säg det nu
Spekulerat mycket under dagen om varför man säger så mycket gott om personer när de sagt upp sig, slutat sitt arbete eller till och med när de dött. Morgontidningarna är fulla av dödsrunor där man hyllar de avlidna med vackra ord och det är inte mig emot - tvärtom. Jag hoppas bara att man även sa alla fina saker medan personen var i liv.
Så också när det gäller människor som slutar sitt arbete. Idag är Facebook fulla av hyllningsord om försvarsminister Sten Tolgfors. Jag hoppas att alla ni som hyllar honom även sade alla fina saker till honom medan han faktiskt jobbade som minister.
Och nu är jag tillbaka till det som jag så ofta skriver om - ge mer beröm. Ge en klapp på axeln och ett uppmuntrande ord. Det mår vi så gott av - både att få ge och ta!
SÄG DET NU!
Så också när det gäller människor som slutar sitt arbete. Idag är Facebook fulla av hyllningsord om försvarsminister Sten Tolgfors. Jag hoppas att alla ni som hyllar honom även sade alla fina saker till honom medan han faktiskt jobbade som minister.
Och nu är jag tillbaka till det som jag så ofta skriver om - ge mer beröm. Ge en klapp på axeln och ett uppmuntrande ord. Det mår vi så gott av - både att få ge och ta!
SÄG DET NU!
"mansslukerska"?
Att män ger kvinnor komplimanger är helt accepterat i vårt svenska samhälle. Om en man säger: - Vad vackra ögon du har, så ler man ännu vackrare, kanske slår ner ögonlocken och blir enormt glad. Men om jag skulle säga samma sak till en man, då är inte det lika accepterande? Eller är det?
Jag har skrivit det förr här att jag gillar att komplimera. I snabbköpskassan, i busskön ja nästan överallt. Eller via mail! Och det tas för det mesta emot med öppna armar. Men inte alltid. De flesta jag säger det till är unga tjejer eller unga damer?! Men vågar man säga det till en kille/man utan att det tas för en invit? Jag spekulerar! Där är jag nog lite "konservativ" eller rättare sagt FEG!
Det har hänt, faktiskt. För ett antal år sedan gick dottern och jag på Humlegårdsgatan mitt i Stockholm. Emot oss kom krögaren Erik Lallerstedt som då enligt tidningarna minskat många kilon. Han såg så nöjd och bra ut. Även om jag nog tyckt att han alltid sett bra ut. Precis när vi når i höjd med varandra så säger jag: - Grattis, du ser kanonbra ut! Han skiner upp som en sol och säger glatt, TACK!
Dottern frågar mig om jag känner mannen ifråga. Och jag svarar henne att det gör jag inte. Behöver jag skriva här vad hon svarade eller berätta om hennes kroppsspråk?!?!
Alltså - kan en kvinna ge män komplimanger utan att bli tagen för "mansslukerska"?!?
Jag har skrivit det förr här att jag gillar att komplimera. I snabbköpskassan, i busskön ja nästan överallt. Eller via mail! Och det tas för det mesta emot med öppna armar. Men inte alltid. De flesta jag säger det till är unga tjejer eller unga damer?! Men vågar man säga det till en kille/man utan att det tas för en invit? Jag spekulerar! Där är jag nog lite "konservativ" eller rättare sagt FEG!
Det har hänt, faktiskt. För ett antal år sedan gick dottern och jag på Humlegårdsgatan mitt i Stockholm. Emot oss kom krögaren Erik Lallerstedt som då enligt tidningarna minskat många kilon. Han såg så nöjd och bra ut. Även om jag nog tyckt att han alltid sett bra ut. Precis när vi når i höjd med varandra så säger jag: - Grattis, du ser kanonbra ut! Han skiner upp som en sol och säger glatt, TACK!
Dottern frågar mig om jag känner mannen ifråga. Och jag svarar henne att det gör jag inte. Behöver jag skriva här vad hon svarade eller berätta om hennes kroppsspråk?!?!
Alltså - kan en kvinna ge män komplimanger utan att bli tagen för "mansslukerska"?!?
enstöring?
- Men hur kan du åka iväg och vara ensam i veckor? Du som är så social? Det är några av de frågor jag förvånat får varje år från vänner och bekanta. Alltså då när jag ska iväg på mina semestrar! Så här ligger det till......
Ni som följer mig här på bloggen vet att jag har "mitt sommarvisste" i Ystad. Där tillbringar jag mer än gärna några veckor på sommaren. Själv. Inte ensam - utan själv. Och jag njuter enormt av det. Nu är jag i Visby - själv. Här njuter jag också STORT!
Ni som följer mig här på bloggen vet att jag har "mitt sommarvisste" i Ystad. Där tillbringar jag mer än gärna några veckor på sommaren. Själv. Inte ensam - utan själv. Och jag njuter enormt av det. Nu är jag i Visby - själv. Här njuter jag också STORT!
