gott nytt!
Jag tror att de flesta kvinnor någongång har haft en önskan om en nyårsafton i den läckraste av blåsor, höga klackar, vackra juveler, dyraste champagnen och stiligaste sällskapet! Även jag! Men i år blir det inte så. Inte för mig i alla fall. Istället kommer jag tillbringa denna afton i pyjamas, morgonskor, coca-cola light och tv:n som sällskap. Och massor med näsdukar, alvedon och halstabletter.
I år hade jag faktiskt tänkt fira för mig själv - vilket jag inte har något emot. Men min söta goa gärdesväninna bad mig följa med till hennes vänner! Och häromdagen kom en inbjudan från en av de läckraste kvinnor jag känner. Oj vad glad jag blev. Men så fick jag ju tacka nej på grund av snörvleriet.
Tack och lov fick jag mig en god kopp kaffe på Grand Hotels Cadierbar i förrgår. Lite nyårsaftonkänsla några dagar före.....
Gott Nytt År på er alla läsare. Vi ses 2011!
händelserikt
Egentligen är jag inte mycket för det där med att kolla tillbaka och summera. Det kan bli lite patetiskt tycker jag. Men nu är det såhär mina kära läsare, eftersom jag är en kvinna med väldigt många principer, så tänkte jag faktiskt nu när vi stundar mot ett nytt år introducera en nya daisyprincip. Att frångå principerna. Förstår ni. Inte? Nä det är ju inte så lätt, det håller jag med om.
2010 började med att jag gjorde en "peppningstavla" - eller som min häftigaste läckraste väninna säger; "visionboard". Nåväl. Den blev rätt kul, skriven på kartongpapper, klistrad med vackra urklipp från Elle och lite inredningstidningar. Den hängde så att jag såg den varje morgon jag steg ur sängen.
Men sen ändrade jag om i rummet och den åkte ned. Och sedan dess har den stått bakom mitt gamla vackra ärvda skåp. Och där står den ju bra.
Sen kom det där med den nattliga hostan och alla komplikationer efter min 10-åriga gastric-bandingoperation. Och sådant vill jag inte komma ihåg. Fast å andra sidan, är det bra att bli påmind om det, för då inser jag än mer hur bra jag mår nu!
Många fantastiska resor inom vårt avlånga vackra land har jag hunnit med i mitt arbete med bland annat Sjövärnsposten. Och så två resor till mitt älskade Köbenhavn.
Umgåtts med mina ungdomar! Det är underbart. Vårt kaffande tillsammans på stan är obytbart. Så också med mina kära väninnor. Hon den läckra häftiga kloka på Gärdet, den smarta vackra sanningssägaren och så den nyfunna sköna unga! Och inte att förglömma dotterns bästis goaste mamma. Det är värdefull tid - väninnekaffat!
Den absoluta största händelsen var ju självklart operationen den 28 oktober på Danderyds Sjukhus. Snart nio veckor sedan. Då började mitt nya liv. Och det har det gjort med bravur. På något sätt känns det som igår, men ändå som om det hände för väldigt lång tid sedan. Vet inte riktigt hur mycket jag minskat, men för dryga två veckor sedan var det 12 kilon i alla fall.
För att få lite inblick i det hela så visar jag en bild från i våras och en nytagen bild. Jo men visst är det skillnad.
litet men naggande gott
Det är underbart med goda vänner. Det har jag sagt många många gånger. Och jag säger det idag igen. Jag har några riktigt GODA vänner som jag värnar gott om och det är ömsesidigt. En helg som julen, då majoriteten av svenska folket firar med klappar och mycket god mat, dans och dryck så visar det sig vem som är de bästaste av vännerna. Jag som inte ens firar jul, då jag är judinna, hade tänkt sitta vid tv:n och njuta av min ensamhet. Som jag i och för sig inte har något emot. Men då kom inbjudningarna.
Min vackraste godaste smartaste yngsta väninna bjöd till en helt fantastisk julaftonsmiddag med goda vänner och urtrevliga klappar. Ohhhh så trevligt det var. Och som om det inte var nog så ringde bästaste läckraste väninnan på Gärdet och frågade om jag ville komma över på sillmiddag. Vem kan säga nej till en sillamiddag! Där firade jag med min gudson och hans bror och det var en jättetrevlig kväll.
Men nu till rubriken. Jag har njutit så av maten kan ni tro. Och ändå så är det bara lite mer än åtta veckor sedan jag låg på operationsbordet. Och när jag vaknade upp trodde jag nog inte att jag skulle kunna äta lite men njuta så oerhört mycket av det. För jag har nog alltid trott och tyckt att man måste att jättemycket för att njuta. Men se - så är det inte.
