jag tyckte det var larvigt. Skulle jag minsann aldrig säga.
Jo men visst, det säger jag allt som oftast numera. Och idag sitter jag här i lilla köket och tänker det. Nu har vi redan varit här i sex dagar och dottern åker hem till Stockholm idag. Imorgon åker jag själv vidare mot ostkusten och Karlskrona.

Nu tänker jag på om jag borde skriva något om Michael Jackson. Beslutar mig för att det är så många andra duktiga på att göra. För mig personligen var han inte den store idolen. Jag är väl för gammal för det!?! Men han var en gång en stor artist och det beundrade jag honom för. Må han nu få det gott där han är. Lugn och ro!

Från det ena till det andra. I måndags ringde en väninna och informerade mig om att hon skulle tvätta sina fönster. Alla andra i huset har så blankpolerade fönster, förstår du, så jag skäms. Och då tänkte jag. Nu kommer det bli regn. Attans henne. Måste hon fixa dem nu, kan hon inte vänta tills vi lämnat vårt lilla Paradis. Men regnet har inte visat sig än. Och imorgon är det dags att fara vidare. Jesses vad tiden springer iväg!