luren.
Jag ser det fortfarande framför mig. Det är på vårt landställe en högsommardag för cirka 50 år sedan. Pappa ligger i hammocken och tar sin eftermiddagslur. Han får knappt plats, benen hänger lite utanför och han har vridit kroppen så den ser grotesk ut. Men han sover jättegott. Och en bomb skulle kunna släppas utan att han vaknade.
Pappas eftermiddagslurar var viktiga ingredienser i min tidiga uppväxt. Dem värdesatte han och min mamma var noga med att vi "inte störde" honom. Men som sagt, inget hade kunnat väcka honom.
Den lilla luren har gått i arv till mig. Jag älskar att ta mig en eftermiddagsvila. Det gör gott i hela mig och när jag vaknar mår jag som en prinsessa.
I vårt stressade "visa-att-vi-kan-samhälle" får man inte förringa inverkan och behovet av eftermiddagsluren. Den precis som kaffetåren spelar en stor roll i vårt välbefinnande. Och jag är övertygad om att med en lur då och då och någa kaffastunder med väninnor eller vänner håller psykologen mycket långt borta.
Pappas eftermiddagslurar var viktiga ingredienser i min tidiga uppväxt. Dem värdesatte han och min mamma var noga med att vi "inte störde" honom. Men som sagt, inget hade kunnat väcka honom.
Den lilla luren har gått i arv till mig. Jag älskar att ta mig en eftermiddagsvila. Det gör gott i hela mig och när jag vaknar mår jag som en prinsessa.
I vårt stressade "visa-att-vi-kan-samhälle" får man inte förringa inverkan och behovet av eftermiddagsluren. Den precis som kaffetåren spelar en stor roll i vårt välbefinnande. Och jag är övertygad om att med en lur då och då och någa kaffastunder med väninnor eller vänner håller psykologen mycket långt borta.
Kommentarer
Trackback
