Det har blivit populärt i vårt vackra land att kaffa - alltså att dricka kaffe på café. Det är trevligt tycker jag. Och något som jag gjort länge och väl i många år. Nu kaffas det på längden och på bredden och på konditorier, caféer, hotell, barer, restauranter, varuhus, bensinmackar och på väg någonstans. Och man får betala för den lilla koppen vill jag lova! Men ok, ska det nu vara DYRT ska det smaka gott också! Att betala kronor 38 för en latte som inte smakar annat än "som när man räcker ut tungan när det regnar" är hutlöst. Men det är kanske stolen, utsikten, platsen man betalar för.

Min bortgångna vackra kloka skånska saknade väninna och jag vi kaffade rejält. Det vill säga vi satt länge och väl och njöt av vår kopp. Men vi visste ju lika väl som alla andra att det nog inte bara var kaffet vi var ute efter. Utan pratstunden. den är MINST lika viktig om inte VIKTIGARE än kaffet.

Nu i dessa sociala mediers tidevarv så får vi inte glömma bort kaffetårens betydelse. Som gör gott för lekamen och själen. Utan kaffet stannar Sverige, så bevara den sociala kaffestunden.