ut med det gamla och

in med det nya. När våren kommer blir jag så där lyrisk och glad och tossig. Som om jag nu inte vore det annars också?!?!? Och som så många andra vill jag fixa lite extra härhemma. Inte städa och sådant trivialt. Nä nä, utan byta färger, dekorera lite här och där. Det känner ni säkert igen. 

Så ut for den gamla köksmattan och in kom en härlig ceriseröd- och vitrandig trasmatta. Min mamma hatade trasmattor. Alltså verkligen HATADE. Och just därför så ÄLSKAR jag dem. Så till den milda grad att jag har trasmattor i hela mitt stora lilla hem. 

Idag köpte jag tyg som passade till köksbordet, cericeröd-vitrutigt och så härliga rosa servetter. Man får nästan en chock när man möts av allt rosa. Men skit samma säger jag. Om det är någon som inte gillar det - kan den personen blunda! Kanske tur att inte sonen bor hemma!



nytt vårligt friskt

Jag ÄLSKAR färska blommor. Och då helst växter med färg på?!?! Alltså förstå mig rätt nu - det ska vara blommor på bladen. Inte kaktusar och benjaminfikusar och sådant. Snittblommor är också fint, helst då tulpaner, rosor och ranunkel! Men i ärlighetens namn så är jag inte berikad med så många friska vackra blommor härhemma. Självvalt. Jag reser helt enkelt för mycket och mitt ättelägg kommer inte ihåg det där med vatten, blommor och bin. Eller hur var det nu?!?!?!

Så därför är glädjen EXTRA STOR idag. För nu finns det blommor i hemmet igen. Och de är av äkta vara. Jag ler bara av att skriva ner det. Där jag sitter nu och författar kan jag se min lilla rosa ranunkel (som är min absoluta favorit) och de som komma skall. Påskliljorna. Det är så njutbart. Eller hur?






en sån dag idag

när jag sätter musiken PÅ HÖGT! Och dansar runt i min lilla våning. Och bara NJUTER! Solen lyser vackert och idag är det onsdag. Vaddå onsdag, undrar ni säkert. Ja onsdag. Jag står på benen, jag är frisk, mina barn har det gott och jag är GLAD! Så därför njuter jag. Tar tillfällena i akt så mycket jag kan!

Dansa på!


skumt

Har varit på ett bra möte denna morgon. Det började klockan 9.00 och jag fanns på plats 8.45. Trots att jag inte är riktigt vaken på morgnarna så är jag en fena på att komma i tid. I allmänhet för tidigt. Jag som alltid skrattade åt min morfar som när han kom hem till oss på Shabbatmiddag alltid kom minst en timme tidigare än han skulle. Både mamma och jag skrattade åt det och jag tänkte att sådan kommer jag aldrig att bli.

Men som så mycket annat får jag äta upp det där också! Hur många gånger har jag inte promenerat gata upp och gata ner för att inte anlända en halvtimme före middagsbjudningen ska starta. Eller till ett möte, man kan ju inte komma en timme före utsatt tid. Det ser ju oproffessionellt ut. - Har hon inget annat att göra!! Tänker de säkert. Eller?!?!?!

Snöar gör det - precis som metereologerna sagt. Men jag sitter inomhus på Foam på Karlavägen och jobbar. Så det gör ingenting med lite vitt utanför fönstret. Jag är optimist så jag vet att snön inte lägger sig. Det ÄR VÅR NU!



snör

Nu undrar ni säkert - har hon blivit snurrig. SNÖR - det finnsdet väl inget som heter. Nä, det gör det inte, men när ett av mina ättelägg var ett väldigt litet barn så hette snö - just det snör.

Och nu läser jag i dagens Svenska Dagbladet att det ska bli snör idag. Va i.....Och jag som ska på ett flertal möten och hade tänkt att ha ballerinor på! Men se det går ju inte. Snabbt får hon (alltså jag) ändra klädstrategi och ta något som passar till jodphurs. Sådana problem brottas jag med. Härliga sköna i-landsproblem alltså!

Ha nu en skön dag ni mina läsare. I snör!

fem månader hipp hipp hurra

Idag fyller jag fem månader. Alltså på mitt andra nya liv! Det är verkligen någonting att fira. På något vis känns det som en evighet sedan jag lade mig på operationsbordet på Danderyds sjukhus och gjorde konverteringen - alltså inte en religiös konvertering (haha) utan den från en Gastric Banding till en Gastric Bypass. Doktor Lars Granström opererade men hade givetvis backup av en proffessionell personal. Som bestod av sköterskor, narkosläkare och en assisterande läkare. Jag är enormt tacksam gentemot dem. Och har väl dessvärre inte kunnat tacka alla. Jag sov ju! Tack och lov. 