Jag har ätit sill, lax och ostar, lite av varje. Men OJ VAD JAG NJUTIT!
gnäll!!!!
Jo det gnälls en hel del. Men JAG GNÄLLER absolut inte. Inte alls. Idag när jag kom upp på min hovbuss så noterade jag att busschauffören pratade i mobil. Han styrde bussen med en hand och höll mobilen i den andra. Och jag blev mer och mer irriterad för att inte säga både förbannad och rädd. Det är HALT ute och hela tiden hörde man i internradion från SL att de varnade för halt underlag. - Kör försiktigt därute, sa de ideligen.
Efter fem-sex minuter kunde jag helt enkelt inte hålla mig. - Jag reste mig upp och gick fram till chauffören och sa. Du det är väl inte så bra att prata mobil nu när du bör koncentrera dig på körandet. Nu när det är så halt.
Det blev DÖDSTYST i bussen. Men chauffören bad om ursäkt. Stängde av telefonen och styrde sedan med både händerna. Och jag var rätt nöjd med mig själv.
Fast jag gnäller aldrig! Bara så ni vet det.
trycket
Men jag måste också erkänna att jag nu precis som när jag opererade mig förra gången för snart 11 år sedan, har en konstig tomhetskänsla inombords. Den kommer smygande och jag känner igen den. Har lite svårt för att sitta still i soffan och bara titta på tv. Något som jag inte haft på många år. Och jag försöker lokalisera varför känslan infinner sig. Och jag tror jag har svaret. Det är helt enkelt saknaden efter mina matstunder. Jag har för mycket tid nu, som jag inte ägnar åt mat och choklad. Och den tomhetskänslan måste jag få bort genom att aktivera mig på andra vis.
För första gången på många år är mitt hem helt undanplockat. Ingen disk i diskhon, inga kläder på stolar och inga smulor under bordet. Det är en stor fördel. Men jag har ingen ro i kroppen att läsa. Det är något som jag brukar ägna sommarsemestrarna åt. Och det är ju helt tossigt.
Alltså nu gäller lite terapeutisk verksamhet med mig själv!?!?!
God lördagskväll!
sladdlöst
VARNING!!
Hon är bara bäst. Så är det! Hon har varit fantastisk under min tid efter sjukhusvistelsen, handlat och burit, diskat och plockat. Utan att pusta en enda gång! Ikväll gick vi på Japanska köket på Nybrogatan för att äta gott. Hon sin favoriträtt och jag fyra vegetariska små vårrullar, varav jag kunde äta två. Men man får vara glad för det lilla.
Vi skrattade gott åt våra bådas tokerier. Efteråt "storhandlade" vi och dottern släpade på två stora matkassar. - Slav, sa jag. - Barnarbete, sa hon!
På bussen berättade jag om dagen som gått och efter ett tag tar dottern upp sin iPod och jag fortsätter att prata och prata. Nästan hemkomna till Hjorthagen säger hon. Mamma jag har inte hört någonting av vad du sagt på hela resan, med ett STORT LEENDE på läpparna.
liten
Däremot så saknar jag mina "frossarkvällar". När jag kom hem och gjorde iordning mat till mig själv. Kanske färskrökt lax och sikrom, hackad lök och gräddfilm. Till det en bit bröd med riktigt smör på. Så satt jag i mitt lilla mångfascetterade rum i soffan med tända ljus och njöt av maten. Sedan kunde jag äta Häägen-Daszglass på det. Och efter någon timme kunde jag äta lite mat till. De kvällarna kan jag sakna som en tillflyktsort. Och det är ingen idé att sticka under stol med det eller ljuga för sig själv. Men eftersom jag är en KLOK? kvinna, så vet jag också att de inte var nyttiga och att de inte kommer tillbaka. Jag är på väg mot någonting helt annat, min livsstilsförändring. Och den har jag inlett väldigt bra.
Nu har jag tagit chansen och den ska fortsätta!
Here we go!
kroppsspråk
Själv skrattade jag gott och eftersom jag inte är känd för att vara så diplomatisk så sa jag: - Va f-n har du ingen smak eller. Den är ju ursnygg.
Fortfarande så var hennes kroppspråk och min densamma. Hon tyckte helt enkelt inte väskan var snygg. - Det är inte din typ av väska, sa hon.
Så var det med det!¨
nobelt
I alla år som jag kan komma ihåg har jag suttit klistrad framför tv:n för att titta på Nobelfestligheterna. Det är något speciellt med den 10 december. Magiskt på något sätt. Inte bara att det är Luciadagen utan det är nog mest det där med att Stockholm intas av smarta belönade snillen. Och alla de vackra klänningarna som det tillhör!
