Officer & gentleman

I morse när jag åt frukost på Hotel Mäster Johan i Malmö ögnade jag igenom Svenska Dagbladet. Den var i 35 år mitt "liv och husorgan". Men sade upp prenumerationen för några år sedan..När ja läste rubriken både på första sidan och i Kulturbilagan: "Nu lär vi oss döda - igen"  satte jag kaffet i halsen. Artikeln/reportaget var 6 sidor långt och efter två sidor gav jag upp. En tafatt lam artikel. Men det må vara - det är rubriken jag protesterar mot. Först och främst lär man sig i "lumpen" att försvara sitt land. Självklart. Sedan så ska regering och riksdag se till att vi avhåller oss från krig. Att bli dödad är den värsta och yttersta konsekvensen för den som anfaller vårt land. Behövs det i ett sådant läge - så måste man döda sin angripare. Att själv bli dödad är också en konsekvens om vi befinner oss i en sådan konflikt.
Därför reagerade jag mot valet av rubrik.

Nåväl nog med gnäll, istället kommer jag osökt in på det där med officer och gentleman! Stämmer det? Idag är det ju faktiskt så att vi har flera kvinnliga officerare och då kanske det ska heta Officer och Gentlegender eller något liknande. Men faktum är att många officerare är väldigt artiga. Och belevade. Jag vet. Av erfarenhet. Usch nu låter jag sådär gammal och vis igen, det är inte meningen men jag kan ta ett exempel av många.

Häromdagen satt jag på ett av mina kaffaställen på Birger Jarlsgatan i Stockholms city. Jag var långt långt borta. Plötsligt hör jag någon som säger "hej Daisy" och där står en vän i officersuniform, stilig, tjusig och väldigt artig. 
Han hade bråttom, men tog sig ändå tid att hälsa. Det är en officer och en gentleman.

Men jag har också det motsatta exemplet. För ett antal år sedan hade jag en god vän som också var officer. Han bad mig göra honom en tjänst, att kolla på en present till en av hans döttrar som skulle fylla jämt. Det skulle vara något designat dyrt och fint. Självklart gjorde jag det. Tog mig till butiken som låg en halvtimmes promenad bort, Gick och tittade och reserverade den i butiken. Senare när han ringer, så berättar jag detta för honom och att jag reserverat det. Han blev glad och säger att han ska gå och köpa det.

Så ses vi några timmar senare. Han har då varit i det stora varuhuset och köpt presenten till sin dotter. Och jag tänker, kanske han har med sig något litet till mig som uppskattning?!?!?!?!

Jo jo det hade han. En plastkopp från en övning han precis varit med på.
 
 
Så var det med den gentlemannen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0