Trots att min danske far dog för 37 år sedan, att jag enbart var  dansk medborgare i tre veckor samt att det är över 30 år sedan jag bodde i Danmark så kommer jag att hålla på danska i kvällens fotbollsmatch.

Det är ett fenomen som kan spekuleras i. Jag är en stolt svenska, som gillar mitt land och dess vackra natur. Visst kan jag både risa och rosa men gör man inte det med saker och ting som man älskar. Men när det är dags för landskamper då är det Danmark som gäller. 

Jag måste erkänna att numera så har jag ingen aning om vem som spelar i det danska laget. Annat var det förr när bröderna Laudrup och Schmeikel ställde till det på arenan. Brian Laudrup hade för övrigt världens snyggaste ben (nästan i paritet med Janne Möllers?!?!). Det kan vara en Nielsen, en Bank-Jörgensen eller en Stomacovic, som kommer in i de röd-vita matchkläderna, det spelar absolut ingen roll. Men jag kommer skrika rösten hes för dem ikväll.