mord.
Hemsk rubrik! Tro nu inte att jag tänker ägna mig åt att skriva en liten kort deckare här på 15 rader. Nej minsann. Däremot tänkte jag bara säga att det är egentligen otroligt att det finns fler invånare i både Midsommer och Ystad kvar att mörda. Morden i Midsommer är en trevlig sympatisk deckarserie, rätt förutsägbar. LIte typisk engelsk! I Ystad huserar kommisarie Wallander. Honom gillar jag, speciellt i Krister Henrikssons skepnad. Nästan så jag blir lite röd om kinderna när jag tänker på honom.
I Grå Läge förra veckan, när dottern och jag gick vår kvällspromenad utmed stranden, så poängterade mitt kött och blod att inte ville doppa sig ensam i havet. Du förstår mamma, man kan hitta lik vid strandkanten. Jo jo, hon har växt upp med engelska och svenska deckare. Och varje kväll svarade jag: - Ring Wallander!
Vem vet om jag träffar kommisarien från Ystad. För nästa vecka kanske det bär iväg till skånska sydkusten. VI får se. Om kinderna blir rödare då?
född.
Sedan blev jag svensk. Och det är jag fortfarande. Under min barndom tillbringade familjen flera somrar i Danmark. Vi hade släkt och vänner i Köbenhavn. Kusiner, onklar och tanter. Hemma pratade pappa danska till oss men vi svarade på svenska. Så blev jag äldre och bodde ett år i Kongens By. Talade, skrev och drömde på danska. Då kände jag mig som en riktig danska. Utom när det var landskamp mellan Sverige - Danmark. Då hejade jag på Svealand. Alltid.
Numera hejar jag alltid på Danmark. Fast jag bor i Sverige. Det är förbryllande och det är fenomen som jag spekulerar över ibland! När jag inte har något att att tänka på. Men det har jag nu för nu ska det spises morgenmad!
glass.
Så irriterad jag blev! Kan han inte maka sig upp och gå och köpa glass till oss, tänkte jag i min bestörtning. Men som så mycket annat här i livet så glömde jag väl bort det där och solade vidare. Efter cirka 45 minuter vänder sig den gode vännen mot mig och säger: - Ville du ha en glass, var det så du menade? Trekvart tog det! Och till saken hör att jag fick min glass efter mycket om och men.
Nu undrar jag, varför är vi så svårförstådda vi kvinnor? Det hade varit mycket enklare om jag från början hade sagt: - Jag är så sugen på en glass, kan inte du gå och köpa en! Idag nästan sex år senare än strandincidenten har vännen nog lärt sig en hel del. Tror jag! För när jag sms:ade honom för några timmar sedan och hälsade från stranden i Karlskrona, så kom det genast ett retursms: "Menar du att du vill ha en glass nu eller?!?!"
här eller där.
Grannens gräs är alltid grönare. Känner ni igen det? - Varför är jag inte med mina vänner istället för att sitta här på arbetet? - Nilssons gräsmatta är finare än vår! - Hennes klänning är snyggare än min. Jo jo, det där är nog rätt vanliga tankar som kretsar i fleras huvuden. Men med ålderns rätt (oops) så kommer också en viss portion klokskap, mogenhet, vishet. Så även för mig.
Och jag tackar ödmjukt för det. Numera är det inte så viktigt längre.Om grannens gräs är grönare.
Jag är nöjd med mig själv. Hela mig. Även med "min" lilla gröna äng utanför min min lägenhet. Glad för de klänningar jag har, inte missnöjd med de klänningar jag INTE har. Att banta har jag slutat med, det har jag gjort alldeles för många år av mitt liv. Undrar egentligen hur många kilo jag tappat genom åren? Och hittat igen. Ler när jag ser mig i spegeln varje morgon, ja ja, ibland skrattar jag till och med?!?!?!
Att inte önska att jag var någon annanstans än där jag är! Njuter av här och nu. Och det är en gudagåva - jag lovar!
Fast lite lite lite önskar jag att jag var i Almedalen just nu. Men å andra sidan, det är det ju som många andra som är!
förstånd.
Datorer ska vi inte tala om. Vid ett flertal tillfällen har jag tryckt på knappar som jag inte borde tryckt på. Och det har resulterat i att något hoppat ut - en programvara eller något liknande - inte vet jag?! Eller så har uppkopplingen blivit tilltuffsad och jag kommer varken ut eller in. Börjar ni förstå hur det ligger till? Jag blir då fruktansvärt irriterad och arg på mig själv, och försöker då trycka på alla knappar samtidigt. Eller banka på knapparna! Det har till och med hänt att jag hållit datorn utanför fönstret i någon slags desperat handling att bli av med eländet.