Och då kan man ju undra hur jag som är så "social" kan spendera dagar efter dagar utan att prata med någon? Men jag pratar för fullt!!! När jag var inne i en ostaffär här i Visby så var ägaren en pratsam herre som berättade om sitt liv på Gotland och om varför han flyttade hit. Inte nog med att jag köpte goda ostar och gott bröd, så hade jag en jättetrevlig stund.
Förmiddagens kaffe intogs på ett bok- och musikcafé. Jazztoner strömmade ur högtalarna och se det kunde vi snacka om ägaren och jag. Till det serverades café au lait med macka. När jag satt på stolen utanför caféet kom världens sötaste hund förbi. Ja ja hon var ju inte ensam, hon hade en matte med sig. Och med hundägare kan man prata om både det ena och det andra.....
Behöver jag fortsätta? Så är mina dagar här i Visby och så även i Ystad. Jag är inte ensam.
Förmiddagens kaffe intogs på ett bok- och musikcafé. Jazztoner strömmade ur högtalarna och se det kunde vi snacka om ägaren och jag. Till det serverades café au lait med macka. När jag satt på stolen utanför caféet kom världens sötaste hund förbi. Ja ja hon var ju inte ensam, hon hade en matte med sig. Och med hundägare kan man prata om både det ena och det andra.....
Behöver jag fortsätta? Så är mina dagar här i Visby och så även i Ystad. Jag är inte ensam.
skryt mer
Jag har alltid sagt att det är för litet fjäsk i Sverige. Jag säger det igen - DET ÄR FÖR LITET FJÄSK I SVERIGE! Hörde ni?
Och så vill jag lägga till en sak: Det är för litet skryt i Sverige! Hörde ni?
NU ska jag berätta varför jag tycker så. Det här med Jantelagen är jag så evinnerligt trött på att jag får KRUPP varje gång jag råkar på det. Trots att det är 2012 och att vi i vårt vackra avlånga fina land blivit influerade av EU och av alla underbara kulturer runt om i världen så har vi fortfarande JANTE på axlarna. Det får bli slut på det.
Så nu säger jag det igen: SKRYT MER - FJÄSKA PÅ! Förgyll tillvaron för dig själv och andra och lev det goda livet.
Och så vill jag lägga till en sak: Det är för litet skryt i Sverige! Hörde ni?
NU ska jag berätta varför jag tycker så. Det här med Jantelagen är jag så evinnerligt trött på att jag får KRUPP varje gång jag råkar på det. Trots att det är 2012 och att vi i vårt vackra avlånga fina land blivit influerade av EU och av alla underbara kulturer runt om i världen så har vi fortfarande JANTE på axlarna. Det får bli slut på det.
Jantelagen och avundsjukan går hand i hand. Same shit är min teori. I Sverige blir folk närmast generade eller illamående när man med stolthet berättar om sina ättlingar. Det FÅR MAN INTE. DET ÄR SKRYT nämligen. Men HALLÅ?????
Svensken blir generad av komplimanger. Och kallar det för fjäsk. Jo så är det. Jag som med glädje säger till tjejen i kassan att hon har snygga glasögon eller vackra naglar, får motta de mest konstiga mördande blickar av mina medköande....
Eller när jag säger till mina kollegor att de är j-drans duktiga. DÅ ÄR DET FJÄSK!
Svensken blir generad av komplimanger. Och kallar det för fjäsk. Jo så är det. Jag som med glädje säger till tjejen i kassan att hon har snygga glasögon eller vackra naglar, får motta de mest konstiga mördande blickar av mina medköande....
Eller när jag säger till mina kollegor att de är j-drans duktiga. DÅ ÄR DET FJÄSK!
Så nu säger jag det igen: SKRYT MER - FJÄSKA PÅ! Förgyll tillvaron för dig själv och andra och lev det goda livet.
precis vad jag behövde
Vet ni vad? Jo jag har promenerat i fem timmar. Just det 5 timmar!?!?!?!?!?!?! Fast jag har ju ätit lunch och kaffat en gång också, så jag ska vara ärlig och dra av ungefär en timme. Då blir det fyra timmar. Inte illa det heller.
Gata upp och gata ner. Utmed strandpromenaden som är så ljuvligt underbar. Nu på vårvintern är den karg och blåsig men lika vacker för det. Ingen sol idag, lite blåsigt med helt ok om man har de rätta kläderna. Och det hade jag. Till och med mössa - inte hatt!
Jag har samlat kraft kan ni tro. Oj oj oj - just nu måste jag säga att jag mår som en prinsessa. Eller det vet jag ju inte - för jag har aldrig varit en prinsessa? Men jag mår sanslöst gott i detta nu.
