Ni som följt min blogg - och jag är enormt tacksam att det finns de som haft överseende med min "time-out" - vet att jag haft ett liv före och har ett liv efter. Alltså min gastric-bypass-operation.

Sedan 15 års ålder har jag bantat bort många kilon för att sedan gå upp dem - och några till igen. Oändliga metoder har jag gått igenom och jag tycker mig "kunna" det mesta om bantning och om hur kroppen fungerar. För vi överviktiga är specialister på detta. Så är det. Och att vi inte lyckas att behålla vår vikt - beror helt enkelt på att övervikt är en sjukdom och har ingenting med karaktär att göra.

Jag vet också att det kallas fetma - att det är det vedertagna order - men för mig, och jag är säker på att många med mig, tar illa vid sig när man hör order FET! Det är sårande och nedvärderande.

För mig låter övervikt bättre, det sårar inte på samma sätt och det finns inget värdeladdat i det som order FET!

Jag vet vad jag talar om. Jag har hört det så många gånger, jag är ingen novis i detta ämne.

Och därför har jag en STOR önskning - sluta säg FETA. Säg överviktig.

Jag har "sovit" min törnrosasömn i nio månader. Alltså så längesedan är det som jag skrev här. Men nu längtade jag tillbaka och tänker återuppta mina spekuleringar.

Förresten har ni tänkt på hur härligt det är med vissa ljud? Själv älskar jag när jag hör bilar köra i det grus som blivit kvar från "istiden" alltså vintern. Det är så ljuvligt underbart och jag får vårkänslor av det....

Samma sak gäller ljudet av båtskvalp. Herrejesses - då spritter det i hela kroppen. Vet ni - nog känns det väl att våren är på gång. Trots att temperaturen visar minus 10 grader, så har ju solen synts till flera timmar varje dag. Och jag har suttit ute och kaffat för första gången i år. Jo visst - jag satt på tre filtar och hade en om mig, men den är på gång!