Vilken konstig rubrik! Ja ja men rätt rolig eller vad man säger. Men så ser ju mitt liv ut just nu.

Jag intervjuar vår försvarsminister ena dagen, promenerar med lilla vovven LIsa andra dagen, skriver krönikor nästa dag och intervjuar en Rysslandsexpert dagen därpå. Med mina mått mätt är det den bästa av världar. Att jag får ägna mig åt det jag tycker är häftigast i världen - nämligen försvars- och säkerhetspolitik, samtidigt som jag får vara extramatte åt Lisa. 

 

Häromnatten när jag inte kunde somna, det tillhör ju vardagsnätter för mig, så gick funderingarna fram och tillbaka och om igen. Jag malde på i tankarna. Tänk minsann att jag ägnat så många år åt försvarsfrågor, närmare bestämt 32 år. Det är helt otroligt. När jag startade mitt egna företag för snart 25 år sedan, så blev det naturligt att fortsätta i den banan. Det var inte helt vanligt med kvinnliga försvarsjournalister, då för 100 år sedan. Det låter nästan som så många år sedan, när man tänker på att jag var ganska ensam i den rollen. Självklart fanns det fler men vi kunde räknas på en hand.

Idag är det annorlunda och det gläder mig STORT. 

 

I Sälen på Rikskonferensen som jag besökte första gången 1998 var vi överhuvudtaget inte många kvinnor bland deltagarna. Det var ju i och för sig ganska kul när det kom till dansen efter maten på kvällarna, för då fick man minsann dansa vill jag lova. SISTA gången jag var i Sälen 2017 då var det nästan hälften kvinnor. Time flies och det är BRA. 

 

Jag skrev "sista gången", för minsann är det så att trots att jag fortfarande är försvarsskribent med kolumn i Sydsvenska Dagbladet och föreläser om bland annat Totalförsvaret, samt frilansar för bland annat FRO, så är jag numera inte inbjuden till Rikskonferensen. Ja du läste rätt. Det är ganska märkligt. Men sedan kan man ju säga att när jag nu varit där så många gånger, så borde jag ju låta andra ta över. Absolut är det så, men var ska man inte vara som försvarsskribent om inte i Sälen. 

 

Ja  ja lite bitter är jag allt. Men man får stå över sådant. Någon sa att du är ju bloggare och de behöver inte ta upp plats på Rikskonferensen. Nähä, men å ena sidan så använder jag inte bloggen för att förmedla försvarsfrågor. Jo någon gång när jag varit på plats, har jag förutom att skriva i tidningar med mera, också berättat om vad som händer och sker i Sälen, men det har aldrig varit min huvudsyssla. Sedan anser jag att de som bloggar om försvaret bör vara på plats i Sälen lika mycket som annat pressfolk. Bloggarna når faktumär ut till mycket mer människor och till folk som kanske inte annars läser om försvarsfrågor. 

 

Nåväl, nu har jag fått oja mig lite om det. Istället för Rikskonferensen kommer jag att påbörja ett nytt uppdrag och det blir ett stort kliv i min karriär. Shit, ursäkta språket, att man som 62 åring fortfarande är på G och har ett härligt driv i sig, är ju bara så HÄRLIGT UNDERBART!

 

Nu består mitt liv inte bara av försvarsministrar Rysslandsexperter och Lisa. Jag har faktiskt ett socialt liv också. Tro't eller ej. Jag har ett fåtal riktigt goda vänner som jag träffar på kaffe, bubbel och på en bit mat. Vi kommunicerar ofta via Messenger eller Whats Ap. Inte så ofta per telefon. Trots att jag är ganska bra på att socialisera och träffa människor, så tycker jag väldigt lite om att mingla, Lika nervös varje gång. Men det brukar gå riktigt bra. Och trots att jag har ett socialt liv, så har jag ett enormt behov av att bara vara själv. Jag tror eller rättare sagt, jag vet att jag inte är ensam om det.

 

Så ja nu har jag fått skriva av mig lite så här mitt i natten den fjärde november 2019. Godnatt på er och stort varmt tack för att ni läste mina rader. Kommentera gärna!