stående
Jag gillar inte ordet "ensamstående"! Det har en negativ klang och ger helt fel signaler. För många av oss är det en självvald status och har absolut ingenting med ensamhet att göra. Kanske till och med tvärtom. Vi är SJÄLVSTÅENDE! Det är ju det jag är SJÄLVSTÅENDE. Smaka på det! Visst är det härligt, positivt,optimistiskt och ognälligt! Och passar så bra in på mig. Självstående och självgående och inte ensam. Och kanske till och med enastående!
gömmor.
Så kom julen för ett antal år sedan och då var mina arvingar bortresta och jag helt mpl allena i den stora hufvudstaden. Inhandlade mat för helgen och såg att det var extrapris på en stor kartong Belgiska nougatsnäckor. - Aha tänkte jag, bra att ha om någon kommer förbi. Erkänna kan jag att komma förbi mig är det sällan någon som gör. Även om jag bara bor på Norra Djurgården, så anser många att det är "så långt ute". Men som sagt lura sig själv kan man ju.
Hemma på kvällen kom jag på att jag hade en chokladkartong. Oh en bit kan man väl unna sig. En bit blev till två som sedan blev till fyra. Då fick jag den otroligt fantastiska idéen att jag skulle gömma kartongen för mig själv. De ni! Gör om det om ni kan!
Jag ställde mig på en stol i min lilla hall och öppnade skåpet ovanpå garderoben och slängde in kartongen så långt jag kunde. Det är högt i tak och den hamnade långt bortom sans och redlighet. Jag var så lycklig över min insats & min enorma påhittighet!
På natten när jag löste Svenskans korsord kom jag på att jag ju hade en kartong någonstans. Och jag visste ju var. Men inte hur jag skulle få ner den. Jag spekulerade rätt länge på detta. Inte hade jag någon stege heller som kunde hjälpa till..
Tog fram en stol och på den fyra tjocka handdukar och fyra påslakan, sedan försökte jag ställa mig på detta vidunder. Det gick med nöd och näppe. I handen hade jag tagit sopborsten och nu försökte jag med all makt jag kunde uppbringa att få tag på chokladeländet. Jesses vad jag slet. Svetten rann och jag började känna att lakan och handdukar startade en slags kamp mellan sig under mina fötter. Men skit i det tänkte jag. Här gäller det att ta kommandot om vem som bestämmer härhemma. Hon Daisy som vill gömma saker och ting eller Daisy som vill ha demokrati i detta huset.
Och pang så rasade chokladkartongen ut genom skåpet, men rasade gjorde även lakan och handdukar och stol. Daisy hamnade på hallgolvet med choklad och stol över sig. Men jag hade vunnit. Att jag sedan var så blåslagen att det nog hade gjort sig bra med en doktorstitt var en helt annan sak. Inte kunde jag komma in på akuten med blåmärken på arm och ben och förklara varför, dagen före julafton!!!!
Hemma på kvällen kom jag på att jag hade en chokladkartong. Oh en bit kan man väl unna sig. En bit blev till två som sedan blev till fyra. Då fick jag den otroligt fantastiska idéen att jag skulle gömma kartongen för mig själv. De ni! Gör om det om ni kan!
Jag ställde mig på en stol i min lilla hall och öppnade skåpet ovanpå garderoben och slängde in kartongen så långt jag kunde. Det är högt i tak och den hamnade långt bortom sans och redlighet. Jag var så lycklig över min insats & min enorma påhittighet!
På natten när jag löste Svenskans korsord kom jag på att jag ju hade en kartong någonstans. Och jag visste ju var. Men inte hur jag skulle få ner den. Jag spekulerade rätt länge på detta. Inte hade jag någon stege heller som kunde hjälpa till..
Tog fram en stol och på den fyra tjocka handdukar och fyra påslakan, sedan försökte jag ställa mig på detta vidunder. Det gick med nöd och näppe. I handen hade jag tagit sopborsten och nu försökte jag med all makt jag kunde uppbringa att få tag på chokladeländet. Jesses vad jag slet. Svetten rann och jag började känna att lakan och handdukar startade en slags kamp mellan sig under mina fötter. Men skit i det tänkte jag. Här gäller det att ta kommandot om vem som bestämmer härhemma. Hon Daisy som vill gömma saker och ting eller Daisy som vill ha demokrati i detta huset.
