En gång fick jag en röd vacker cd-spelare. Den var så trendig tyckte jag. Läcker smäcker och perfekt att ha med på alla mina tågresor genom landet. vad jag njöt med musik i öronen. 

Men så hände det att den av någon anledning kom bort, och allt eftersom åren gick kom det nya sorters öronmusik. I- hit och I-dit och allt vad de nu heter. Dem har jag aldrig vant mig vid. Inte ens den där lilla tingesten I någonting som jag fick av min yngsta arvinge. I vackert metallblå. Nä nä. Oj vad jag har saknat min fina cd-spelare.

Imorse när jag letade efter någonting helt annat vad tror ni då jag hittade? Jo just det - den vackra röda cd-spelaren. Och flera cd-skivor.

Så nu sitter jag på tåget med ljuvlig musik i öronen. Bee-Gees bland annat. Och jag njuter. Att den är helt urmodig bryr jag mig inte det minsta om. Jag är ju själv en relik från 50-talet. haha!