Ni vet ju att jag numera är inredningsexpert, inredare, tapetserare, möbelsnickare med mera mer mera. Alltså till husbehov! Idag hade jag varit på möte och gick förbi en affär med tofsar och knappar och sådant. Och då kom jag på att jag saknade något. In rusar jag i affären, som jag brukar, och säger högt - har ni sådana där band som man fäster utmed tyg på en karmfåtölj. Så sa jag för jag vet inte vad det heter. Innehavaren säger med hög skånsk röst - utan att lyfta blicken från det han håller på med. - Ja det har vi. Har du en tygbit med dig. 

Nä säger jag, det har jag inte. - Ja se då är det inte så enkelt. Vi har 220 sorter och det kommer bli omöjligt för dig att välja rätt. Men jag har fåtöljen på bild, säger jag. Nä nä det blir aldrig bra nyanser på en mobil.

 

Jag fortsätter, men alltså jag bor ju ganska långt härifrån. Jag väljer något bara. Det BLIR ALDRIG BRA, får jag till svar. Gå hem och skicka mig en liten tygbit på posten så fixar det sig.

 

Nä jag fick gå ut med svansen mellan benen och nästan skämmas över att jag kunde vara så fullkomligt urbota korkad att jag glömt den lilla tygbiten. Jag som nästan alltid blir bönhörd.

Jag gjorde det igen. Gjorde om. Alltså en gammal karmfårtölj som gått i arv. I flera år har den intagit min lilla hall men jag har aldrig riktigt förlikat mig med den. Drömt att den ser helt annorlunda ut. Bläddrat i vackra inredningsmagasin och tänkt - sådär ska min fåtölj ser ut en gång!!!! Men mer än så har det aldrig blivit.

 

Tills igårkväll. Hade i vanlig ordning spontant rusat in i färgaffären sedan vidare till tygboutiquen. 

Och så direkt på när jag kom hem. Att måla var ju en bagatelle (man är ju van) men att klä om - se det var inte så enkelt alls. Men några timmar senare med händer som ser ut som om de drabbats av den värsta av sjukdomar, grå färg över hela kroppen och ett hallgolv som påminner om slaget vid Lûtzen är fåtöljen klar. 

 

Här är resultatet.