Och pang så rasade chokladkartongen ut genom skåpet, men rasade gjorde även lakan och handdukar och stol. Daisy hamnade på hallgolvet med choklad och stol över sig. Men jag hade vunnit. Att jag sedan var så blåslagen att det nog hade gjort sig bra med en doktorstitt var en helt annan sak. Inte kunde jag komma in på akuten med blåmärken på arm och ben och förklara varför, dagen före julafton!!!!
fjäsket
Jag har alltid sagt att det är för litet fjäsk i Sverige. Jag säger det igen - DET ÄR FÖR LITET FJÄSK I SVERIGE! Hörde ni?
Och så vill jag lägga till en sak: Det är för litet skryt i Sverige! Hörde ni?
NU ska jag berätta varför jag tycker så. Det här med Jantelagen är jag så evinnerligt trött på att jag får KRUPP varje gång jag råkar på det. Trots att det är 2014 och att vi i vårt vackra avlånga fina land blivit influerade av EU och av alla underbara kulturer runt om i världen så har vi fortfarande JANTE på axlarna. Det får bli slut på det.
Så nu säger jag det igen: SKRYT MER och FJÄSKA PÅ! Förgyll tillvaron för dig själv och andra och lev det goda livet.
Och så vill jag lägga till en sak: Det är för litet skryt i Sverige! Hörde ni?
NU ska jag berätta varför jag tycker så. Det här med Jantelagen är jag så evinnerligt trött på att jag får KRUPP varje gång jag råkar på det. Trots att det är 2014 och att vi i vårt vackra avlånga fina land blivit influerade av EU och av alla underbara kulturer runt om i världen så har vi fortfarande JANTE på axlarna. Det får bli slut på det.
Jantelagen och avundsjukan går hand i hand. Same shit är min teori. I Sverige blir folk närmast generade eller illamående när man med stolthet berättar om sina ättlingar. Det FÅR MAN INTE. DET ÄR SKRYT nämligen. Men HALLÅ?????
Svensken blir generad av komplimanger. Och kallar det för fjäsk. Jo så är det. Jag som med glädje säger till tjejen i kassan att hon har snygga glasögon eller vackra naglar, får motta de mest konstiga mördande blickar av mina medköande....
Eller när jag säger till mina kollegor att de är j-drans duktiga. DÅ ÄR DET FJÄSK!
Svensken blir generad av komplimanger. Och kallar det för fjäsk. Jo så är det. Jag som med glädje säger till tjejen i kassan att hon har snygga glasögon eller vackra naglar, får motta de mest konstiga mördande blickar av mina medköande....
Eller när jag säger till mina kollegor att de är j-drans duktiga. DÅ ÄR DET FJÄSK!
Så nu säger jag det igen: SKRYT MER och FJÄSKA PÅ! Förgyll tillvaron för dig själv och andra och lev det goda livet.
luren.
Jag ser det fortfarande framför mig. Det är på vårt landställe en högsommardag för cirka 50 år sedan. Pappa ligger i hammocken och tar sin eftermiddagslur. Han får knappt plats, benen hänger lite utanför och han har vridit kroppen så den ser grotesk ut. Men han sover jättegott. Och en bomb skulle kunna släppas utan att han vaknade.
Pappas eftermiddagslurar var viktiga ingredienser i min tidiga uppväxt. Dem värdesatte han och min mamma var noga med att vi "inte störde" honom. Men som sagt, inget hade kunnat väcka honom.
Den lilla luren har gått i arv till mig. Jag älskar att ta mig en eftermiddagsvila. Det gör gott i hela mig och när jag vaknar mår jag som en prinsessa.
I vårt stressade "visa-att-vi-kan-samhälle" får man inte förringa inverkan och behovet av eftermiddagsluren. Den precis som kaffetåren spelar en stor roll i vårt välbefinnande. Och jag är övertygad om att med en lur då och då och någa kaffastunder med väninnor eller vänner håller psykologen mycket långt borta.
Pappas eftermiddagslurar var viktiga ingredienser i min tidiga uppväxt. Dem värdesatte han och min mamma var noga med att vi "inte störde" honom. Men som sagt, inget hade kunnat väcka honom.
Den lilla luren har gått i arv till mig. Jag älskar att ta mig en eftermiddagsvila. Det gör gott i hela mig och när jag vaknar mår jag som en prinsessa.
I vårt stressade "visa-att-vi-kan-samhälle" får man inte förringa inverkan och behovet av eftermiddagsluren. Den precis som kaffetåren spelar en stor roll i vårt välbefinnande. Och jag är övertygad om att med en lur då och då och någa kaffastunder med väninnor eller vänner håller psykologen mycket långt borta.
mannens bäste vän.