Jag vet också att under själva operationen så kom "min doktor" Martin Sundelöf in! För att kolla lite. Rart och enormt fint tycker jag. Av tv-teamet som var med under hela processen - har jag fått höra att det var en mycket fin stämning. Och värdig. Det gör mig gott i själen när jag hör sådant.

Nu fem månader senare mår jag som en prinsessa. Blodtrycksmedicinen är borta, kilona har rasat och ändå äter jag sex-sju gånger per dag. För första gången i mitt liv sköter jag mitt matintag på ett sunt och hälsosamt sätt. Jag promenerar och njuter varje dag!

STORT TACK till Danderyds Obescitasavdelning och Syster Lotta, alla läkare och sköterskor. Avdelning 64 med HELA personalen. 



skrivbord visar-boken 023 dscn1152 013

mot mörkare tider

det låter inte speciellt kul, rubriken alltså. Nu har hon väl blivit helt galen (mer än vad hon redan är) tänker ni väl. Kanske det, men jag menar faktiskt inte vädret eller säsongerna. Nä nä, något helt annat.

Jag föddes med en svart kalufs. Och det har den varit tills det den grånade något för cirka 15 år sedan. Lite här och där. Men jag var konservativ och feg och hade som vanligt väldigt många rigida åsikter. - Inte ska jag färga eller tona. Nähä,  minsann. Men som så många gånger i mitt liv, så fick jag äta upp det där och började så smått gå till min frisör för att så bli slingad eller tonad. Några år senare började hon färga håret. De senaste åren har jag haft en liten guldfärgad brun ton. Snyggt läckert och som jag bloggat om tidigare: Blondes have more fun, eller hur var det nu.

Så fick jag då för mig att jag skulle färga håret helt allena. Inköpte färg à 90 riksdaler, vilket fynd! I en ljusare ton. WOW! Igårkväll skedde så hårmålandet vilket resulterade i en MÖRKARE kalufs. Nu är jag mörk igen. Inte ens snyggt.

Sensmoralen är alltså: Snålheten bedrar visheten och jag går mot mörkare tider - hahahaha

Det är dock inte denna färg jag använt.

clarion Carlscrona i mitt hjärta

Jag ÄLSKAR att bo på hotell och då jag reser VÄLDIGT mycket både i mitt arbete och privat (som egentligen går hand i hand) så blir det mååååånga hotellnätter. Men det är inte alla hotell som är roliga att bo på. Absolut inte. Självklart har jag några favoriter, precis som jag har caféer, boutiquer med mera. I Sverige är ett av mina favorithotell  Clarion Collection Carlscrona. Och nu ska jag berätta varför!

Det är välkomnande. Personalen känner igen mig när jag kommer dit. Det är litet utan att vara "för litet". Fräscht, snygga rum, bra uppkopplingsmöjlighet, perfekt skrivbord och eluttag nära tillhands. Rent och välstädat och så ligger det PERFEKT. Fem minuter från stationen, vid småbåtshamnen, i centrum men ändå lite lite "off". Tio minuters promenad till Stora Torget! Tyst och lugnt. Som kvinna kan jag sitta i restauranten utan att bli "anstastad"  - fast ibland hade det varit roligt om någon ville anstasta mig - hahahaha!?!?!

På sommaren sitter jag mer än gärna ute i deras lilla trädgård och äter frukost eller dricker en kopp gott kaffe.
Och eftersom det är ett Collectionhotell så bjuds det på kaffe med kaka klockan 15 och middagsbuffé klockan 18 - varje dag hela året om. Bättre kan det knappast bli!





dagens lycka

Jag är fullkomligt medveten om att man inte blir lycklig av att gå ner i vikt. Inte den där riktiga lyckan. Men man kan självklart känna lyckorus och välbefinnande! Det vet alla som någongång medvetet förlorat kilon. Och det finns olika graderav och olika sorters lycka!

Idag är min lycka att ha suttit ute och kaffat, flera gånger här i Karlskrona, där jag befinner mig nu. Och en beige blazer i storlek 40, ja just det i storlek 40!
En sak till, äter de sötaste och godaste av jordgubbar just nu också. Man har ju simultankapacitet, haha!








hav

Att jag är född i Malmö vet ni väl vid det här laget. Och att jag är skånska i själ och hjärta trots att jag bott i förskingringen (läs Stockholm) i över 30 år. Jag älskar Stockholm. det är en otroligt fin och vacker stad. Men jag längtar ut till havet. Och då tycker säkert flera att vi har ju hur mycket vatten som helst i Stockholm. Jo det har vi förvisso, men det är skärgården och inte öppet hav. 

