Mina barndomssomrar tillbringade jag i Tjörnarp - de första 10 åren i alla fall. En fantastiskt vacker skånelänge som mina föräldrar låtit topprenoveras med tipptopp kök och badrum. När det kom gäster förbi (som om man åkte förbi Tjörnarp?!?!) så frågade de var toaletten låg och tittade ut över trädgården. Nä sa min mamma, vi äter ute och ???? inne!!!

För ett stort antal år sedan hade vi hyrt ett ställe ute i den vackra Stockholmska skärgården. Som omväxling till de somrar vi alltid tillbringade på Franska Rivieran. Jag ville uppleva svensk sommar som jag var van vid hemifrån. Och jag fick som jag ville.

Vi hade hyrt för en vecka och hade packat därefter. Alltså med två små barn så behövdes en hel del med. Tre stora väskor tror jag vi hade förutom bagar och en barnvagn. Det såg ut som om vi skulle tillbringa HELA sommaren i skärgården. Mat hade vi ju också tagit med, kycklingar och oxstekar från kosheraffären. Oj oj oj - vilken syn när vi kom ner till Skärgårdsbåtarna.

Det var en underbar sommardag och båtturen gick utan några större problem. Förutom sådant som småbarnsföräldrar alltid måste gå igenom. Som blöjbyten, måste kissa nu, glassinköp och gråt av olika slag. När vi kom till ÖN, såg det precis ut som "Saltkråkan" och jag blev alldeles varm inormbords.

Vi närmade oss stugan som låg uppför en backe som hette duga. Där kom vi kånkandes på bagage för en hel sommar och vagn och barn och så oss själva. Stugan var liten och luktade unket. Efter några minuter ville ett av barnen redan gå på toaletten. Som låg 50 meter från stugan ännu högre upp i backen. Och där såg det inte alls ut som mina barndoms somrar tvärtom. Det låg döda spindlar och flugor på marken och sonen vägrade utföra sina behov därinne.

Så sprang (jag ska inte överdriva - gick) ner till övriga familjen och sa - NU åker vi hem. På momangen.
Vi tog vändande båt hem med allt bagage, barn och mat. För på den ön åt man inne och....ute!

På denna min blogg brukar jag inte prata och spekulera i politik. Det gör jag dagligen i mitt arbete.... samt att det är så många andra som har synpunkter i detta ämne...

Men nu kan jag inte låta bli. Hur kan en väletablerad kommunpolitiker i sin bästa ålder vara så fruktansvärt omåttligt oempatisk år 2009? Har han inte varit med förr? Har han inte som många av oss andra lärt av historien? Kan han inte ens försöka sätta sig in i en annan människas situation?

Jag undrar - har karln inte själv barn? Tänk om det nu varit så att av en eller annan anledning så måste denna mans barn fly Sverige - ensamna. De kommer till ett helt annat land, en annan kultur, långt bort från det Svealand de är födda och uppväxta i. Utan föräldrar, utan släktingar, utan kärlek, utan hopp. Var ska de ta vägen? Dessa ensamkommande barn? Var skulle Lars-Ingvar Ljungman och hans gelikar vilja att deras barn hamnade?

Jag får rysningar i hela kroppen och skäms å alla Vellingbors vägnar. Vad är det som händer i mitt Skåne? Det Skåne som tog emot min pappa 1943 när han flydde nazisterna när de intog Danmark. Det Skåne som kunde se över sundet och höra och känna det onda!  Det Skåne som gjorde det möjligt för min morfars far att invandra till Lund 1850 från förtryckets och progromernas Polen!

Nästa söndag har Sverigedemokraterna ansökt om att demonstrera och visa sin fula byk på Vellinge torg. I det tåget kommer säkerligen en hel del moderater att tåga. Jag skäms å Alliansens vägnar. Nu vill jag höra Partiledningarna i Alliansen och framförallt Reinfeldt öppet fördöma Ljungman och hans partners. Sådant hör inte hemma i Sverige 2009!