Det kom sig för några år sedan att jag tillbringade en tid på sjukhus. Väggen stod i vägen på något sätt. Nåväl, där låg jag på hospitalet och tyckte livet var halvtråkigt. Tills dess att syster kom in och lite beklagade sa att jag eventuellt kunde få en rumskamrat under natten. - Nämen va trevligt, sa jag. Då svarade hon att dessvärre är det så fullt på avdelningen att det kanske blir en man. Oh herre jesses, tänkte jag, och svor i tysthet över att jag inte hade tagit med mig sminkväskan.
Lycka uppstod några timmar senare när en man rullades in i mitt rum. Snabbt drogs alla gardiner åt, hit och dit, åt vänster och åt höger. Inte hade jag behövt någon rouge eller ögonskugga där inte. Men höra det kunde jag. Och mina öron växte sig stora den natten.
Mannen ifråga fick samma frågor som jag hade fått när jag lades in. Samma procedur. Har du några anhöringa, vem ska vi ringa. Är du allergisk mot någonting. När sköterskan tog min hand i sin den natten jag kom in och med sin ljuvliga lena röst frågade om det var något jag undrade över, så började jag gråta och sa att jag var orolig för hur mina barn hade det.
När hon nu ställde samma fråga till den hjärtsjuke mannen, så svarade han: - Ja ni måste kontakta min hustru så fort som möjligt. Det är oerhört viktigt. Bilen ska på besiktning klockan åtta nu på morgonen.
Det var svar på tal och jag kan också avslöja att hustrun kom på besök på förmiddagen med stora kramen, dagstidningen och en tulipanbukett och massor med frågor om hur mannen mådde. - Skit i mig, sa mannen, blev bilen godkänd?
Lycka uppstod några timmar senare när en man rullades in i mitt rum. Snabbt drogs alla gardiner åt, hit och dit, åt vänster och åt höger. Inte hade jag behövt någon rouge eller ögonskugga där inte. Men höra det kunde jag. Och mina öron växte sig stora den natten.
Mannen ifråga fick samma frågor som jag hade fått när jag lades in. Samma procedur. Har du några anhöringa, vem ska vi ringa. Är du allergisk mot någonting. När sköterskan tog min hand i sin den natten jag kom in och med sin ljuvliga lena röst frågade om det var något jag undrade över, så började jag gråta och sa att jag var orolig för hur mina barn hade det.
När hon nu ställde samma fråga till den hjärtsjuke mannen, så svarade han: - Ja ni måste kontakta min hustru så fort som möjligt. Det är oerhört viktigt. Bilen ska på besiktning klockan åtta nu på morgonen.
Det var svar på tal och jag kan också avslöja att hustrun kom på besök på förmiddagen med stora kramen, dagstidningen och en tulipanbukett och massor med frågor om hur mannen mådde. - Skit i mig, sa mannen, blev bilen godkänd?
valet.
Det var bättre förr. Det har jag ju lovat mig själv att aldrig säga, men nu gör jag det i alla fall. Och nu ska jag berätta vad jag menar....
Förr i tiden, alltså på stenåldern, då fanns det Televerket och man hade en telefon hemma. Inget dividerande om vilket abonnemang man skulle teckna. 550 kr/månaden eller varför 649 kr imklusive 509483243 megabite???! eller vilken modell man ska ha. 3G eller 4G fanns inte ens på kartan.
Då hade vi varmt och kallt hemma och Elverket stod för ledningarna. Inget Fortum, Eon, Varm eller Kall AB! Nä bara Elverket. Så var det med det. Inga val där inte.
Häromdagen skulle jag köpa en fralla på Seven Eleven och får frågan: - Mörkt eller ljust bröd?
Förr i tiden, alltså på stenåldern, då fanns det Televerket och man hade en telefon hemma. Inget dividerande om vilket abonnemang man skulle teckna. 550 kr/månaden eller varför 649 kr imklusive 509483243 megabite???! eller vilken modell man ska ha. 3G eller 4G fanns inte ens på kartan.
Då hade vi varmt och kallt hemma och Elverket stod för ledningarna. Inget Fortum, Eon, Varm eller Kall AB! Nä bara Elverket. Så var det med det. Inga val där inte.
Häromdagen skulle jag köpa en fralla på Seven Eleven och får frågan: - Mörkt eller ljust bröd?
Numera är valen många och svåra! Då förr i tiden fanns det en sak av allt. Ett telefonbolag, ett elverk och ljust bröd. Enkelt eller hur????
hemlig.
