Mina barndomssomrar tillbringade jag i Tjörnarp - de första 10 åren i alla fall. En fantastiskt vacker skånelänge som mina föräldrar låtit topprenoveras med tipptopp kök och badrum. När det kom gäster förbi (som om man åkte förbi Tjörnarp?!?!) så frågade de var toaletten låg och tittade ut över trädgården. Nä sa min mamma, vi äter ute och ???? inne!!!

För ett stort antal år sedan hade vi hyrt ett ställe ute i den vackra Stockholmska skärgården. Som omväxling till de somrar vi alltid tillbringade på Franska Rivieran. Jag ville uppleva svensk sommar som jag var van vid hemifrån. Och jag fick som jag ville.

Vi hade hyrt för en vecka och hade packat därefter. Alltså med två små barn så behövdes en hel del med. Tre stora väskor tror jag vi hade förutom bagar och en barnvagn. Det såg ut som om vi skulle tillbringa HELA sommaren i skärgården. Mat hade vi ju också tagit med, kycklingar och oxstekar från kosheraffären. Oj oj oj - vilken syn när vi kom ner till Skärgårdsbåtarna.

Det var en underbar sommardag och båtturen gick utan några större problem. Förutom sådant som småbarnsföräldrar alltid måste gå igenom. Som blöjbyten, måste kissa nu, glassinköp och gråt av olika slag. När vi kom till ÖN, såg det precis ut som "Saltkråkan" och jag blev alldeles varm inormbords.

Vi närmade oss stugan som låg uppför en backe som hette duga. Där kom vi kånkandes på bagage för en hel sommar och vagn och barn och så oss själva. Stugan var liten och luktade unket. Efter några minuter ville ett av barnen redan gå på toaletten. Som låg 50 meter från stugan ännu högre upp i backen. Och där såg det inte alls ut som mina barndoms somrar tvärtom. Det låg döda spindlar och flugor på marken och sonen vägrade utföra sina behov därinne.

Så sprang (jag ska inte överdriva - gick) ner till övriga familjen och sa - NU åker vi hem. På momangen.
Vi tog vändande båt hem med allt bagage, barn och mat. För på den ön åt man inne och....ute!