Och det är stor skillnad minsann. Nu har jag varit i Kalmar och närheten till havet gör mig alldeles lyrisk. Promenerat utmed kajen i några timmar på morgonkvisten. I blåst, jo, men vad gör det. Det är vårvindarna som kommer.... Suttit med en kopp kaffe på en trälår och bara njutit och kontemplerat.Och på en kanon, hehe! Livet är gott!



så här kan det gå

I underbart söta Kalmar. Anlände klockan halvfem och skulle gå direkt till Hotellet. Men nä minsann det fanns en hel del affärer på vägen. Så inom loppet av 35 minuter hade jag inhandlat en sarong till sommaren, två trosor och en kjol. Om ni undrar över storlekarna så är de: 40-42! Om jag är nöjd i min shoppingsjäl. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA



tåg

Jag reser en hel del i mitt arbete. I Sverige. Och då blir det rätt många tåg som besöks kan jag intyga. Nu när våren intagit vårt vackra avlånga land, så går och kommer de förhoppningsvis också fram enligt tidtabell.

JAG ÄLSKAR själva tågresandet. Sitter bekvämt i första klass. Läser tidningen eller sitter med datorn. Ibland jobbar jag undan några artiklar eller reportage. Och jag njuter. Tills det att någon framför bakom eller bredvid använder sin röst som om han eller hon vill överrösta det värsta heavy metallrockbandet?!?!? Antingen genom att prata i telefon om allt mellan himmel och jord, eller avslöja företagets värsta hemligheter. Eller prata med grannen och förtälja denne om livet och sådana ting. Då njuter jag inte längre.....

Så idag - den 22 mars 2011 - när jag är på väg till Kalmar har jag utrustat mig med öronproppar och dotterns iPod. Nu ska jag njuta!


min chef

är tuff sträng butter gnällig högfärdig pompös och pedant. Hon gillar inte när jag tar ledigt och inte gör någonting! Hon tycker helt enkelt att jag är en lat odåga som tar alldeles för oseriöst på livet och arbetet.

Vi har haft den diskussionen många gånger. I 16 år. Vi har förhandlat och diskuterat. Försökt jämka och komma fram till någonting kreativt och gemensamt. Men nä - hon är rigid.

Fast någonstans inom mig, långt inom mig, beundrar jag henne ändå. Att hon står ut med mig som anställd.

Tänkte här visa en bild på henne som jag tagit i smyg. Så kanske ni förstår hur jobbigt jag har det. Sur är hon också?????




varning

Det är VÅR! ojojojoj vad jag njuter. Och då får jag som säkert många av mina läsare, VÅRKÄNSLOR. Då är vi farliga. Det spritter i hela kroppen och jag ler hela tiden. Mer sådant.

Tog några bilder i "min lilla trädgård" som jag envisas med att säga. Den är inte alls min, utan hela bostadsrättsföreningens, men det låter mycket sötare att säga min. Och den är liten och naggande god ungefär som........





lat

Ni som följt min blogg från starten i juni 2009 vet att jag är LAT! Jättelat. Och det är något jag är stolt över. Hur man nu kan vara det! Jag har lärt mig den "hårda" vägen helt enkelt. Och denna veckan har jag varit extremt duktig på att göra nästan ingenting vettigt. Bara ovettiga saker, härliga livsnjutande ting. Som att glo på människor, sitta på en stol och dricka kaffe, lyssna på andra som pratar jobb, läst tidningar och löst korsord. Och umgåtts med mina ättelägg. 

Så det blir inte mer än så idag. Alltså med bloggandet. Nä jag är en lat bloggare idag. Och det är så härligt. 

Hoppas ni får en fin fredagskväll!

stolt ägare

till ett par gympaskor är jag idag. Mycket stolt sådan. Så nu har jag inget att skylla på längre. Inte ens att jag inte äger ett par dugliga promenadskor. Har varit lite dålig på mina Djurgårdspromenader sedan snön och halkan lade sig.Vilket betyder - läääääänge!  Men se nu, nu ska det sättas igång igen. Och när jag skriver ner det och lovar här på bloggen, så ska det ju hållas också. Eller hur??





den lilla svarta

blev den lilla svart-beiga! Oj jag hittade en sådan söt klänning igår. Och den passade vilket självklart medförde att jag HELT ENKELT VAR tvungen att köpa den. En riktig "daisyklänning". 

