Det är väldigt sällan som jag använder min blogg till att gnälla eller uttrycka min upprördhet. Men idag är jag tvungen. Just därför att jag vet att det är många av mina medsystrar- och brödrar som läser bloggen. Vi som gjort någon form av magsäcksoperation. 

Idag skriver Expressen om Anna Book - eller de citerar från hennes blogg. Där hon ojar sig om hur synd det är om henne för att hon på grund av bland annat sin magsäcksoperation inte får bli med barn och inte göra fler situps! Oj oj stackars henne. Men kvinnan är ju 40 år, har två friska fina barn och har en fin kropp. Vad gnäller hon för. 

Visserligen har hon fått operera in ett "nät" i magen för att hålla ordning på "inälvorna" - men det är komplikationer från ett tidigare misslyckat kejsarsnitt. Och har inget med Gastric Bypassoperationen att göra.

Vi som är opererade - antingen Gastric Banding, Gastric Bypass eller som jag en konvererad från den första till den andra, gastric bypass - vi vet ju att livet aldrig blir som förr. Det har vi förhoppningsvis gått in det med öppna ögon. Så är livet i sig. En operation förändrar livet. Det spelar ingen roll om det är en knäoperation, hjärtoperation eller magsäcksoperation. Livet blir inte som förr.

Lyckan kommer inte av en operation. Men man kan få ett drägligare liv. Knät kan fungera och man kan förhoppningsvis gå bättre än vad man kunde innan. HJärtat fungerar och man  kan leva ett bättre liv och så också med magsäcksoperationer. 

Jag kan inte äta lika mycket som jag kunde innan operationen. Inte heller dricka samtidigt som jag äter. Inte äta fort och inte vräka i mig. Inte äta godis och kakor eller söt glass. Men det är ju hela poängen. 

Om det nu varit så att jag inte kunde göra fler situps i framtiden - so what. 

Jag har fått chansen till ett nytt smalare hälsosammare liv. Som ger mig så oerhört mycket. Och det är jag sanslöst tacksam över. 

Anna Book och Expressen - lågvattenmärke. Skäms er!