Idag den 11 april 2010 är det 30 år sedan som jag kom in på Stockholms Central med två STORA koffertar! Lite villrådig samtidigt väldigt glad. Jag hade flyttat till Stockholm. Nu var det inte så att jag, bara för att jag kom från "landet" och den lilla staden Malmö, att jag kände mig bortkommen eller "liten" i den kungliga hufvudstaden. Nä se jag var minsann världsvan. Hade bott i både Köbenhavn och Paris. Och när jag sedan kom tillbaks till Malmö, då blev det liksom lite litet. Förstår ni?!?!

Men mot alla odds så flyttade jag norröver. Jag som "ALDRIG ALDRIG" skulle´sätta mina bopålar i Norrland. Alltså norr om gränsen mellan Skåne och Småland. ALDRIG. Men det blev så i alla fall. Hade fått arbete i huset där Berzelii Terassen huserade. Med fönster både mot Norrmalmstorg och Berzelii Park. Kunde en 23 -åring ha det bättre. På femte våningen. Jesses. Mitt i smeten. 

Skånska talade jag då och gör fortfarande. Inget eller ingen kan få mig att ändra på det. Jag säger paprika med uttal som om det vore två pp - alltså papprika. Och pärsilja, inte Perr-silja. Och MATSÄCK och inte maasäck. Men jag älskar Stockholm! Med sina gröna träd och vackra vatteninslag lite överallt. Mest älskar jag mitt lilla Hjorthagen och Djurgården. Och jag ångrar inte en dag, en minut eller ens en sekund att jag tog steget! Och att jag den 11 april blev stockholmska. Även om jag den gången trodde att det enbart skulle vara för några månader.