har jag plockat fram igen. Den där svarta saken som jag inhandlade när jag skulle ut på sommarturné med isbrytaren Ymer. Jo du läser rätt. SOMMARTURNÈ med en isbrytare. Om det har jag bloggat förr, så det är inte det jag ska förtälja idag. Nä idag ska jag berätta om något helt annat.

Den där regnkappan är inte vacker. Inte heller elegant eller chic. Men den är VÄLDIGT snäll mot mig när det regnar. En sommardag för några år sedan hade jag den på mig och även en fiskarhatt. Då stämde jag träff med dottern på Östermalmstorg och hon fick rena rama UTBROTTET när hon såg mig. Vägrade gå på samma trottoarsida som jag. 

Men se sådant bryr jag mig inte om. Regnar det så regnar det. Och det gör det idag. Och gjorde igår.

Jag är helt övertygad om de gånger jag tittade på Borg och Stenmark så förlorade de. Det är jag säkerligen inte ensam om. Så nervös jag var när de skulle spela respektive köra. Inte vågade jag sitta där framför tv:n inte. Och om jag nu beslöt mig för att göra det - då förlorade de....

Och nu snart är det match mellan Danmark och Portugal. Det blir så nervöst. Och frågan är alltså - ska jag titta eller inte titta.????

Så kyom då den STORA DAGEN. Då min yngsta arvinge skulle ta studenten. Jag tror nästan att jag varit mer spänd än vad dottern varit, de senaste veckorna. Och det där kan man inte förstå förrän man själv står där som förälder. 

Varken hon eller jag kunde sova i natt. Hon för alla måsten och förväntningar - och jag för att det är min yngsta som "blivit så stor"!. När klockan visade 9 så tog jag med mig alla attiraljerna och gav mig ner på byn. Inte hade jag lugnet att sitta hemma inte. Det var dotterns byta-om-kläder (för flaket), buketter, SKYLTEN och lite annat smått och gott. Gick där och smålog hela tiden. Som om det vore jag som tog studenten. 

På Waynes blev jag bjuden på studentkaffe och jag var nära till tårarna. Fast de kom först när jag såg henne komma springande ner för stigen i Vanadisparken. Med mössa och fina studentklänningen. Då var jag så stolt så jag kunde spricka.

Idag hände det! Det som inte får hända. Jag stod och väntade på min dotter utanför Östermalmshallen. Solen sken, livet lekte. Då kom det en taxixchaufför emot mig och frågade: Har du beställt färdtjänst. HAR DU BESTÄLLT FÄRDTJÄNST?!?!?!?!?!?!

Alltså behöver jag berätta här vad jag svarade honom? Jag fick nästan dåndimpen? - Tycker du jag ser ut som om jag har beställt det, svarade jag. Och vände honom ryggen. 

När dottern kom fick hon vara idel öra. Och jag tror väl aldrig jag hört henne skratta så högt och gott någongång!

Häromdagen kom jag promenerades inne i Fältöversten. Framför mig - cirka 30 meter - såg jag en ung man som verkade bekant på något vis. Hm  honom har jag sett någonstans. Undrar om han är en kändis, tänkte jag. Kisandes med ögonen och försökte påminna mig var jag sett honom?!?! När han kom riktigt nära såg jag att det var en kändis - åtminstone för mig. Det var min son!!!!

Nu säger det en hel del om mig?!?! Inte så att jag inte träffar min äldste arvinge så sällan att jag inte känner igen honom. Nä nä nä. Och inte heller så att han har förändrats på något sätt. No way. 

Förklaringen är helt enkelt den - att mina glasögon ligger väldigt bra i väskan. Och där har de legat i dryga 40 år. Så länge som jag har haft glasögon.

Nu är det ju så att det är EM-tider. I fotboll alltså. Och det är något jag gillar. Alltså inte så att jag går omkring i fula T-shirt i gult och blått eller målar ansiktet i våra landsfärger. Nä nä. Inte alls på det viset. Hos mig artar det sig på detta vis: Jag blir expert. 

Jag kan inget om fotboll, inte mer än att jag vet att bollen är rund?!?! och kan namnen på några få spelare. Men när jag sitter där framför tv:n och Sverige, Danmark, Frankrike, Italien, Holland eller några av de andra länderna spelar då förvandlas jag till EXPERTkommentator. Då kan jag ALLT. Domaren är korkad, spelarna kan inte spela, gräsmattan är dålig och lagledaren en knöl. Ungefär så är det.

Sedan håller jag MEST på Danmark och om det har jag bloggat förr. Men å andra sidan så blir jag inte ledsen om Danmark förlorar, för då finns ju Sverige kvar. Det är ett riktigt expertutlåtande från mig.

vilken känsla. Helt otroligt. Alltså det spritter i hela kroppen och jag är alldeles alldeles alldeles lycklig. Och då undrar ni säkert - VARFÖR?????

Jo jag har lämnat in mina båda tidningar på tryckeriet. Inatt skickade min duktiga medarbetare - och faktiskt tillika min dotter - in en av dem till vårt tryckeri och hon godkände för tryck imorse. Och häromdagen gjorde min suveräne medarbetare i Helsingborg samma sak.  Det där med att trycka på knappen och godkänna är en väldigt speciell känsla. För samtidigt som det är skönt så är det också nervöst och ger upphov till TRAUMAN! Inatt kunde jag inte sova, utan låg i flera timmar och vred mig och tänkte på alla hemskheter som kan hända i en tidning. Ankorna ni vet.

Men nu - se nu är hon ledig. Eller ledig och ledig. Lite dåliga samveten har man ju kvar, eller rättare sagt, saker som ska fixas, som exempelvis fakturor och kvitton. Men det är ju rena baggisen. Chefen är inte så glad över att jag redan går på ledighet - men det ger jag blanka ..... i.

Sverige. Idag står den svenska flaggan fint i fönstret och solen tittar fram. Det är gott att leva. Kanske fuskar jag lite idag och tar mig ner till byn för att bara vara någon timme. Med det yngsta ättelägget. Jobba kan jag göra senare.

Läste att vi i Sverige är ganska dåliga på att fira vår nationaldag. Vi är inte som norrmännen och inte som danskarna. Nä det ska gudarna veta..... Här i detta vackra land firar vi med - picnic i det gröna! Fast egentligen är ju det ett bra sätt att visa att nu börjar sommaren - den årstid som Sverige är bäst på. 

Förr i tiden - ooops - när det inte var nationaldag utan Svenska Flaggans dag, brukade jag markera detta med exempelvis en blå-gul rosett på cykeln eller runt min hästsvans. Hahaha - det var tider det. Numera när jag blivit äldre och klokare??? så räcker det med en flagga i fönstret.

Trevlig nationaldag på er

Danmark. För idag den 5 juni är det Den Danske Grundlovsdagen, Danmarks Nationaldag. Och jag som är en stolt halvdanska firar med att flagga danskt i mitt fönster. Underbart. Och imorgon kan jag ställa fram den svenska flaggan. Visst är det väl ett privilegium att få två firadagar?

Nu går det snart mot ledighet och det ska bli så infernaliskt skönt. Fast jag startade lite idag med att strosa genom Gamla Stan. Kände mig som en turist i min egen stad.

här jobbas det kan ni tro. Alltså jag önskar just nu att dygnet hade några timmar till. Men se den önskningen kan aldrig gå i uppfyllelse. Men å andra sidan hade det säkerligen inte spelat någon roll...