Tunghäfta
Vad jag menar är tystnaden mellan människor. Man säger inte NÅGOT till varandra. Inte ens ett pip! Man ler inte, man pratar inte, man hälsar inte, man nickar inte och man svarar definitivt inte när en kvinna som jag säger något. Då tittar man på henne som om hon vore utsläppt från den värsta av psykiatriska kliniker som kan skådas.
Jag plus två damer till är 50 plus - övriga är 20 plus. Och i den världen - på gymmet - pratar man inte. Inte ens pustar stönar eller suckar om det är jobbiga pass. Nä TOTAL TYSTNAD RÅDER!
Dötråkigt tycker jag. Tänk så mycket behagligare det hade varit om man kunde mötas av ett leende ett skratt eller ett hej.
Så istället så pustar jag lite då och då. Skrattar lite för mig själv och framför allt pratar för mig själv i omklädningsrummet. Snart blir jag väl hämtad av de vite männen =)!
Sluta genast!
Förfärligt!
Vet själv!
Gick på ett gym där vi blev ett tiotal kompisar, som handledde, skrattade och sen umgicks!
Hej!
Byt Gym!
Det är ju sååå roligt när man kan prata över gränserna!
Själv var jag borta från gymmet en vecka... när jag kom tillbaka kom det fram en gullig man ca 30 år äldre än mig...-var har du varit, jag har tänkt på dig och hoppats att inget allvarligt hade hänt!
He made my day!!
Vi är några som brukar träna ung samma tid och dag-jag känner dem inte, men vi nickar och säger hej av igenkännandet... vissa pratar man mer med- Det är såå härligt!
Nu har ett gym öppnat bara några minuter från min bostad, men jag byter inte så länge jag känner att vi har det så bra på gymmet där jag går nu!
Så jag håller med Lisa...,Byt
Mvh Marina
- Asså, läser detta inlägg först nu 2014. Känner så väl igen den tysta svenska ? avmättheten. Varför? Tacka vet jag USA : mentaliteten. Åtminstone där jag bodde i Boston fick man hela tid positiva vibbar. Ständig ögonkontakt. Vem som helst på gatan eller Gymmet - ger dig positiva kommentarer..Ove there är det tvärtom konstigt om man INTE bjuder på sig själv.
Vi flyttar dit!
