Tittar mig i spegeln. Igen och igen. Hon där, min chef alltså, känner jag inte riktigt igen. Hon har fått rynkor. Jo det är sant. En stor en som går tvärsöver pannan. Och så några runt munnen. Jag tror att det är surrynkor, för hon kan vara både sur och tvär. Så blir det när man inte är snäll. Halsen börjar bli lite skrynklig också. Jo jo, jag gottar mig faktiskt lite grand. Men samtidigt så tycker jag synd om henne. Hon har verkligen förändrats på senaste tiden. Alltså inte så att hon blivit snällare och trevligare och mer tillmötesgående. Nä nä. Men hon har ju tappat en massa kilon och det syns faktiskt i hennes ansikte. Äh hon kan faktiskt skylla sig själv, tänker jag sedan. För hon är en ragata! Och ser ut som en sådan också!