Ibland önskar jag högst på min önskelista: en helt egen data - och mobilsupport som bor hemma hos mig i min byrålåda. Kommer ni ihåg sången som Lill LIndfors sjöng. Om att ha en man i byrålådan. Önskar jag riktigt intensivt så kanske den uppfylls. Men tills dess så får jag helt enkelt tänka som jag gjort de senaste åren. Att man faktiskt inte behöver förstå allting. Fast för några dagar sedan sa min dotter: Mamma, jag undrar om du verkligen är så här korkad eller om du bara spelar?!
ord.
Så åkte jag från kust till kust. Med tåget tvärsöver. Lämnade mitt lilla paradis och sade adjö till den urtrevliga värdfamiljen. LIte vemodigt, men jag känner på mig att jag kommer att återvända. I Karlskrona har jag varit flera gånger. Det är en underbar sommarstad. Bor med utsikt över gästhamnen med alla dess vackra båtar. Inte helt fel det heller.
Pratade länge med en av mina kära väninnor, om ditt och datt. Ja ni vet ju hur vi kvinnor är när vi pratar i telefon. Även när vi ses. Vi "örlar hit och dit", som min mamma alltid sa. Örlar det är när man inte riktigt kan hålla tråden utan hoppar från det ena till det andra. Men vi förstår alltid precis vad vi vill säga och det är inga problem att efter ett tag återuppta det vi pratade om för några timmar sedan. Jesses, jag skrattar bara jag tänker på det! Nu sa väninnan: Ta nu och unna dig semester. Om du kan så förläng resandet när du ändå är ute på tur. VIlken klok väninna jag har. Och jag är inte svårbedd! Inte jag inte.
Jag åker kanske tillbaka till Skåne senare i veckan som kommer. Måste ju lyssna på vad mina vänner säger till mig.
dresscode.
Självklart ska vi njuta av värme och sol. Det är oss skandinaver väl förunnat. Men nakenheten tillhör hemmets lykta dörrar. Var härstammar denna enorma frivolitet ifrån? Är det kanske så att vi vikingar innerst inne är infödingar som om vi inte hade fötts i detta nordiska land, kanske gått nakna dygnet runt!
Det kan i alla fall inte vara avsaknad av butiker och shoppingställen. Dem har vi gott om i Svealand. Och vi svenskar är inte speciellt dåliga på att shoppa. Men det är nog roligare att köpa mobiler, datorer, bilar och dvd:er än kläder. För det är väl inte smaken det är fel på?!?!
umgås.
Följde min dotter till Helsingborg där hon skulle ta tåget vidare mot Stockholm. Hon står på egna ben och är en redig och självständig ung dam. Nu ska hon vidare på upptäcktsfärder med kompisar.
Sedan kunde jag inte fort nog komma från "storstan" och ut här på landet igen. Av med den chica sommarskruden och på med den lättare varianten, den som jag har på verandan. Tillagade en kopp kaffe med tradionell mjölk och socker. Sedan ut i solen. Fötterna på bordet, solkrämen på och snudan i vädret. Snudan är skånska och betyder ansiktet, för den som inte förstår utrikiska.
En del bokläsning har det blivit denna vecka och så även i eftermiddag. Nu ska jag umgås med mig själv och det har jag inga problem med, tack och lov. Jag till och med pratar med henne Daisy titt som tätt. Rätt angenämt. Även på nätterna upplyste min dotter mig härommorgonen. Eller som någon annan sa vid ett tillfälle. Tyst är du aldrig Daisy, inte ens när du sover....Ha en skön afton, kära läsare!
tiden.
Jesses vad tiden springer iväg. Så sa min mamma väldigt ofta, och jag tyckte det var larvigt. Skulle jag minsann aldrig säga.
Jo men visst, det säger jag allt som oftast numera. Och idag sitter jag här i lilla köket och tänker det. Nu har vi redan varit här i sex dagar och dottern åker hem till Stockholm idag. Imorgon åker jag själv vidare mot ostkusten och Karlskrona.
Nu tänker jag på om jag borde skriva något om Michael Jackson. Beslutar mig för att det är så många andra duktiga på att göra. För mig personligen var han inte den store idolen. Jag är väl för gammal för det!?! Men han var en gång en stor artist och det beundrade jag honom för. Må han nu få det gott där han är. Lugn och ro!
Från det ena till det andra. I måndags ringde en väninna och informerade mig om att hon skulle tvätta sina fönster. Alla andra i huset har så blankpolerade fönster, förstår du, så jag skäms. Och då tänkte jag. Nu kommer det bli regn. Attans henne. Måste hon fixa dem nu, kan hon inte vänta tills vi lämnat vårt lilla Paradis. Men regnet har inte visat sig än. Och imorgon är det dags att fara vidare. Jesses vad tiden springer iväg!
jordgubbsland.
