Jag undrar hur många timmar, dagar, veckor ja till och med månader jag har lagt ner i mitt liv på att leta efter saker. Tro nu inte att jag menar leta efter den snygga klänningen, eller toppen eller skon i affärerna. Nä det ÄR INGA SOM HELST PROBLEM. Jag menar leta efter saker som "kommer bort" hemma"! Typ glasögonen, dörrnycklarna, sockan eller som häromdagen busskortet!!!!!

Hundra procent säker var jag att jag hade lagt det där det skulle ligga - alltså i min plånbok. Men NÄ där fanns det inte. Då i den stunden börjar det så kallade typiska DAISYSÖKANDET! Jag vänder upp och ner på saker och ting, springer halvhysteriskt runt i min lilla våning och letar frenetiskt!!!! Går ut i trappen för att kolla. Gör samma sak en gång till. Tömmer ut några av de väskor som jag använt de senaste 24 timmarna!!!!! och börjar om hela proceduren en gång till!

I det stadiet är jag så arg, förbannad, ilsken på mig själv att jag nästan spricker. Och tankarna kommer: Hur kan jag vara så korkad att jag gör av med ett alldeles nytankat busskort. Nu måste jag köpa ett nytt och för de pengarna hade jag ju kunnat köpa en ny väska eller ett par skor???

Så reste jag till Göteborg! Och ilskan försvann! Skönt - det kändes nästan som semester. Fast jag var fortfarande lite arg på mig själv. 

När jag kom hem lyfte jag på Svenskan på köksgolvet - OCH DÄR LÅG BUSSKORTET! Det var som att vinna högsta vinsten på Lotto!