Jag älskar italienska. Eller rättare sagt jag älskar det mesta som är från Italien. Modet, designen, maten, vinerna, musiken och språket. Så mycket att jag för ett antal år sedan ville lära mig italienska. Men då jag är en person som inte har något tålamod så vill jag att det ska gå fort. Jättefort.

Sagt och gjort, så gick jag och köpte en italiensk kurs på CD- skivor. Och hemma hade jag en bärbar CD--freestyle. Perfekt, tänkte jag, när jag går mina Djurgårdenpromenader. Lära sig italienska på fot!!!

Vilken lycka när jag tog upp första cd-skivan, lade den i CD-spelaren och promenerade ut i det vackra vårvädret. Jag kände inspirationen i hela kroppen. Och såg framför mig hur jag skulle konversera italiano som en infödd till sommaren!!!!

Så hör jag följande: Uno, due, tri. Uno, due, tri. Säg nu detta tre gånger. Uno, due, tri. Och jag sa: Uno, due tri - tre gånger. Sen säger CD-damen: - Säg nu uno due tri tre gånger till. Och det gjorde jag.
Men när hon i hörlurarna igen upprepar uno, due, tri och ber mig säga det igen. DÅ STÄNGDE JAG SPELAREN. Och sedan den gången har jag aldrig mer lyssnat på den italienska kursen.

Sensmoralen i denna lilla historia är: Tro inte du kan lära dig ett språk på en gång på gående fot!!!