nere

Häromdagen hände något väldigt ovanligt. För mig i alla fall. Jag blev riktigt riktigt ledsen. Blev "påhoppad" av en person! Om vad och vem tänker jag inte gå in på här. Men jag fick en ordentlig avhylning helt enkelt. En ganska STOR sådan. Först försökte jag vara saklig men då avhylningen och påhoppet avslutades med att jag fick en rygg vänd mot mig, då kom tårarna. Jesses, de rann långt ner på kinderna för att droppa vidare ner på koftan. Syndaflod nästan.

Vad jag då fick uppleva var ett stöd och en vänlighet som var helt otrolig. Nästan så jag grät ännu mer av den enorma vänskap som förmedlades. Fina ord, klappar på kinden, kramar, en axel att luta sig mot och öron som lyssnade. Och det värmer så gott i min själ kan ni tro. Och gör mig enormt lycklig och glad!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0