Jag är skild, singel, ensamstående. Ja som sagt, kärt barn har många namn. Själv kallar jag mig numera "fruken" eftersom jag inte är fru och aldrig kan bli fröken igen. Så det blir fruken. Det är självvalt och jag mår alldeles utmärkt, lika bra att säga detta nu, så ni mina kära läsare, vet att jag inte är bitter eller lever i någonslags misär! Men man kan spekulera mycket i det där med att vara fruken och vad som händer när man nu är det.

Det är åtta år sedan jag ingick detta stadium. Så jag borde kunna uttala mig, eller hur? En sak har jag noterat och det är att de vänner jag har nu är de riktiga härliga vännerna. De som inte stannade kvar de var inga riktiga vänner. Det är det väl inget att orda om. Däremot så finns det ett fenomen som man kan spekulera och diskutera en hel del om. Och det är att som kvinnlig fruken, den manliga fruken heter kanske fortfarande "herr" - sällan blir presenterad för vänners skilda manliga vänner. Däremot blir manliga fruknar (hehe) ofta presenterade för vänners kvinnliga vänner. Förstår ni vad jag vill säga om detta? Detta är rätt intressant tycker jag. Och vi är några fruknar som har pratat mycket om detta.

Varför förhåller det sig på detta vis?? Är det så att vi inte är intressanta eller rentav ses som konkurrenter. Eller som några Mata Haris som med glädje äter hull och hår av alla män. Både de gifta som de ogifta? Jag bara undrar? Visst är det rätt intressant. under dessa år har jag visserligen varit hembjuden hos mina kära goda vänner men aldrig någonsin blivit presenterad för någon ogift man.

Då kan man ju kanske tänka sig, att det är något fel på mig. Jo massor med fel har jag. Bland annat anses jag som lite tossig, skrattar och pratar högt och mycket samt att jag har mjäll. Men jag spiller inte, och jag har inte vatten i knäna.

Jo det finns allt mycket att spekulera om. Även för en fruken i sin bästa ålder - vilken det nu är?!