Spekulerar om det där med mobiler och det offentliga rummet. Nu när man snart ska förbjuda människor att röka på uteserveringar och busshållplatser - vilket man kan tycka antingen mot eller inte emot - så undrar jag om det inte snart bör förbjudas att tala i telefon. Allså på offentliga platser. Det är minst lika farligt. För att inte säga irriterande. Förstår ni? Inte - nä men då ska jag förklara.
Jag åker buss varje dag. Och möts varje dag av någon - ibland även flera - som talar HÖGT i sin mobil. Om allt från äffärsuppgörelser till inköpslistor. Allt som oftast handlar samtalen om ting som man kanske INTE bör tala högt om.
Som till exempel den unga damen som högt - MYCKET HÖGT - berättade om sin senaste dejt. Om alla drinkar och alla kyssar och sedan vågar jag inte skriva mer här. För då kanske sedlighetspolisen tar mig. Jo jag lovar, jag ljuger inte. Hon var oerhört detaljerad. När hon precis ska gå av bussen och samtidigt avsluta samtalet säger hon - du lova att du inte berättar för någon!!!!!!!!!!!
Förstår ni nu vad jag menar.
Jag är faktiskt inte ett dugg intresserad av vad varken den unga damen gör på sin fritid eller på sin dejt. Inte heller intresserad av försäljningsstatistik eller avtal som ska skrivas. Ska man prata i mobil i det offentliga rummet - ska man göra det i en ton som inte stör. Så det så! Vett & etikett i mobilen!
Vad tycker NI?
jag kan prata med...
Igår hände det igen! Jag kom in i en affär och där fanns ett par skor som inte trivdes i affären. Det märkte jag direkt. Alltså jag har sett i tv-tablåerna att det finns program som "mannen som talar med hundar". Nu finns det även "kvinnan som talar med skor" och det är jag! Så jag köpte ett par skor som jag ABSOLUT inte behövde. Men vackra är de och de STORTRIVS redan hemma hos mig.
äntligen hemma.
Det ser så enkelt ut när han Timell fixar lagar bankar sågar med mera. Brukar skratta när jag tänker på alla diverse maskiner han har tillhanda. En och annan borr eller vad det heter som säkerligen inte kostar en krona mindre än 4.500!
Nåväl jag har ett gammalt skåp som gått i arv. Inget dyrt sådant och inte speciellt vackert heller men oerhört praktiskt. Hemma hos mamma kallade vi det för "notskåpet" för där låg alla partiturer till våra "stora pianokonserter" - ni förstår väl ironin? Här hos mig i min stora lilla våning har jag haft allt från väskor till tröjor bevarat i skåpet. Men aldrig aldrig trivts med det. I flera år har jag TÄNKT att jag antingen ska göra mig av med det eller också göra någonting åt det.
Alltså gick jag spontant in i en sådan där affär som säljer färg - just det färgaffär heter det visst. Till experten sa jag att jag ville ha färg och en sådan där sak man målar med. Pensel så hon. Just det pensel, sa jag. Sedan säger jag - jag har redan grundat. Jag LJÖG henne rakt upp i ansiktet. Jag är nämligen en sådan person som vill ha säker och ting gjorda snabbt. Jag har ju inget tålamod. Direkt fick jag dåligt samvete där jag stod. Usch att ljuga om en sådan allvarlig sak. Tänkte på allt som kan drabba mig när jag nu ljugit!!!! Nåväl om det kan jag spekulera en annan gång
Hemma satte jag igång på direkten. Eftersom jag inte läser "liv- och husorganet" längre så hade jag inga tidningar att sprida ut under skåpet. Men som tur var så hade det kommit lite reklam och det fick duga. Så började jag måla. Ett brunt skåp som ska målas i ljus färg är inte sådär väldigt enkelt. Och något förarbete gjorde jag ju inte hellet. Helt emot konstens alla regler alltså. Sån är jag!
Ett antal timmar och två målningar senare såg jag själv ut som en nymålad gammal möbel. Håret, kläderna, händerna och lite annat var GRÅTT. Skåpet då! Ja kolla själv!
vi & ni andra
Jo så var det det här med män! Dem kan man också spekulera mycket och länge om. Men jag har lärt mig av erfarenhet att det är ingen idé att ens försöka förstå dem. Männen alltså! Och som jag brukar säga; Man behöver inte förstå allt.