Så perfekt på den konsert jag var på igårkväll. Marinens Musikkår på Berwaldhallen. Jag njöt av marschmusiken precis så som min pappa brukade göra. Det har jag bloggat om tidigare. Men jag satt inte i en bil och gasade i takt med musiken. Utan i publiken, så det fick räcka att klappa och lite försynt stampa i takt.



48,46,44,42,40

Nej det är inte bingo. Absolut inte! Utan något helt annat från mitt liv som jag vill dela med mig av till er. Jag hade gott ner många många kilon och skulle köpa en fin baddräkt. Något som jag drömt om så länge att jag knappt kunde komma ihåg sedan när. Väl inne i boutiquen tar hittar jag DEN baddräkten jag ville ha och tog storlek 48. Lite svårt att veta så bäst att vara på den säkra sidan. Då kommer butiksinnehavarinnan fram till mig och säger: - Nej det där är helt fel storlek. Och jag får rena skälvan i hela kroppen och säger, - har ni storlek 50?!?! - Käraste du, svarar hon mig, du ska ha storlek 40 och ler med ett STORT vackert leende.

Lite nervös var jag när jag tågade in i provrummet och provar underverket i vackert rosa. Och den sitter som den ska. Helt underbart och då kommer tårarna och jag börjar hulka hög. Ägarinnan kommer störtande in i hytten och säger: - Hur är det fatt. Vad har hänt. Vill du ha vatten? Och jag säger: Det är glädjetårar, jag är så lycklig.!



plötsligt händer det

ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN någon som förstår sig på hur man bemöter och hyllar en stjärna! Hahaha!
Idag är det vårväder i Stockholm. Hela kroppen spritter. Och då är daisy farlig. Tog en sväng till min favoritbijouteriboutique på Mäster Samuelsgatan 11. Och när jag precis kommit in så säger en av innehavarna: - Nämen se TV-stjärnan! TROR NI JAG BLEV GLAD???? Klart jag blev!  ÖVERLYCKLIG, KNÄSVAG, SJÄLAGLAD!



damens nya kläder

inte kejsarens alltså! Inga av'mina "gamla kläder" passar mig. Och det är en ytterst angenäm upplevelse. Men dyr hehehe! Jag som älskar kläder måste ibland sansa mig och tänka till lite före. Förstår ni. När jag nu vet att jag kommer i det mesta, och vill köpa allt som är vackert då slår det fandanko i huvudet! Då i den stunden måste jag ta ett djupt andetag och tänka till. Behöver jag den här - eller är det bara ett köp för att tillfredsställa min fåfänga???

Förra omgången när jag gått ner 48 kilo stod jag en dag och sorterade bort mina stora kläder. De som jag inte längre kunde ha. Min dotter som då var sju-åtta år satt i soffan och studerade mig ingående. När jag precis skulle vika ihop ett par jeans i storlek 52 så tittade hon på mig och sa: - Mamma var inte ledsen, du kommer snart i dem igen.



fyra

stycken vegetariska vårrullar fick jag i mig ikväll. Mina äldsta ättling hämtade mig på stationen. Men att ta sig ut från den kungliga hufvudstadens centralstation och hitta sonen var inte det enklaste. Och eftersom jag är en kvinna som denna gång reste iväg med STORT bagage så blev det ännu jobbigare. Någon rulltrappa hittade jag inte så jag fick helt enkelt släpa upp mina "heavy"-väskor för trappan och just då fick jag något som kändes som en "dumping" eller klimakteriebesvär eller blodsockerfall. Kärt barn har många namn!

Svetten rann och kinderna blossade, hjärtat bankade och benen kändes som gelé! Jag slängde mig in i sonens bil och betedde mig en aning märkligt. Kör, sa jag! Sonen tittade på mig med sina stora vackra mörka ögon! Hur mår du egentligen, undrade han. Ju bara bra, sa jag. Men konstigt. Och så tog jag två sockerfria läkeroltabletter.

Vi träffade den andra arvingen på Thairestaurangen och jag drack upp en Cola light. Fortfarande skakade armarna på mig. När maten kom in åt jag rätt fort måste jag erkänna. Men tuggade rejält som man ska.

Efter 20 minuter hade jag vräkt i mig fyra vårrullar (NB: de är små) utan några som helst problem. Men blev proppmätt, dock utan att känna mig dålig. Och så hade dumpningen, blodsockerfallet eller vad det nu var, slutat.

