stolt.

Det är dags nu - att erkänna det. Kanske tycker du kära läsare att jag är väldigt mycket för att erkänna och  "komma ut" här på min blogg, men jag har äntligen nått den mogna?!? åldern att jag inte skäms för någonting längre.

Jag vill härmed erkänna att jag faktiskt då och då drabbas av stolthet över mig själv. Jo så är det. STOLT - smaka på det ordet. Visst är det gott. Vem det var som lärde mig att man ska känna stolthet över sig själv kommer jag inte ihåg. Så så ja. Tro nu inte att jag är lastgammal och att det är därför jag glömt, nä nä. Det förhåller sig så att jag har rätt mycket i min lilla hjärna, vilket gör att det är svårt att hålla reda på saker och ting. Eller hur var det nu!

Jo stolthet. Idag är jag stolt över att jag skrev en debattartikel på politikerbloggen.se för nästan tre veckor sedan. En uppmaning till Mona Sahlin att ta sin partikamrat kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu, i örat. På grund av de uttalanden han gjort om judars situation i Malmö. Stolt för att jag skrev precis som jag tycker och känner som svensk judinna född och uppväxt i Malmö. Om min bestörtning och förtvivlan över hur saker och ting utvecklat sig.

För drygt en vecka sedan träffade Mona Sahlin företrädare för Judiska Församlingen i Malmö och idag skriver politikerbloggen.se om att Socialdemokraternas partiledare läxat upp sin partikamrat. Jag är fullt medveten om att det är flera kända politiker och skribenter som engagerat sig i debatten, bland annat Fredrick Federley och Per Gudmundson på Svenska Dagbladet och påverkat utvecklingen. Det är hedervärt! Jag tror inte på fullaste allvar att jag medverkat till Mona Sahlin engagerat sig, men kanske har mitt inlägg någonstans fått känslorna att svalla. Och med detta är jag stolt. För att jag också engagerat mig. Och sagt ifrån.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0