För ett antal år sedan besökte jag Oslo tillsammans med mina barn. Jag skulle skriva ett resereportage om den vackra staden. Barnen fick till uppgift att tipsa om barn- och ungdomsaktiviteter. En bra deal tyckte jag.

Nåväl vi hade underbara tre dagar med båtturer, ljuvliga restaurangbesök och härlig shopping. Vädret vad på topp dessa augustidagar. Så kom vi till Holmenkollen och mina två arvingar ville ta hissen upp och ner för att kolla utsikten. Och jag var dödligt trött efter all aktivitet. - Vi placerar mamma härnere på caféet, så fixar vi artikeln om detta själva, sa de. Och tog mig i handen och satte ner mig vid ett bord, beställde kaffe och försvann.

Den händelsen kommer vi ofta tillbaka till. Den var så signifikativ. Och är. Häromdagen i Göteborg när dottern och jag gjorde stan, så sa hon återigen. - Nu placerar jag dig här på caféet, det syns att du är helt slutkörd. Och så gjorde hon det!