Ja så kan det gå när man irrar omkring och varken hittar hissar eller rulltrappor!!!




sockelände

JAG ORKAR INTE! JAG GER UPP! NU får det VARA NOG!


Att leta efter den andra sockan alltså! Har faktiskt bara ett par svarta sockar med mig på min resa till Västkusten. Och varenda morgon när jag ska ta på mig mina jeans eller svarta byxor så kan jag bara hitta en socka. EN SOCKA. Jag letar och letar bland mina medhavda persedlar. Och vänder och lyfter, tar ut ur väskan, lägger in i väskan, lägger mig på golvet och letar. Men nej EN SOCKA!

Imorse orkade jag inte längre, så jag tog på mig kjol och ett par strumpbyxor istället. Och när jag ska lämna mitt rum fullt påklädd så ser jag något svart som ligger precis rakt framför näsan på mig. Undrar ni vad det var?

Ja just det - en svart socka!






skäms daisy

jag måste erkänna här och nu vad som hände inatt. Det är svårt att "komma ut" och förfärligt att behöva tillstå! Men det är lika bra att berätta att jag absolut inte är någon övermänniska.

Befinner mig på en kursgård utanför Halmstad. Har som jag numera alltid gör, inköpt frukt av alla de sorter: jordgubbar, bananer, grapefrukt och äpple. Allt för att jag inte ska kunna säga till mig själv att jag inte har något mellanmål och falla för andra korkade frestelser. Fruktfatet placerade jag så fint på skrivbordet. 

På skrivbordet fanns också en korg med CHIPS! Jo just det chips. Och i natt vaknade jag och åt en hel påse. Den var inte stor! Men det var en chipspåse. Och jag kan försäkra att jag mådde så fruktansvärt dåligt när jag ätit upp påsen - både fysiskt och psykiskt. Jag gör inte om det igen. Hua!!!!

Men nu har jag berättat och "kommit ut" och det känns väldigt bra! Men jag skäms!


danska smörrebröd

Promenerade runt i Göteborg i tre timmar. I ömsom sol, ömsom snö och regn. Sedan gjorde jag det som jag brukar göra - skämde bort mig själv ordentligt. Livsnjutare som jag är. Gick in på Hotel Plaza, ett av mina favohotell och satte mig ner i den trevliga mysiga baren. På barmenyn fanns inget direkt som jag kunde äta, förutom flera smörrebröd. Men jag berättade helt enkelt som det är och fick då mig serverat en gravad laxsmörgås. Oj så gott det var. För en halvdanska uppväxt på smörrebröd?!?! kändes det extra gott, vill jag lova. 

Hela smörgåsen kunde jag inte äta,  men laxen och grönsakerna slank ned. Och även halva rugbrödet. Ljuvligt!

Satt i soffan och dagdrömde. Precis som tjuren Ferdinand. Vi har mycket gemensam han och jag! 


föreläser

Solen skiner så vacker här i Göteborg idag. Det blåser visserligen men vaddå?

Vill förresten berätta att jag föreläser om mina överviktsoperationer, mitt liv före under och efter! Att jag mår som en prinsessa och hur man får psyket att må som allra bäst. Jag är en van föreläsare - har jobbat med detta i många år. Och allt med glimten i ögat, med en stor portion humor samtidigt som jag tipsar om tillvägagångssätt och hur man får dagen att fungera med planering mer mera.

Kontakta mig på: daisy.balkin@gmaill.com, så hör jag av mig.



dagen efter

Blev inte mycket sömn inatt. Tankarna gick runt i huvudet och jag var enormt speedad. Istället blev der korsord och manikyr. Och när klockan hade blivit halvsju så tänkte jag, nä nu går jag in och tvättar håret. För det är nämligen så kära läsare, jag HATAR att tvätta håret. Låter det konstigt, jo jag håller med. Men jag är ju lite tossig!

De flesta kvinnor tvättar håret flera gånger i veckan. Men se det gör inte jag. Mitt hår är tacksam på det sättet att det är rätt tjockt och ser inte smutsigt ut när det är så! Jesses nu tror ni säkert att jag är en lortgris. Jag tror till och med att ni börjar klia ert hår nu. Men alltså, så är det inte riktigt. Jag tycker bara det är urtrist att vaska hår. Så jag väntar och väntar. När jag sedan står där med shampoo är jag väldigt nöjd och belåten. 

