När jag tillbringade en vecka i småbåtshamnen i Ystad umgicks jag nästan enbart med mig själv. Och bara det kan ju vara en utmaning. En HEL vecka! Sju dagar och sju nätter. Och nätter blir det ju eftersom ni vid det här laget vet att jag inte är någon nattsovare....

Då vill jag lova att det användes mycket tid till att spikulera. På allt mellan himmel och jord. Från det stora till det lilla. Det är som jag har sagt förr, det är tungt att ha semester och tänka så mycket!!!!

Jag följde båtfolket från verandan. Från det de vaknade tidigare morgnar till sena natten. Och då slog det mig att det egentligen inte är någon som helst skillnad mellan båtfolket och camparna. Nu får nog väldigt många seglare "dåndimpen", för de tycker nog att de är lite förmer än camparna. Men nu ska jag lägga fram min ytterst akademiska analys.

Tidiga morgnar stiger båtfolket upp och tar sin necessär under armen och handduken över nacken och promenerar snällt till hamnkontorets allmänna fasciliteter - såsom badrum och toalett. Där köar de eller om de har tur så är de först, men då får de allt stiga upp klockan sex noll noll. De ligger där tätt tätt bredvid varandra med sina båtar, antingen en segelbåt typ Pettersson-Andersson-Gillberg QF14, som heter Christina, Bel Air eller något så ovanligt som Angelica!!!! Eller en motorbåt typ XH Nimkrut 12 med namnet Cara Mia?!? Tätt så tätt. Ibland så tätt att de får gå över grannens båt för att nå bryggan. På kvällen ser man och HÖR hur de sitter på sina båtar, dricker vin och umgås. Tätt så tätt, och så nära båtarna bredvid. Men visst är det tjusigt med båt och lite "fint"!

Båtfolket gillar INTE camparna, som åker runt med sin husvagn och tar in på campingsplatser! De - båtfolket alltså - kan inte förstå hur campingfolket kan trängas så till den milda grad och placera sin husvagn så nära en annan husvagn. Och de fryner på alla näsor när de tänker på hur husvagnsinnehavaren ställer ut sina solstolar utanför och undrar hur de kan sitta där och äta och dricka enbart någon meter från grannen. Eller dela toalett med andra. Fy så förfärligt!

Skillnad nä inte det minsta. Same, same but different name!

Jag lovade att komma tillbaka om det där med nattamackens betydelse. Alla dietister och professorer som sitter i tv-sofforna och kommenterar allt vi stoppar i oss, får nog hjärtsnörp när jag skriver att det finns bra ting med nattamackan.

Redan som ung?!?! var jag en nattmänniska. Det har gått i arv från min mamma som också gärna var uppe och lurade efter klockan 24.00. Det hände att vi sågs i köket. Ibland var jag på väg in när jag såg ett par likbleka ben bakom kylskåpsdörren som var halv. Då visste jag. Nu vankas det nattemad. Mamma log med sitt härliga leende, nu var hon i sitt esse. Hade tiden och orken och plockade fram kall kyckling eller höna, inlagd gurka eller några andra delikatesser som fanns i kylen. Så lagade vi en macka var och satte oss vid köksbordet. Det var VÅR TID. Ingen annan var uppe. Då kunde vi prata och skratta, om än lite tystare! Det hände att vi blev lite högljudda och då skrattade vi ännu högre. På något sätt var det tjusningen med det hela.

När  min ena arvinge fortfarande bodde hemma hade vi som kvällsrutin att dricka en kopp koffeinfritt kaffe. Vid köksbordet. Det gjorde vi när lillasyster somnat och det var tyst i våningen. Det blev VÅR TID tillsammans.

Nuförtiden när enbart den yngre arvtagerskan är hemmaboende så händer det att vi ses i köket. Inte så ofta, men ibland. Då ser hon mina likbleka celluitben och skrattar hjärtligt. Vi lagar en macka och sätter oss vid köksbordet, pratar, skrattar och bara är tillsammans. Och njuter av nattemaden.

Förstår ni nu varför jag tycker det är nyttigt med en nattmacka? Livet går igen och det ÄR VÅR TID TILLSAMMANS!

Uppväxt med dansk pappa säger det sig självt att man också är uppgödd på danska smörrebröd. Min mamma gjorde de mest fantastiska smörrebröd, de var både vackra och goda. Att hon lärt sig göra danska smörrebröd var nog för att göra pappa glad. Men vi var många som gladdes åt dessa. Speciellt mina klasskamrater på Bladins! På den tiden, stenåldern, hade vi inte matbespisning i skolan utan vi fick ta med oss smörgåsar. Där satt vi i matsalen med våra foliepack. Jag var väldigt populär just vid lunchtid. Och det berodde på mina fantastiska medhavda mackor. Jag kunde lätt byta bort en rödspättefilé mot tre ostmackor. Vilket jag också gjorde, bortskämd på smörrebröd med sallad och gurka och pålägg och krusiduller, var ju en enkel ostsmörgås det jag längtade efter.

Nuförtiden är det inte så ofta jag äter riktigt goda smörrebröd. Sådana som också ser vackra ut. Numera är mackorna antingen foccacia, panini eller baguetter. Och inte mig emot. Om de är riktigt goda. Ibland är de mest bestående av bröd tycker jag.

Men se nu har jag hittat ett gudomligt ställe. På gågatan i Ystad fann jag "Maltes Mackor". Där finns ett stort urval av mackor med ett underbart bröd som värms och sedan kan man få de mest otroliga innehåll bredd på.
Själv valde jag tonfisk. Oj så läckert. Mackan var så stor att jag kunde ta med hälften hem och smörja kråset på verandan lite senare på kvällen. Nästan en nattamacka alltså.

Och nattamackans väl ska man inte förringa. Visst är den inte så nyttig för kroppen och hälsan. Men jag är av den åsikten att en nattamacka lite då och då gör väl. För själen. Och mer om det ska jag berätta en annan gång.