liten på jorden men...

hur var det nu. Liten på jorden men stor i munnen. Jippi, jag klarade av att komma ihåg det rätt. Inte min grej annars. Nå, det är inte det jag ska blogga om idag. Utan om något HELT annat.
161 cm över havet är jag! Och den där extra centimetern är jag väldigt stolt över. JÄTTESTOLT! Men det behöver man inte vara så klok för att veta att 161 cm inte är speciellt långt. I ett land där rätt många i mina ögon är LÅÅÅÅÅNGGGA! Nu ska jag vara helt ärlig och det är att jag faktiskt aldrig skämts över min längd. Inte det minsta. Däremot har jag känt mig lite kort i rocken. 

Det händer ofta att jag går på tillställningar, mingel, tingel-tangel och då kan jag stå där med ett glas i handen som når till övrigas bröst ungefär. Och det kan pratas en del över huvudet på mig, där! Men se det bryr jag mig inte om. Jag har inte så svårt att göra min röst hörd. Och i den situationen så behöver jag inte säga något av vikt. Istället är det roligt att studera och lyssna på "hur de långa beter sig"?!?!?! 

Och så tänker jag, jesses det måste vara kallt däruppe! Skål!


Kommentarer
Postat av: Mia

Då är vi EXAKT lika långa du och jag ;-) Jag har heller aldrig haft problem med det på så vis att jag har skämts för det eller så. Enda nackdelen jag haft är att det är svårt att nå i köksskåpena ibland :-) Men då får man dra fram en stol om det inte finns nån längre i närheten som man kan ta hjälp av :-)

Kram Mia.

2011-04-05 @ 08:42:20
URL: http://mizspiggy.blogg.se/
Postat av: Hogrelius

Jag var gift i exakt 26 år med en kvinna som är 155 lång.Jag själv 183 men jag måste säga att under de åren tänkte jag inte på det alls. Men idag när vi möts så märker jag att jag tänker på hennes längd, var hon verkligen så liten tänker jag!

2011-04-06 @ 23:37:01
URL: http://hogrelius.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0