Fast ibland händer det - ja just det! Att man förstår en man och då blir man ju inte klok på det heller! När G-d skapade Adam och Eva var det nog inte meningen att vi skulle konversera, diskutera och terapisera! Inte ens ÄLTA! Utan syftet med två människor av motsatta kön, var att föröka sig. Inget tjafs. Men redan då uppstod problem med äpple och orm och om någon hade behövt famljierådgivning så var det nog Adam och Eva.
Ryktesvägen har jag hört att männen inte förstår sig på oss kvinnor heller. Och det förstår jag inte. Vi som är så tydliga och raka! Eller... Men som sagt, man behöver inte förstå allt!
Fast ibland händer det - ja just det! Att man förstår en man och då blir man ju inte klok på det heller! När G-d skapade Adam och Eva var det nog inte meningen att vi skulle konversera, diskutera och terapisera! Inte ens ÄLTA! Utan syftet med två människor av motsatta kön, var att föröka sig. Inget tjafs. Men redan då uppstod problem med äpple och orm och om någon hade behövt famljierådgivning så var det nog Adam och Eva.
Ryktesvägen har jag hört att männen inte förstår sig på oss kvinnor heller. Och det förstår jag inte. Vi som är så tydliga och raka! Eller... Men som sagt, man behöver inte förstå allt!
min chef
Jag vet inte om jag här på min blogg berättat om min chef. De flesta runt omkring mig vet hur mitt förhållande till henne är. Men för er som inte känner mig så väl så ska jag om detta förtälja...
Relationen mellan mig och min chef är inte så bra. Har egentligen aldrig varit. Det är trist faktiskt, för jag tycker att jag anstränger mig så väl för att vara henne till lags. Men de senaste åren har jag börjat att kaxa upp mig och säga ifrån. Minsann. Hennes beteende är minst sagt gammaldags. Hon är svår att prata med och gillar inte att man inte sitter på plats mellan 08.00 och 16.30. Helst vill hon att jag ska jobba 24/7 - men alltså är jag slav eller?!?!?!?!
Ibland tror jag att hon är avundsjuk på mitt sätt att njuta. Bara för att hon jobbat sig upp och äger företaget, betyder det väl inte att jag som anställd ska vara livegen. De senaste veckorna har hon börjat smyga sig nära mig och ställa sig bakom min dator - usch så obehagligt. Och vet ni vad? Jo jag tycker till och med att hon börjar ta efter min klädsmak också. Faktum är att när jag tänker på det så liknar hon mig mer och mer?!?!?!?!?!?!
Vad är väl en bal
Im back. Kul ska det bli minsann. Hoppas att ni också tycker det. Kommentera gärna!
Jo hör ni, nu var det så att jag blev bjuden på bal. Jo du läser rätt. BAL! Alltså en riktig fest Inte någon sådan där fest en lördagskväll, utan en STOR festivitas. När män klär sig i frack och damer i lååååång klänning så att inte ens tårna ska synas. UNDERBART FANTASTISKT JÄTTEROLIGT, tänkte jag. Det fanns bara ett aber och det var - Vad ska jag ha på mig?
Jag vet att det är en fråga som vi kvinnor nästan alltid undrar över. Men denna gången var det allvar. Jag äger inte en endaste klänning som är megalång. I och för sig så behöver inte roben vara så lång för att vara lång på mig, om ni förstår vad jag menar. Men nu var jag alltså tvungen att ge mig ut i stans affärsvimmel för att inköpa "KLÄNNINGEN".
Efter tre dagars letande gav jag upp. Beklagade mig MEGA för mitt yngsta ättelägg, som är en mycket klok ung dam och dessutom modevan. JAG ORKAR INTE LÄNGRE, Jag ställer in. Jag tackar nej. Sa jag!
Då tar dottern mig under armen och tar mig ner till byn igen. Nu ska vi hitta klänningen till dig. Vi går till H&M.
Jag protesterade högt och ljudligt och vägrade. - Där hittar man inte kläder i storlek 46, sa jag. Det är ingen idé. Jag orkar inte svettas bland alla i provrummet. Jag vill inte. Det är kontraproduktivt. I den andan höll jag på tills det att vi kom till H&M på Hamngatan. Där tvingade hon ner mig i undergrunden. Och där rakt framför mig hänger den - ett svart underverk. Men då börjar jag kråma och åla mig och säga. Den passar inte mig, så det så. Arvingen tar klänningen och modern under armen och tvingar mig in i provrummet.
Den passade och den bars den 13 september på Sjövärnskårens Stockholms 100 års jubileum. En helt underbart trevlig BAL!
..
.
