demokrati

I mitt förra liv var jag en STOR chockladälskare. Så stor så att jag i blindo kunde hitta alla godisaffärer i Stockholm. Det var jul för tio år sedan och mina arvingar bortresta och jagvar helt allena i den stora hufvudstaden. Inhandlade mat för helgen och såg att det var extrapris på en stor kartong Belgiska nougatsnäckor. - Aha tänkte jag, bra att ha om någon kommer förbi. 

Erkänna kan jag att komma förbi mig är det sällan någon som gör. Även om jag bara bor på Norra Djurgården, så anser många att det är "så långt ute". Men som sagt lura sig själv kan man ju.

Hemma på kvällen kom jag på att jag hade en chokladkartong. Oh en bit kan man väl unna sig. En bit blev till två som sedan blev till fyra. Då fick jag den otroligt fantastiska idéen att jag skulle gömma kartongen för mig själv. De ni! Gör om det om ni kan! Jag ställde mig på en stol i min lilla hall och öppnade skåpet ovanpå garderoben och slängde in kartongen så långt jag kunde. Det är högt i tak och den hamnade långt bortom sans och redlighet. Jag var så lycklig över min insats!

På natten när jag löste Svenskans korsord blev jag så sugen på något gott och kom jag på att jag ju hade en kartong någonstans. Och jag visste ju var. Men inte hur jag skulle få ner den. Jag spekulerade rätt länge på detta. Inte hade jag någon stege heller som kunde hjälpa mig i mitt febrila tänkande.

Tog fram en stol och på den fyra tjocka handdukar och fyra påslakan sedan försökte jag ställa mig på detta vidunder.  Det gick med nöd och näppe. I handen hade jag tagit sopborsten och nu försökte jag med all makt jag kunde uppbringa att få tag på chokladeländet. Jesses vad jag slet. Svetten rann och jag började känna att lakan och handdukar startade en slags kamp mellan sig under mina fötter. Men skit i det tänkte jag. Här gäller det att ta kommandot om vem som bestämmer härhemma. Hon Daisy som vill gömma saker och ting eller Daisy som vill ha demokrati i detta  huset.

Och pang så rasade chokladkartongen ut genom skåpsdörren, men rasade gjorde även lakan och handdukar och stol. Daisy hamnade på hallgolvet med choklad och stol över sig. Men jag hade vunnit. Att jag sedan var så blåslagen att det nog hade gjort sig bra med en doktorstitt var en helt annan sak. Inte kunde jag komma in på akuten med blåmärken på arm och ben och förklara varför, dagen före julafton!!!!

Kommentarer
Postat av: christer Olsén

Det var väl inte så konstigt. Choklad är ju så himla gott att man kan göra nästan vad som helst. Men jag förstår att du inte ville åka till akuten dagen före julafton. Fast de andra som sitter på akuten med blåmärken också försökt nå en chokladkartong. Man vet aldrig...

2011-09-13 @ 16:16:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0