Det är något visst med vatten och sol. Det går direkt in i våra själar och med ens så öppnar den mest tillslutna person upp sig. På båten ut till Vaxholm satt vi så där i aktern i solen. Sida vid sida. Norrmän, finnar och svenskar. Danskarna har dragit sig ur samarbetet inom denna sfär. Och om det kan man tycka mycket. Speciellt jag med mina danska rötter. Men å andra sidan så kunde jag ju utnyttja detta vid presentationen imorse, när jag sa att jag är den enda dansken här. Ja ja, jag var dansk i tre veckor, för att sedan bli svensk. Men dock?!?!?!?! Tillbaks till båten. Vi satt där i aktern med solen i snudan (skånska för ansiktet) och njöt av sjön, Stockholm, skärgården och sällskapet. Redan där blev stämningen betydligt mer uppslupen än den varit under dagen. Det anrika Vaxholms Hotel är vår hemvisst under dessa två dagar. Själv har jag fått ett rum med utsikt över vattnet och bryggan. Man kan ha det sämre i livet. Och det är sanslöst gott att leva.