Jordgubbslandet och fru Svanson symboliserar så mycket. Sommarfriheten, ledigheten från skolan, brunbrända ben, mygg och god mat. Lättjan och barnspring. Det fanns ingenting som gick upp mot fru Svansons våfflor. Jag kan fortfarande känna smaken av dem och vispgrädden tillsammans med jordgubbarna. Av någon anledning var de ALLTID söta.
Och att kalla någon för "fru" nuförtiden, se det går inte. Då blir man nästan förnärmad. Och förresten är jag ju inte fru längre. Och fröken kan man inte bli igen. Alltså kallar jag mig själv för "fruken.". Bjuder någon på våfflor gör jag inte, möjligtvis på jordgubbar från Vivo. Men å andra sidan så är jag ju inte 90 år heller. Utan mycket mycket yngre!
pappa.
Min pappa sitter ibland på min axel och viskar eller hejar i mitt öra. Han säger: - Godt gjort Daisy. Eller så skakar han på huvudet! Det har han gjort nu i 37 år. Och det stödet är kraftfullt och gör mig glad och stark. Någongång emellanåt tar jag mig en funderare på vad han har betytt för mig och mitt liv. En hel del, är jag övertygad om.
Jag spekulerar mycket på förhållandet pappa - dotter! Kanske därför att min pappa dog när jag var 15 år och vet inte hur det är att ha en pappa i vuxen ålder. Hur hade det varit om pappa levt när jag utbildade mig, reste runt i Europa, satte bo i Stockholm? Hade han stöttat eller blöttat? Jag är så nyfiken. Att det var min danske tossige far som gav mig min portion av "galenhet" är jag övertygad om. Och frihetsberoendet. Hade jag varit den Daisy jag är idag om pappa levt ett fortsatt liv i sus och dus? Har jag kanske idealiserat, förskönat, romantiserat bilden av min Roberto Rosellinniliknande pappa?
Därför är jag så nyfiken på hur relationen pappa - dotter är i vuxen ålder. Och hur pappan sätter sin prägel på dotterns vidare liv. Kommentera gärna och upplys mig mera. Jag behöver läsa, lyssna och lära. Kanske blir det i framtiden en bok! Om min tossige danske far och jag!
kaffa.
Jag är en notorisk "älskarfikapåstan-person". Minst en gång om dagen. Det unnar jag mig. Ibland träffar jag någon väninna eller min dotter och så pratar vi och gör sådant som vi kvinnor gör. Det behöver jag ju inte gå in på här. De flesta är ju medvetna om att kaffet inte spelar så stor roll i sammanhanget, utan mer det sociala, umgänget, lyssnandet, skratten eller till och med gråten. Det är att kaffa.
Det händer också att jag tar med min bärbara och jobbar där på caféet. Som mitt sociala kontor, kan man säga. Inspirationen kommer av att GLO på människor och lyssna. Mycket LYSSNA blir det. Och en del skriva.
Några favoritcaféer har jag samlat på mig. I Stockholm finns Alberts på Birger Jarlsgatan mellan Nathalie Shutermann och Louis Vuitton. Bra glo-ställe! Mest på sommaren förståss. Gillar även Park Hotell på Karlavägen, men enbart på vintern. I Helsingborg är det Chocolatte som gäller.
Jag är övertygad om att en kopp kaffe med väninna på café håller psyket igång. Och humöret! Och förhoppningsvis också humorn i behåll!
klocka.
Vi har en familjemedlem som alltid tar av sig klockan den dag han går på semester. Och tar på den igen när han är tillbaka i den vanliga vardagen. - Jag har semester, säger han. Och behöver ingen klocka.
Han går efter solen och magen. När magen kurrar är det dags att äta och när solen står högt på himlen sätter han sig i skuggan.
Rätt angenämt sätt att leva på. Alltså detta var före mobilernas tid (ungdomar läs stenåldern), nu är man ju ständigt nådd och tidsmedveten. Såvida men inte stänger av den där tingesten vill säga. Jag behöver inte stänga av min mobil - för det är inte så många som ringer till mig på sommaren - det var inte skrivit i martyrskap - utan faktum. Men det finns många som borde slå av sin medhavda nödvändighet. För att stressa ner och för att slippa svara på onödiga korkade frågor.
