syndat

Jo jo så är det. Jag har syndat! De har legat där i köket i flera dagar. Två  kex med vaniljsmak. Och jag har inte brytt mig. Hade det varit i mitt förra liv, alltså det före den 28 oktober så hade de slunkit ner snabbt och effektivt. Nu har jag som sagt inte ens varit sugen.

Men ikväll var jag hungrig. Hade ätit dåligt idag. Och då får man skylla sig själv. Hade inget spännande hemma, hade ingen lust att laga till något, kände mig lite frusen, förkyld och lite uschlig. Och då SÅG JAG DEM! Och började med ett av dem. Tyckte inte ens att den var speciellt god. Åt och tuggade ordentligt. Ner kom den och upp kom den lika fort. Var det värt det, ja kanske på sätt och vis, för att det bevisade några saker. Att det var inte den söta smaken jag sökte! Och att det var faktiskt inte gott.

Och trots att jag fått upp den ena så åt jag upp den andra lite senare. Den kom dock ej upp igen. Och nu har jag inte dåligt samvete. För jag tänker inte äta fler vanligkex. De var inte goda.

En sak är säker, jag är inte opererad i huvudet. Och det tar mycket längre tid att förändra ett beteende än fem veckor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0