Jag är känd för att vara ganska "snabbkäftad" - vilket betyder att jag svarar ganska snabbt och kaxigt. Jag har också rätt många åsikter och jo jag är till och med ganska rigid eller konservativ i mitt tankesätt.

På Rikskonferensen i Sälen i början av veckan överraskades vi alla av att de militärer som stod på scen var uniformerade. Det har aldrig hänt förr - man har haft klädkod casual på dagarna, alltså civil och kavaj på kvällsarrangemangen. Mitt första intryck var att - nä det har var inte alls bra. Grönkläder på scen. Och det var jag ju inte sen med att tala om för den första jag träffade efter det att jag sett överbefälhavaren stå på scenen. Trots att ÖB sa att det är ett beslut de tagit, när jag står här då jobbar jag, alltså uniform.

Så alltså, när jag i pausen stöter på en bekant så är jag snabb med att ha väldiga åsikter om det där med uniform på Rikskonferensen. Men jag fick mothugg och mannen som jag mött, han förklarade sin synpunkt. jag lyssnade, men tyckte inte alls han hade rätt. Nä nä.

Sedan tänkte jag efter! Så typiskt mig. Och efter någon timme när jag smält intrycken, funderat på vad min bekant sagt till mig samt tänkt en vända till, då retirerade jag i mina tankar. Jag gjorde helt enkelt en inre pudel. Minsann. Och i Expressens livesändning från Sälen då vi sammanfattade hela konferensen, hör jag mig själv tycka att detta med att ha uniform på scenen, är ju helt strålande. det ger en signal, och visar att man som officer är stolt över sitt yrke och sin Försvarsmakt. Jag lade också till att jag tyckte att det rent PR-mässigt var perfekt, för det kan också göra att man kan få fler sökande till försvaret.

Så kan det gå, när man ändrar åsikt. Minsann.