Lite häftigt är det när man går omkring i en liten stad som Visby. Man säger hej hit och dit och pratar med folk man stöter på lite varstans. Me like! Fast det är nog några som skakar på huvudet åt henne från fastlandet. Hon som pratar om allt mellan himmel och jord. Men se det bjuder jag på.
Gata upp och gata ner. Utmed strandpromenaden som är så ljuvligt underbar. Nu på vårvintern är den karg och blåsig men lika vacker för det. Ingen sol idag, lite blåsigt med helt ok om man har de rätta kläderna. Och det hade jag. Till och med mössa - inte hatt!
Jag har samlat kraft kan ni tro. Oj oj oj - just nu måste jag säga att jag mår som en prinsessa. Eller det vet jag ju inte - för jag har aldrig varit en prinsessa? Men jag mår sanslöst gott i detta nu.
Lite häftigt är det när man går omkring i en liten stad som Visby. Man säger hej hit och dit och pratar med folk man stöter på lite varstans. Me like! Fast det är nog några som skakar på huvudet åt henne från fastlandet. Hon som pratar om allt mellan himmel och jord. Men se det bjuder jag på.
håll i hatten
jag har ingen hatt med mig i Visby. Men hade jag haft det hade jag fått hålla i både den och mig själv. För här stormade det värre igår. Men solen stod på topp och där det fanns lä - vilket det inte gjorde - värmde det härligt.
Men det spelar ingen roll - jag älskar denna lilla fina underbara stad. Promenerade gata upp och gata ner, och tänkte hur det var för bara sex veckor sedan när jag halkade omkring på de hala kullerstenarna. Fast då hade jag ju köpt broddar. Jo - ni läser rätt. Jag införskaffade broddar. Något som jag ALDRIG trodde jag skulle göra.
Behöver jag berätta om vad min yngsta arvinge sa när jag talade om det för henne?????? Nä jag förskonar er från det......
Men nu behövs inga broddar. Trots att det regnar och blåser idag så njuter jag av att vara här. På med mössa och ut promenera ska jag. JAG HAR SEMESTER!
Behöver jag berätta om vad min yngsta arvinge sa när jag talade om det för henne?????? Nä jag förskonar er från det......
Men nu behövs inga broddar. Trots att det regnar och blåser idag så njuter jag av att vara här. På med mössa och ut promenera ska jag. JAG HAR SEMESTER!
mörkt eller ljust
Det var bättre förr. Eller det var annorlunda förr. Det har jag ju lovat mig själv att aldrig säga, men nu gör jag det i alla fall. Och nu ska jag berätta vad jag menar....
Förr i tiden, alltså på stenåldern, då fanns det Televerket och man hade en telefon hemma. Inget dividerande om vilket abonnemang man skulle teckna eller vilken modell man ska ha. 3G eller 4G fanns inte ens på kartan.
Då hade vi varmt och kallt hemma och Elverket stod för ledningarna. Så var det med det. Inga val där inte.
Häromdagen skulle jag köpa en fralla på Seven Eleven och får frågan: - Mörkt eller ljust bröd?
Förr i tiden, alltså på stenåldern, då fanns det Televerket och man hade en telefon hemma. Inget dividerande om vilket abonnemang man skulle teckna eller vilken modell man ska ha. 3G eller 4G fanns inte ens på kartan.
Då hade vi varmt och kallt hemma och Elverket stod för ledningarna. Så var det med det. Inga val där inte.
Häromdagen skulle jag köpa en fralla på Seven Eleven och får frågan: - Mörkt eller ljust bröd?
Numera är valen många och svåra! Då förr i tiden fanns det en sak av allt. Ett telefonbolag, ett elverk och ljust bröd. Enkelt eller hur????
byxor & bullar
Det var det där med svarta byxor. Ni vet de där som sprack och jag stod nästan med rumpan bar. Det gjorde att jag jagade svarta byxor (helst jeansmodell) i några veckor. Men jag HATAR att prova i butiken. Provrummen är små, alldeles för avslöjande - har aldrig i mitt liv sett en sådan blekfis till kvinna ( ego alltså), så jag köper och provar hemma. Det har resulterat i att jag köpt fyra par, i någon slags optimistisk yra. Jag började med 42:or. Men de fick jag byta. Så gick jag upp till 44:or och de fick jag också byta. Trots att min yngsta arvinge förmanat mig flera gånger - KÖP INTE DEM. DU KOMMER INTE I DEM. SÅ FÅR DU BARA GÅ OCH BYTA IGEN! Hm - dessvärre hade hon rätt.
Men så en dag - en vacker sådan - hittade jag Byxan med STORT B. På HM - där trodde jag väl aldrig jag skulle finna dem. En svart jeansmodell i stretch storlek 32 som heter Slim ancle. JAG ÄLSKAR DEM!
