säsong

Nu är det dags. Och det är inget att hymla om. Nu ska de ut ur byrån och luftas efter att ha sovit lugnt och stilla i nästan fyra månader. Strumpbyxorna alltså. 

Det är bara att konstatera och gilla läget. På med dem. Och det ska ni veta, ni män som läser och följer min blogg. Ni vet inte hur det är för en kvinna att behöva ta på dessa tingestar efter att benen fått leva helt fritt och oberoende så länge. 
Första dagen känns det som om att bli berövad sin frihet. Att behöva trä ner benen i något tungt och äckligt. Andra dagen känns lite lite bättre - men absolut inte bra. Den tredje dagen är det väl okey och sedan så har det nästan blivit en vana. Fast det händer att jag sitter där på min säng och trär på de där "hossorna" som det heter på skånska - och drömmer mig tillbaka till sommarmorgnar när jag bara satte in foten i ett par ballerinas och njöt!

Fast jag njuter ju nu också. I mina svarta stumpbyxor och mina ballerinas. 



Kommentarer
Postat av: Mari

Tyvärr så har jag varit tvungen att ha hossorna på mig hela sommaren. Får inte gå barfota på jobbet. Det har bara varit till att gilla läget.



Kram

2011-09-01 @ 13:44:22
URL: http://www.marisdag.blogspot.com
Postat av: Lotta

Det är ju faktiskt inte bara benen som blir instängda...det är värre med ja du vet vad.......KRAM

2011-09-01 @ 14:48:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0