Jo det är så mina kära läsare, att jag har en viss förkärlek för handväskor. Och jag tror att jag fått den i modersmjölken. En historia som jag bär med mig är den när man mamma och pappa besökte Stockholm i början 1960-talet. Det var söndag, och på den tiden hade inga affärer öppet på söndagarna. Det var alltså stenåldern. De promenerade förbi NK och där i fönstret såg mamma DEN VÄSKAN MED STOR V! Hon stannade och sa till pappa: - Den väskan skulle jag vilja ha. Men NK var stängt och mina föräldrar skulle flyga tillbaka till Skånelandet senare samma dag.

En vecka senare kom pappa hem med ett paket till mamma. Och i paketet låg väskan med STORT V! En brun underbart vacker krokodilväska. Den gick mamma med ofta och hon njöt lika mycket varje gång. Och hon vårdade den som om det vore hennes baby!

Idag brukar jag gå med den och den ser ut som om den var nyinköpt. Nu är det inte så att jag behöver gå med ärvda väskor, för jag har faktiskt ett STORT antal egenköpta. Jag har helt tossig när jag ser en väska som pratar till mig. Jag tänker inte berätta och avslöja här hur många jag har. Men de är rätt många.

Min kära dotter hade idag investerat i en tidskrift där jag kunde läsa att Viktoria Beckham ägde fler än 100 Hermésväskor, vilket genast gjorde att jag mådde jättebra. Då behöver jag ju inte ha dåligt samvete för att jag har så många i min garderob. Fast någon Hermés har jag inte. Men det spelar ingen roll. För de jag har de älskar jag!