Jag är omgiven av fantastiskt fina människor. Helt underbara. Häromdagen gick jag förbi mina underbara frisörer Mia, Sussie och Nisrin. Stora kramar fick jag och när jag såg mig själv i deras spegel slog det mig med FASA att jag såg helt förfärlig ut i håret. - Sätt dig ner, sa Mia. Så tvättar och fixar jag till det. Bara så där. Ljuvligt var det. Och snygg blev jag. Och så säger den bedårande kvinnan, det här bjuder jag på. Alltså det värmer enda ner i lilltån. 

Idag hälsade jag på finaste bästaste goaste Lotta på Danderyds Sjukhus. Hon är inte bara den bästaste Lotta hon är min sköterska också. Hon som funnits där för mig under detta år. För snart fyller jag ett år. Den 28 oktober är det ett år sedan min operation. Ett år. OTROLIGT!

Nåväl, jag tog hissen upp till mottagningen och det blev rätt känslosamt. Jag kunde känna i hela kroppen hur det var då för lite mer än ett år sedan när jag tillbringade ganska mycket tid på Danderyd Sjukhus, dels för provtagningar och röntgen, undersökningar och dietistbesök. Och hela tiden var ju Kalla Fakta med mig. Nu idag kände jag en fantastisk lyckokänsla och tacksamhet över det som jag varit med om. Och glädjetårarna fanns precis bakom ögonlocket.

Att träffa Lotta var jättehäftigt. Hon är BÄST! Så tog hon med mig till avdelningen och tänk att flera kom ihåg mig. Ja ja det var ju du som låg på 8:4 - hahahaha. Jo just det. Rum 8 säng 4. Till och med jag kommer ihåg det. Sådant glömmer man aldrig. Vilken känsla! Det var ju där mitt nya liv började!