liten

är jag med mina 161 cm,men inte kroppsligen. Fast någon sa häromdagen att jag blivit så liten. HAHAHAHA! Det var underbart att höra. Och 11 kilon har jag tappat. Eller tappat och tappat. Det vill jag inte påstå, för jag har kämpat för dem. Men nu är de borta. Och jag saknar dem inte!

Däremot så saknar jag mina "frossarkvällar". När jag kom hem och gjorde iordning mat till mig själv. Kanske färskrökt lax och sikrom, hackad lök och gräddfilm. Till det en bit bröd med riktigt smör på. Så satt jag i mitt lilla mångfascetterade rum i soffan med tända ljus och njöt av maten. Sedan kunde jag äta Häägen-Daszglass på det. Och efter någon timme kunde jag äta lite mat till. De kvällarna kan jag sakna som en tillflyktsort. Och det är ingen idé att sticka under stol med det eller ljuga för sig själv. Men eftersom jag är en KLOK? kvinna, så vet jag också att de inte var nyttiga och att de inte kommer tillbaka. Jag är på väg mot någonting helt annat, min livsstilsförändring. Och den har jag inlett väldigt bra.

Nu har jag tagit chansen och den ska fortsätta!
Here we go!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0