För många många år sedan gick min mamma till TV-handlaren på Regementsgatan i Malmö en dag i början av december. Och hon köpte en ny tv. Den blev levererad och installerad just den 10 december och när vi satte oss tillrätta i soffan så var det första gången som vi såg färgerna på klänningarna. Vilken otrolig upplevelse. Jag tror inte att någon ungdom idag kan förstå den känslan. DET VAR SÅ OERHÖRT STORT.
Ikväll är jag visserligen bortbjuden på middag - men jag ska viska till värdinnan att vi nog får bryta taffeln lite tidigare för att hänga med i svängen ochvara lite "moderiktiga" - alltså att kolla nobelstassen.
terapi
Numera har jag alltid en liten medhavd skrivbok som jag kladdar ner tankarna som far runt för stunden i huvudet. Det kan vara allt från jobbidéer, att någon betett sig korkat till en teckning på en snygg väska. Ibland skriver jag spaltmeter någon dag hoppar jag över. Det viktiga är att den finns lättillgänglig och nåbar. För stunden.
På tal om jobbidéer så läste jag i en av dagens blaskor om världens bästa arbetsgivare. Det första jag tänkte på var faktiskt att det måste vara daisy´s textotyl på Gärdet. De är så snälla mot mig. Åtminstone ibland! Om jag ber snyggt och väluppfostrat så får jag gå tidigare eller till och med ta ledigt mitt på dagen för att promenera och kaffa på Djurgården. Fast i ärlighetens namn. så kan jag skvallra, att det är inte alltid så enkelt. De har nekat mig några gånger. Ett fall för DO, BO, KO, SO eller VO. Eller vad det nu heter?!?!?!
grefvar, baroner och jag
Att min mamma var konservativ har jag bloggat om. Och att hon samtidigt var både frispråkig och rak. Hon var av den gamla stammen, som alltid hade en handske på och höll en i den andra handen. Och handskar hade hon året om. Samma färg på handväska som på hanskar och skor. Så var det och så skulle det alltid vara.
Glimten i ögat hade hon också och humor.
Nåväl, jag har en vän (OBS ej pojkvän) som jag umgåtts med i ett antal år. Förutom att han är trevlig och har en stor portion humor så är han också sprungen ur en familj som hänger på Riddarhuset. Är ni med? Ok!
När mamma fortfarande var pigg och alert så brukade jag hälsa på henne en gång i veckan. Vi drack då kaffe i salongen och hon älskade när jag berättade om vad som hänt mig sedan senast. Och alltid så frågade hon: har du träffat greven. Och jag svarade, mamma han är inte greve, han är friherre.
Och svaret blev alltid detsamma: men spelar roll Daisy. Greve, baron eller friherre. Adlig som adlig!!
broar & tunnlar
Har tänkt mycket på det senaste veckan. Redan på 60-talet talade han sig varm för att man skulle förbinda hans båda länder. - Bygg en bro mellan Malmö och Köbenhavn sa han ofta. Och gärna när hans Odd Fellowbröder lyssnade. - Eller helst en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör, sa han när han träffade sina hästgalna vänner på Jägersro. Många var de malmöbor som rynkade på näsan och tyckte att han var helt tossig. - Den galne dansken, kallade de honom för.
När bron invigdes för 10 år sedan vet jag att jag tänkte att nu sitter pappa där han sitter och LER STORT. Och när man nu börjar prata om ytterligare en förbindelse - en tunnel mellan min favostad numero ono och Helsingör ja då vet inte pappa hur han ska hantera all denna nymoderna information....
Han var 50 år före sin tid, den galne dansken!
mössa
Numera så har di unge på sig mössan i tid och otid. Jag ser ofta unga män - pojkar kallas de visst - ha på sig mössan i klassrummet. Tänk att det kan vända så!
Jag går GÄRNA med mössa. Så fort det närmar sig nollstrecket har jag alltid en liten mysse att ta till. Jag har inköpt en sort i flera olika färger: orange, rosa, benvit, brun. Med tofs på. Det är inga dyra tingestar jag investerat i. Nä se det får de unga damerna på stan stå för.
Häromdagen tog jag vägen förbi några boutiquer och kollade mössor. Där fanns alla varianter i cashmere med räv och kanin. Ull med både det ena och det andra. I fantastiska priser i allt från 1500 kronor och uppåt. Herrejesses tänkte jag. Det duger bra med en för 79 kronor stycket som jag betalt för mina. De värmer mig så gott om huvud och öron.
lila
Själv har jag aldrig varit så förtjust i den färgen. Jag är mer rosa?!?!?! Och eftersom jag är en mycket principfast? kvinna så har jag sagt, den färgen kommer aldrig över min tröskel.