Idag köpte jag en kardemummabulle och åt som mellanmål medan jag gick Östermalms gator upp och ner. Tänkte att säkerligen kommer jag träffa någon som är snabb i munnen är säger: Hördu du Daisy, du borde väl inte äta sådant. För det är många som har åsikter om hur vi "anonyma" överviktare bör bete oss. Men se det har jag svaret på. - Den dagen du slutar dricka vin på fredagar och lördagar, då slutar jag äta kardemummabulle en gång i månaden.
Men så en dag - en vacker sådan - hittade jag Byxan med STORT B. På HM - där trodde jag väl aldrig jag skulle finna dem. En svart jeansmodell i stretch storlek 32 som heter Slim ancle. JAG ÄLSKAR DEM!
Idag köpte jag en kardemummabulle och åt som mellanmål medan jag gick Östermalms gator upp och ner. Tänkte att säkerligen kommer jag träffa någon som är snabb i munnen är säger: Hördu du Daisy, du borde väl inte äta sådant. För det är många som har åsikter om hur vi "anonyma" överviktare bör bete oss. Men se det har jag svaret på. - Den dagen du slutar dricka vin på fredagar och lördagar, då slutar jag äta kardemummabulle en gång i månaden.
Så var det med det.
Kram på er!
because I'm worth it
Längesedan sist. Förlåt, men jag har haft så sanslöst mycket att göra att allt annat kommit på, inte ens första, andra eller tredje plats. Två tidningar som ska göras samtidigt med allt vad det innebär gjorde att jag nästan arbetade dygnet runt i sju veckor. Inklusive helger. Efter det kroknade jag. Just det KROKNADE! Och när man som jag, en gång råkade gå in i en mur!!! som stod i vägen, ja då säger kroppen så fiffigt till.
Nu har jag tagit det sanslöst lugnt i en vecka, promenerat, promenerat, suttit i solen och kaffat, promenerat igen, tittat på stockholmare och bara varit. Det behövde jag. Faktiskt är det så mina fina läsare, att det behöver vi alla. ATT BARA VARA!
Nästa vecka har jag hyrt en lägenhet i Visby och där ska jag fortsätta mitt kontemplerande.
Nu har jag tagit det sanslöst lugnt i en vecka, promenerat, promenerat, suttit i solen och kaffat, promenerat igen, tittat på stockholmare och bara varit. Det behövde jag. Faktiskt är det så mina fina läsare, att det behöver vi alla. ATT BARA VARA!
Nästa vecka har jag hyrt en lägenhet i Visby och där ska jag fortsätta mitt kontemplerande.
rekreationerande, promenerande och njuta STORT.
Då har jag all tid i världen att blogga om vackra Gotland och om annat smått & gott.
"rumpan bar"
Inte nog med att jag har varit jättestressad de senaste veckorna, så hände det som absolut inte får hända. Undrar ni vad? Jo, om det ska jag berätta....
Ni vet ju sedan "gammalt" att jag ofta tar mitt kontor med mig och arbetar på caféer. Igår skulle vi lägga sista handen på en av mina tidningar. Vi satte oss i Hotel Nobis härliga lounge. Eller rättare sagt, jag hann aldrig sätta mig för när jag böjde mig ner för att sätta in datorkontakten då hör jag något märkligt. Något går sönder. Jag känner hur mitt ena byxben blir luftigare och luftigare. Och hur byxorna sitter lösare och lösare...
Just det - min byxor hade spruckit MEGA! Ungefär från mitten av rumpan till halva låret. Vad gör man då i den situationen. Jag började skratta hysteriskt, så också mitt sällskap. Och när jag sedan ska gå då knyter jag pashminasjalen om mig som en kjol. Inte var det så tjusigt, men vackrare än en bar rumpa!!!!!
SENSMORAL- köp inte storlek 40 nästa gång!
Ni vet ju sedan "gammalt" att jag ofta tar mitt kontor med mig och arbetar på caféer. Igår skulle vi lägga sista handen på en av mina tidningar. Vi satte oss i Hotel Nobis härliga lounge. Eller rättare sagt, jag hann aldrig sätta mig för när jag böjde mig ner för att sätta in datorkontakten då hör jag något märkligt. Något går sönder. Jag känner hur mitt ena byxben blir luftigare och luftigare. Och hur byxorna sitter lösare och lösare...
Just det - min byxor hade spruckit MEGA! Ungefär från mitten av rumpan till halva låret. Vad gör man då i den situationen. Jag började skratta hysteriskt, så också mitt sällskap. Och när jag sedan ska gå då knyter jag pashminasjalen om mig som en kjol. Inte var det så tjusigt, men vackrare än en bar rumpa!!!!!
SENSMORAL- köp inte storlek 40 nästa gång!
