Det låter om mig när jag går. Som om jag hade stäppskor på mig. Men det har jag inte. Jag har helt enkelt fäst fast mina broddar på vinterkängorna. Sådan är jag. Ett vinterväl som jag nu brukar i snart tre vintrar. Och det ångrar jag inte. TVÄRTOM kan jag tycka att det inte är klokt att jag klarat mig utan i så måååååånnnnngggga år. 

 

Jag vet en ung dam i min nära omgivning som rynkar på näsan och skrattar lite sarkastiskt när de kommer ut ur garderoben. Men sedan glömmer hon det och inga kommentarer hörs. 

 

Själv är jag jättestolt över mina stäppljud och tänker att snart är det hela över. Snart kommer våren. Två veckors vinter räcker mer än nog för mig.