Här i mitt älskade Hjorthagen bor en dam som uppenbarligen också älskar lila. Så till den milda grad att hon klär sig i lila från topp till tå. Jag överdriver inte. Hon har till och med lila paraply, hårspänne, ryggsäck - ja det HELE. Vi kallar henne för "fru lila". Och när dottern och jag ser något lila i butikerna så tittar vi på varandra och säger tillsammans: Ring fru lila!
Men som sagt, jag är ju inte så förtjust i lila. Och jag är ju principfast.
Som jag berättat tidigare så är det SVINKALLT i mitt sovrum och jag har lagt beslag på alla de plädar som finns att uppnå i mitt lilla hem. Så i mitt mångfascetterade rum, där finns ingen härlig filt att svepa in sig i. Och vi är alldeles för lata för att ta oss enda bort till sängkammaren för att hämta in de som finns där.
Alltså bar det iväg till affären igår för att inköpa pläd. Och jag hittade en helt ljuvlig sådan, varm och gosig.
Den bars hem och igårkväll intog jag soffan och njöt av att svepa in mig i denna nya vackra varma tingest. Bara lite så där i förbifarten vill jag nämna att den är lila! Min älskade bästaste väninna ler STORT i himlen!
ljus i mitt hus
Det där satt i mig i många år. Jag kände olust att ha ljus tända och rätt orolig, nästan så att jag inte kunde njuta av dem. Men tack och lov har det släppt. Nu har jag många ljus tända och massor med värmeljus. Men inte i rum där jag inte är. Så det blir i mitt kombinerade - ja ni vet vid det här laget - det mångfascetterade rummet. Det är både mysigt/hyggligt och varmt. Och jag har verkligen lärt mig uppskatta det. Och jag ser till att ha koll för det är viktigt.
Ha nu en skön lördagskväll alla mina läsare<3
syndat
Men ikväll var jag hungrig. Hade ätit dåligt idag. Och då får man skylla sig själv. Hade inget spännande hemma, hade ingen lust att laga till något, kände mig lite frusen, förkyld och lite uschlig. Och då SÅG JAG DEM! Och började med ett av dem. Tyckte inte ens att den var speciellt god. Åt och tuggade ordentligt. Ner kom den och upp kom den lika fort. Var det värt det, ja kanske på sätt och vis, för att det bevisade några saker. Att det var inte den söta smaken jag sökte! Och att det var faktiskt inte gott.
Och trots att jag fått upp den ena så åt jag upp den andra lite senare. Den kom dock ej upp igen. Och nu har jag inte dåligt samvete. För jag tänker inte äta fler vanligkex. De var inte goda.
En sak är säker, jag är inte opererad i huvudet. Och det tar mycket längre tid att förändra ett beteende än fem veckor!
vinterfrost
Tillbaka till den vackra vyn. Jag måste ut, tänkte jag. Tog kontakt med min unge stilige arvinge - jo han ville väldigt gärna kaffa med sin moder. Så vi tog oss med hans bil till Källhagens Värdshus på Djurgårde noch drack gott kaffe framför brasan. Efter en timme sprang så sonen iväg på möte och jag satt med glädje kvar i den ljuvliga värmen.
Sedan tog jag myssen på mig och halsduken knöt jag rejält om halsen och så på med min miljövänliga minkpäls som precis i dagarna firat sina 20 år. Och ut på promenad. Gudars skymning så vackert det var och så gott för själen och kroppen och knoppen. Jag njöt så i den milda grad att jag tänkte, jesses anamma folk måste tro att jag är halvknasig som ler hela tiden. Eller kanske de tror att jag förfrusit mig, eller gjort en ansiktslyftning lik den vår drottning gjort. Skitsamma, lycklig var jag!!!
Nämnas bör också att jag idag fyller fem veckor....och har börjat äta helt vanlig mat. Inga soppor och inga puréer kommer nära mig nu på ett tag!
första channukaljuset
Man firar channuka för att högtidlighålla templets återinvigning år 165 före vår tideräkning.
I vår familj firar vi channuka genom att träffas över en god måltid. Först tänder vi channukian, channukastaken, som består av åtta ljus och ett hjälpljus. Så läser vi de böner man skall göra och sjunger några channukasånger. Sedan sätter vi oss till bords och äter gott. Ikväll åt vi ugnsstekt Kalkonrulle och en stor sallad. Björnbär till dessert. Efter maten delas channukapresenterna ut. Hos oss är det endast första kvällen som det blir channukapresenter. Men jag vet att det är väldigt olika. Vissa har traditionen att man får en present varje kväll.
Numera är det enbart "barnen" som får presenter hemma hos oss. Och så var det även i år. Channuka är en väldigt trevlig och mysig helg. En GLAD helg. Och en glad tradition!