En gång när sonen var dryga tio ringde han mig på mobilen. Jag var på ett möte och sonen hemma. - Mamma, jag har inga rena kalsonger, sa han med gråt i rösten. - Och vad ska jag göra åt det här på ett möte cirka en mil från dig. Vänd ut och in på de gamla, svarade jag. Av det lärde jag mig att stänga av mobilen när man ska stänga av den. Man behöver inte alltid vara nådd. Även om barnen behöver nå en om viktiga världsliga ting.
trycksvärta.
Härnere i Grå läge har inte min tidning anlänt ännu. Idag har jag gått tre gånger till postlådan för att kolla om tidningen anlänt. Och lika besviken har jag blivit. Det är faktiskt det enda abert jag har! Att jag nu levt tidningslöst i tre dagar och tre nätter!
livskvalitet.
Fast i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag är rätt duktig på att livskvaliteta mig. Att njuta av det lilla som det stora. Att unna mig en kopp kaffe eller två på favoritcaféet hemma i Stockholm, att avbryta mitt skrivande och sätta mig i en stol och inte göra någonting. Någon Jantelagsmänniska är jag inte - inte ens någon lagom sådan. Och jag skäms inte för att jag är LAT! Tvärtom. Många är de som runt omkring mig springer benen och hjärtat av sig, stressar för än det ena än det andra. Inte jag inte! Kanske är det den skånska ådran i mig. Att ta det lugnt! Eller varför inte klokskap. Jo det låter det. Klokskap! Eller mognad. Äh - skitsamma - vad det är. Men skönt är det!
cocoinspiration.
Snart har den tredje filmen om modedrottningen Chanel ´premiär i Sverige. Den handlar om hennes liv före hon blev berömd. Huvudrollen spelas av Audrey Tatou. Och jag kommer att vara en av dem som sitter bland publiken. U bet!
kullabygden.
Idag har vi varit på en tur runt Kullabygden. Först lunch nere vid Mölle hamn. Löksill på rågbröd, creme fraiche och lök till det. . Tänk att mat smakar så gott ute? Mölle är en härlig liten stad, som lever upp på sommaren. Ännu vallfärdar inte turisterna dit - det var nästan bara vi där!?!?
Kaffe intog vi hos "Flickorna på Skäret" strax utanför Arild. Vi satt i trädgården med den gudomliga utsikten över Skälderviken. En lisa för själen! Avslutade vår dagsutflykt i Höganäs för att kolla lite keramik.
Hemma i Grå läge tillagade jag en ljuvlig potatissallad:
Koka nypotatis. Dela dem i grova bitar
tillsätt
rädisor, gräslök, citron, olivolja, salt och peppar!
Till det åt vi stekt lax och hjemmelavad majonnäs på pappas vis:
två äggulor, 1 dl olivolja och en dl rapsolja
salt och peppar och gärna lite citron.
På verandan åt vi vår middag med havet som sällskap.
en god morgon.
Jag har havet framför mig när jag dricker mitt morgonkaffe. Och fåglarna som sällskap. Kan inte låta bli att fundera - kan man ha det bättre?Nej - det känns inte så. Och så den där härliga doften som kommer med den lätta brisen - havet, tången - ja helt enkelt sommar.
Vi har en naturtomt som skiljer oss från havet. Min dotter tycker den ser ut som en typisk reklamäng. En sådan man ska springa på, med utsläppt hår, vit klänning och brunbränd och se ut som hälsan själv. Ännu har hon inte sprungit av sig på den. Kanske jag borde göra det? Men jag har ingen vit klänning med mig. Endast en vit topp och jag vill nog förskona grannarna - de ska slippa sig mig iförd endast topp! Vill inte riskera att sedlighetspolisen dyker upp!
Nu visar temperaturen på 18 grader i skuggan och halvtio på klockan. Det är dags för kaffekopp nummer två!
välkommen.
Jag har en väninna som säger "spikulera" när hon har spikulerat. Vi är många som spikulerar - det hör till! Så låt om oss spikulera tillsammans....
Jag befinner mig för tillfället i mitt paradis. I Skåne - strax norr om Helsingborg mellan Domsten och Viken i Gråläge. 100 meter från havet. Solen gick ner för en timme sedan och himlen är fortfarande röd. Det är sagolikt. Jag är född i Skåne och efter snart 30 år i Stockholm, längtar jag mer och mer hem. Hittade den här lilla stugan till uthyrning på blocket och slog till på direkten! En vecka är bra till att börja med. Kvällspromenaderna vi gör, min dotter och jag, är utmed stranden och det doftar fantastisk av tång och tjära. Som den bästa parfym! Har plockat några vackra stenar som ska pryda mina fönsterbrödor hemma i mitt Hjorthagen. Min mamma samlade på fina stenar och det är en tradition som jag gärna tar över.
Det är gudagott att leva!
