En natt i Sälen när jag inte kunde sova började jag allvarligt fundera över mitt eget beteende. Som om jag skulle sova bättre efter det?!?! Hur jag tänkte - om det ska jag berätta.

Jag gör ingen hemlighet av att jag älskar karismatiska människor som står på scen. Att jag blir alldeles överlycklig när jag lyssnar på föreläsare och talare som ger av hela sig. Som har glimten i ögat. Och oftast tycker jag att det är män som står för den biten. Och jag framhåller mer än gärna deras storhet. Där mitt i natten i Högfjällshotellets säng började jag verkligen rannsaka mig själv. Är det så att jag har svårt att ta till mig kvinnor som har karisma, som talar som gudar och som framför sitt budskap med emfas? Är jag kanske till och med avundsjuk?

Nu började det bli svettigt, en sann terapisession vill jag lova!
Jo jag älskar män, det vet både jag och några av er, att jag gör. Men är jag kanske innerst inne en rabiat kvinnohatare som under inga omständigheter vill premiera andra kvinnor? Huva, tänkte jag och funderade vidare.

Jo, jag har skrivit många långa artiklar om vår försvarsminister som jag tycker är en bra karl. Som håller sina tal och som även kan använda humorn som medel. Gillar även inrikesministern som gärna, i den svåra tid vi lever i, kan dra en vits eller två, när han framträder. Jag var helt såld när Fredrik Reinfeldt stod bakom talarstolen och talade utan manus och jag fullkomligt skrattade ihjäl mig när komikern/mimaren Lasse Nilsen stod på scenen i Vinterträdgården.

Men gör det mig till en bakåtsträvande svartsjuk käring?
Klockan var nu fyra och sömnen lååååångt borta. Då uppdagade jag att när Ida Bexell, förbundsdirektör på Attunda Brandkår äntrade mikrofonen och med hög stämma och humor talade om något så viktigt som att vara människa, blev jag saliggjord. Och när Pernilla Ström modererar oss genom tre dagar, påläst och snabb i repliken ställer sina frågor, då är jag lycklig. För att inte säga när Gudrun Persson, Rysslandsexpert på FOI, framlägger sina dräpande teser om Herr Putin, då smälter jag.

Nä jag är ingen avundsjuk feminist. Inte heller någon bakåtsträvande självgod käring. Utan en kvinna som gillar de som kan föreläsa eller stå på scen och med glimten i ögat framföra ett viktigt budskap. Man eller kvinna, spelar ingen roll. Så det så.

Om jag kunde somna sedan? Nä då var det dags för frukost.