Efter tvätt blåser jag kalufsen för att sedan platta detta självlockiga hår. För ni vet ju likaväl som jag att vi kvinnor aldrig är nöjda med vårt hår. Jag har en mig mycket närstående kvinna som har spikrakt hår, hon lockar och lockar och skakar på huvudet när hon hör mig stå och platta. Men så är det alltså?!?!?!?!
Nu har jag varit nere i hotellmatsalen för att hämta upp lite frukostmat. Inte en enda bad om autograf?!?!?!?! Men det blir nog annorlunda när jag promenerar Avenyn upp och ner här i Göteborg. Hahahaha!
Hybris - jag?!?!?






nu är det gjort

Har precis stängt ned chatten efter Kalla Fakta -programmet. Det var en märklig känsla att se sig själv på tv - för att inte säga höra sin skånska. Men jag är nöjd med min insats och det känns bra att jag lät tv-teamet få följa med hela vägen. Så att tittarna kan få en liten inblick hur vägen dit, under och efteråt är.

Det var oerhört många frågor som kom på chatten. Och jag är inte förvånad. Visar man ett program som handlar om övervikt, operationer och dess konsekvenser säger det ju sig själv att tankarna blir många. Att jag sedan själv kom med tipset att jag skulle chatta och svara på frågor ser jag som lite märkligt, men det var bra att jag gjorde det.

Hann inte svara på alla frågorna, men väldigt många!

Nu ska denna nöjda tacksamma ödmjuka och glada halvtossiga damen ta sig en grapefrukt för att fira dagen. Karriär som tv-stjärna, ja varför inte. hahahaha. Nu skrattar jag så hela skrivbordet skakar.

vaddå mellanmål

Det har jag väl aldrig i mitt liv ätit förr? Alltså före mitt andra nya liv startade. ALDRIG! Jo en chockladkaka då och då, titt som tätt, men det var inte mellanmål. Men som jag berättat så äter jag sex - sju gånger per dag numera och i det inräknas mellanmål. Och då blir jag alltså inte hungrig eller sötsugen. Så är det.

Nu har jag med mig frukt på mina resor runt omkring! Planering helt enkelt. Något som jag aldrig ägnat mig åt förr. Jo i mitt arbete - men inte i mitt privata liv!
Mellanmål är häftigt! minsann. Och på bilden syns det jag har med mig nu när jag är i Göteborg på jobb!



fiskmås

Det finns folk i min nära omgivning som tycker att jag har en hjärna som en fiskmås. Jag förstår inte vad de menar?!?!?!?! hehe! Men jag tycker att fiskmåsar verkar ganska smarta, de stjäl ju från de som har för att överleva. Eller?

Nåväl det här med att vara smart, intelligent och intellektuell är intressant. Min mamma som när hon levde fick läsa mina alster före de publicerades var ganska kritisk. Hon tyckte jag skrev för "enkelt"! Men, sa jag, jag skriver för att alla ska förstå vad det handlar om och inte för att andra journalister ska tycka jag är intellektuell!

Förr ville jag nog vara intellektuell - det var läckert. Akademisk! När jag plugade juridik i Lund gick jag runt med en lagbok i svart läder med guldinskription under armen. Det var så häftigt. Jag kan informera om att jag tog 10 poäng (proppen) och de poängen värderar jag mycket ömt!
Nä någon intellektuell intelligent dame blir jag aldrig. Men skitsamma. Huvudsaken är väl att man har en hjärna. Som en fiskmås typ!!

undanflykt

Brukar ni också lura er själva? Det är morgon, strålande sol, nästan plusgrader och våren är på gång. Då är den där långa powerwalken egentligen en helt underbar morgonaktivitet. Men då kommer undanflykterna: - Måste sitta vid skrivbordet och plocka med papper idag. - Har inga rena trosor, borde tvätta! - Inga bra skor att promenera i!

Eller så är det tvättid! Och då kommer tankarna. - Nä idag ska jag promenera! - Jag hinner inte vaska underkläder idag.

Sådan är jag. Duktig på att lura mig själv. Och så infernaliskt korkad att jag också går på det, varenda dag!!!!????

Igår fick jag höra ett helt underbart sätt att komma ifrån de där undanflykterna. Om man nu inte gillar att träna, tvätta, promenera eller dammsuga, så ska man göra så här när tankarna på att retirera kommer upp. Alltså! Idag tränar jag, promenerar jag, städar med mera, men imorgon SLUTAR jag! Men idag så gör jag det!




semlor och kvinnor

Jag äter inte semlor. Inte numera i alla fall. Och så länge jag kan komma ihåg så har jag bantat just när det är fastlagsbullstid. För jag säger fastlagsbulle, eftersom jag i själ och hjärta är skånska! Så idag när det är fettisdagen blev det ingen sådan alltså. 

