Jag har alltid velat lära mig italienska. Drömmer mig bort till en liten by i Toscana där jag bor i ett litet hus med altan. Går till närmaste marknad och handlar hem frukt och grönt och pratar med tanterna och farbröderna. på italienska givetivs. Sitter sedan på min altan och författar böcker. Inte på italienska utan på svenska. Sedan klär jag om till vackraste - den lilla svarta - och highheels., För att bli hämtad av han italienaren i en italiensk bil för att åka till palazzo någonting och närvara vid middag. Konverationen skev givetvis på italienska. 

 

Nåväl, för några år sedan bestämde jag mig för att nu skulle det inläras. Men eftersom jag inte har tålamod att sitta ner i ett klassrum så skulle jag minsann lära mig själv. Inhandlade "Italienska för nybörjare" på CD. Gick Djurgården runt med den ljuva inställningen nu ska det läras. Och så började tanten i örat. Uno Duo Tres. Uno Duo Tres fram och tillbaka. In och ut. Efter en halvtimme tog tålamodet slut. 

 

Och jag kan fortfarande inte tala italienska. Bara drömma...