Det är lika bra att jag erkänner det med en gång: - Jag kan inte dansa. Så är det! Född och uppvuxen med Beatles och Beatles och några andra godingar samt ändlösa kvällar på Swingin i Malmö och Sodom i Lund på 70-talet, då kan man bara dansa disco. Men de där danserna som Shyman och Co framför på bästa sändningstid i Televisionen, dem kan inte jag. Inte ens namnen på.

Nu kommer det sig så att jag varje år i mitten av januari besöker ett vinterparadis i mellansverige. Inte för att jag är en stjärna i snöbackarna, nej nej! Jag gör som majoriteten av svenska folket gör lite då och då - åker på konferens. Det har jag gjort nu i 12 år. Samma tid och samma plats år från år och nästan samma deltagare också=)! På dagarna konfereras det och på kvällarna äts, dricks och ja just det , dansas det. Vals och sånt!!!!

Jag kan intyga er att det har inte varit lätt. Nu är det inte så att männen på något sätt köar för att få ta en svängom med fruken Daisy, nä så är det inte. Men när jag någongång äntligen blivit uppbjuden, då händer det saker. Och det beror inte på att min danspartner inte kan föra eller att han har klumpiga fötter eller skor. Nä, det beror nog mer på att mina små fötter av någon underlig anledning trampar fel. Hela tiden. Det kanske är så helt enkelt att detta sprider sig som löpeld mellan deltagarna, och är anledningen till att det inte står horder av män som vill dansa med mig?!?!?!?!?!?!?!

För några år sedan  fick jag lära mig några danssteg av en kollega. Foxtrot, till James Last orkester. Hon sa, - Daisy, säg ett, två, tre och så ett, två, tre. Och det gjorde jag men inte fasiken hjälpte det inte.
Men till Fjällen åkte jag den gången fullt övertygad om att jag nu skulle inta dansgolvet som en nutidens Ginger Rogers.
Det gjorde jag också. Både höga herrar och små pojkar fick pröva på mina fantastiska konster och höra min ljuva stämma i sina öron: - Ett, två, tre!  Och jag var nu en lycklig konferensdeltagare.

På morgonen efter i frukostmatsalenl träffade jag flera av mina danskavaljerer. De hade alla en sak gemensamt, de haltade och det mina kära läsare berodde inte på att de åkt i snowboard i backarna!