Vilken slående rubrik! En dag förra året - tror faktiskt det är exakt ett år sedan - gick jag in i en av de så kallade exklusiva boutiqerna här i Stockholm. Varför vet jag inte, men jag tänkte det kunde var spännande att titta mig omkring och se om det fanns något litet armband eller så som kunde passa mig. Jag visste mycket väl att de inte förde kläder i storlek STOR, men skor, väskor och bijouterier är aldrig fel.

När jag kom in fick jag en blick som om jag landat med ett rymdskepp från Mars utanför på Birger Jarlsgatan. Det var inte så många kunder därinne, men ändå var det ingen som brydde sig om mig. Ingen. De övriga fick fantastisk fin hjälp. Efter fem minuter därinne vände jag på klacken och sade högt: - TACK FÖR ALL HJÄLP!

Så idag var jag helt enkelt tvungen att gå in igen. Ett år senare och rätt många kilon lättare. Det tog en sekund så frågade man om jag ville ha hjälp och rekommenderade mig de vackra fina kjolarna och blusarna. Expediten följde mig småpratade hela tiden. När jag vandrat omkring och tittat mig omkring sa jag: - Konstigt att ni hjälper mig idag, förra året när jag vägde närmare 100 kilon var det ingen som bemyndigade sig med att överhuvudtaget komma fram. Så min kära dam, sa jag. Jag tänker inte lägga en krona här idag. Hej då.

VET NI HUR SKÖNT det kändes. HELT UNDERBART! Ungefär som när Julia Roberts i Pretty Woman går tillbaka till boutiquen hon blev så illa behandlad i och frågar om de säljer på provision. Och expediten svarar ja. Well big mistake, säger Roberts.