Och inte firar jag kvinnodagen heller. Kan hända jag är bortskämd som lever i ett land där kvinnor till största del är jämställd männen. Dock har vi inte kommit dithän än att vi har lika lön för lika arbete. Och det är en skam på torra land. Men någon feminist är jag inte och kommer aldrig att bli. Visst skulle jag kunna visa min solidaritet med de kvinnor i världen som lever i länder där diktatorerna behandlar kvinnor som om de vore sämre än boskap. Och det gör jag i min tysthet. För mig själv. 

Så denna dag den åttonde mars 2011 har jag istället intervjuat försvarsministern! Och den inledde jag med att ha med fastlagsbulle till honom och hans informationsstab. Rent krasst hade jag med bullarna för att lite mjuka upp stämningen, då jag inte är så populär hos ministern. Jag är som ni vet ganska kaxig och räds inte att kritisera chefen för försvarsdepartementet. Men jag lovar er, det blev en lyckad och uppskattad gåva. Jag sa till Sten Tolgfors när jag kom in med de fyra semlorna i handen. - Vägen till mannens hjärta går via magen!


fram med autografhäftet

Kommer ni ihåg att jag berättat om att Kalla Fakta har följt min väg mot operationen och sedan efteråt? Nu är programmet klart och jag har fått se det idag! Det var en märklig, känslig men samtidigt en fantastisk upplevelse. 

Att se och höra sig själv är inte det lättaste, det vill jag lova. Och när det då är en sådan stor sak som en operation, där jag bjudit in tv att få vara med in i mitt mest privata, då är det ännu konstigare. Givetvis är det inte bara jag som medverkar. Vi är fyra personer som genomgått bypass-operationer. Jag är då den enda som gjort den så kallade konverteringen, från gastric banding till gastric bypass. Och jag är den som är oerhört positiv till hela förloppet. Kanske inte så konstigt, då det ännu så länge varit ett gott resultat. Dock vill jag poängtera att jag opererades första gången för 11 år sedan och haft trista komplikationer men det har ändå inte gjort mig negativ till operationer. 

Programmet är bra. Det speglar hur det kan vara efter en så kallad obecitasoperation (fetmaoperation)! Det måste påpekas att 2010 genomfördes 7100 operationer i Sverige. Av dem är det ett fåtal personer det går illa för. Och det är självklart tragiskt.

En erfarenhet jag har är att psykoterapi bör erbjudas för dem som behöver. En tid efter operationen. Det händer väldigt mycket både fysiskt och psykiskt och när man inte längre har maten att ta till, så finns det en tomhet som måste bearbetas. Själv har jag saknat mina frossarkvällar, men har ersatt dem med surfande, bloggande, läsning eller umgänge. När nu våren närmat sig blir det kvällspromenader.

Så glöm inte titta på Kalla Fakta i TV4 torsdag den 10 mars klockan 21.00!

ag

att resa med krympt mage

Att resa är att leva, sa någon klok människa. Vem kan jag inte komma på nu?!?!v Rest har jag gjort mycket, i Europa framförallt men jag har också besökt Israel, Usa och Thailand. I Sverige har jag kuskat runt från kust till kust från norr till söder. Och jag älskar det!

I resandet och upplevelserna ingår också syn- och smakintryck. Och för mig som är magsäcksopererad - två gånger till och med - har det betytt att jag inte kan ägna mig åt den form av frosseri som jag gjorde förr. Alltså måste jag tänka annorlunda och även förändra mitt resätande. I Paris finns det enormt mycket gott att smaka på, det vet vi alla. Och jag var helt enkelt tvungen planera ätandet.

Morgonen började med en café au lait och en baguette med ost. Jag kan inte dricka och äta samtidigt, så jag började med cirka en halv baguette. Och resten lade jag in i en servett för att ha till mellanmål. Vi satt lugnt och länge för att jag skulle kunna äta långsamt och sedan efter ett tag ta den underbart goda kaffetåren. 

Så var vi redo för Paris i vårsolen och använde och slet på skosulorna ordentligt. Lunchen intog vi mer än gärna på ett brasserie. I torsdags åt vi på en judisk deli i Maraiskvarteren. Jag beställde kycklingvingar med sallad och dottern en hamburgare - kosher givetvis. Av alla vingarna - jesses de måste minst ha varit nio stycken kunde jag äta fyra. Det smakade såååå gott och salladen likaså. 

Kaffe ute i solen på Place des Vosges och lite senare tog jag upp min medhavda macka!!! 

På McDonalds av alla ställen köpte vi frukt- och grönsakspåsar som vi hade som mellanmål! Fast erkännas bör att vi faktiskt käkade Donkenmat (som dottern säger) en kväll. Fiskfilé utan bröd funkar helt okey för mig och till det en stor sallad. Urgott tycker jag. Inte så franskt men gott - hehe!

Det går att semestra med bypassmage. Inga som helt problem. Med lite planering bara. Och gärna en halväten baguette i väskan!




paris

Är i städernas stad. Och våren är här. Promenerar gata upp och gata ner. Precis som jag gjorde den gången jag pluggade franska här. För många många år sedan. Dottern och jag går arm i arm och insuper "kultur". Alltså de franska kvinnornas helt underbara känsla för det som är inne och ute, caféernas utbud, dofter och intryck. Väskor och skor. Om vi har det bra? Fråga inte SJÄLVKLART!

Samtidigt är det fashion week här och då är stan ännu mer fylld av faschionistas! På café Angelina ar det kö till borden. Vi fick rätt snabbt plats och njöt av både kaffe och människor. När jag skulle besöka damrummet märkte jag att jag var beskådad. Wow, tänkte jag, häftigt. De tycker att jag ser läcker ut. Lilla jag från Sverige. Fick närmast hybris och med ett leende på läpparna kommer jag in på toaletten som är täckt med seglar från topp till tå och ser mig själv. MED EN STOR FLÄCK MITT PÅ MAGEN. Fläcken är vit och kjolen svart. Ja ja tänker jag, sådant händer
En kaffe i solen på Place de Vosges när klockan var 12. Med ballerinorna på - självklart! En pepitarutig kjol i storlek liten inhandlad på en vintageboutique på Rue de Rosier gör gott i shoppingsjälen. Dock måste knapparna flyttas - med så what!
C'est la vie en rose!

dagens början

Morgonpigg är jag inte. Fast jag är inte sur eller gnällig eller så. Men inte pigg helt enkelt. Beroende på att jag inte sover så många timmar på nätterna. Nuförtiden bryr jag mig inte speciellt mycket om det. Det finns så väldigt många andra saker man kan oroa sin hjärna med. Så inte sjutton orkar jag spekulera om sömnen!

Jag har privilegiet att driva eget och därför också bestämma själv. "Kan själv" - det är en ynnest. Jag lovar! Då styr jag också min tider och vet att helst inte - utom i värsta nödfall - boka in något före klockan 11. Förr kunde jag ha dåligt samvete för det, men inte numera. Nä, så är det bara. Ingen ser ju hur flitens lampa lyser härhemma långt fram på småtimmarna. Och vem bryr sig - hahaha!

När jag håller på att morgna mig så börjar jag med att plocka upp "min älskade Svenskan"! Så tillagar jag en kopp kaffe med mjölk (mellan) och numera väldigt lite socker i. Jag kan helt enkelt inte sluta med socker. För då är kaffet inte gott. Men ute på caféer då går det bra utan det lilla söta. Märkligt, men om det kan jag spekulera en annan gång. Så tar jag in koppen i mitt mångfascetterade rum och sätter mig vid datorn. Förresten det där med kopp är också viktigt. Igår träffade jag en kvinna som är så härligt läcker. Hon berättade att hon gärna går upp en timme tidigare för att göra iordning sin frukost, tänder ljus i sovrummet, puffar till alla kuddarna i sängen och sedan tar in DEN DÄR VACKRA KOPPEN och äter frukost i sängen. Som jag njöt när jag hörde detta. Hon älskar koppar av alla de slag och skämmer bort sig själv med de vackraste av vackra.

Tillbaka till Daisy. så loggar jag in på facebook och börjar surfandet. Samma varje dag. Först min dotters blogg: www.stephiesmode.blogg.se. Efter det blir det Blondinbella, Angelicascloset, Simplicity, karinolofsson, trevlighelg, svenskdamtidning.se, Berlingesketidende.dk, New York Times, Jerusalem Post och sist men inte minst billedbladet.dk.

Så vaknar jag. Och jag älskar det. Att läsa unga människors bloggar håller mig uppdaterad på vad som händer och sker och jag blir så enormt glad över deras kreativitet. Det ger mig inspiration. Världshändelserna är mitt jobb och min passion och skvaller och mode är extra bonus.

Efter det är jag "fit for fight"!



RSS 2.0