Ni vet scenen när kvinnan är arg ledsen eller frustrerad. I allmänhet på En Man. Då tar hon fram Häägen Daszpaketet ur frysen och käkar i rasande takt. Jag har kommit på ett bättre sätt

Jag gick resolut ut i mitt lilla kök och började laga kycklinggryta klockan 22.30. Allt skulle fram. Schalottenlök vitlök laktosfri grädde kryddor och kycklingen. Jag som inte ens tycker det är roligt att laga mat. Men jösses vilken frenesi och finess jag fick till. Lekte Tina och pratade som om jag var kock i TV.

Och vet ni vad - Jag tror minsann det blev det bästa jag nånsin lagat. Minsann

För några år sedan var jag mentor åt en ung man som startat ett nytt företag. Vi träffades och utbytte massor med idéer, tankar och erfarenheter. Meningen var att jag skulle tipsa och lotsa honom runt som företagare. För mig var det en sådan ynnest att få träffa denne entreprenör. Att han dessutom kom från Kirgizistan gjorde det ännu mer lärorikt för mig. Han frågade ibland vad som var det viktigaste när man startat eget och det var och är ingen lätt fråga att svara på. Såhär i efterhand kan jag faktiskt säga: - Att våga göra misstag. Att inte bryta ihop fullkomligt utan se dem som ett steg att våga och lära.

När jag i helgen blivit av med min anteckningsbok där alla reportage under sommaren står nedskrivna, blev jag först alldeles kall inombords. Sedan ledsen och sen förbannad på mig själv .Att i det läget ringa sina uppdragsgivare och berätta sanningen, att man är en slarver, är inte roligt. Tro mig. Men något som måste göras. Men samtidigt så har jag ju lärt mig något väldigt viktigt av det. - att alltid lägga blocket/boken på samma ställe när man kommer hem eller till kontoret. Att också renskriva ner allt i datorn ganska omgående. Jag måste faktiskt erkänna - att man kan lära sig av sina misstag även i min "fina" ålder. Sensmoralen är klockren!

Till politiken. Som sagt den är inte tråkig alls just nu. Partiledare petas, Transportgate kryper närmare Statsministern och misstroendevotum ställs lite hit och dit. Ni som följer mig på Facebook vet min inställning till alla dessa svängningar. De tar jag inte upp här. Men spännande är det! Nästan som en bättre rysare.

Vilken vecka det blev. Fortfarande lever jag nästan i ett rus av eufori och lycka. Fick reda på att jag i ett halvt år framöver ska vara en av Sydsvenska Dagbladets gästkrönikörer. Extra stort för mig som är uppväxt med Sydsvenskan hemma i mitt föräldrahem i Malmö. Är så enormt tacksam och glad. Och ni som följt mig genom åren vet att jag firar allt som går att fira.Och så givetvis även nu. Inte nog med det. Jag har bjudits på champagne och gott. Och blommor har jag fått. Sådant uppskattas enormt. Verkligen.

Det kan väl inte vara någon i vårt vackra avlånga land som tycker att svensk politik är tråkig nu? I sådana fall är det de som inte är intresserade av politik. För jesses vad det händer grejer. Stort som smått. Och som på beställning dyker alla besserwissrarna upp. Ni vet de där som kan allt, vet allt och mer därtill. Det kan vara riktigt roligt att följa dem på sociala medier. I en tråd tipsades det vitt och brett om vem som skulle ta över ledarrollen i Moderaterna. Riktigt intressant att följa. Tills dess att jag läser en kommentar där det står följande. - Menar ni knubbisen.

Men alltså - det är väl ointressant hur människor ser ut. Kompetens, intelligens, pondus och ledareegenskaper är väl det viktigaste. En fullvuxen människa som skriver så!?!?!?!?! Vad sänder det för signaler till barn och ungdomar? Ska inte vi föregå med gott exempel så det inte uppstår mer mobbing ¨än vad det redan gör.

Fy så arg jag blev! För att lugna mina nerver tände jag en riktigt god Rocky Patel cigarr och puffade länge och väl.

Jag hade en otroligt klok morfar. Han blev en "modern" man av sin tid, då han blev änkling vid närmare 70 år.. Först då började han laga mat själv, städa, handla och allt det som mormor gjort åt honom. Om hans goda fiskbullar har jag bloggat, men nu ska jag dela med mig av en härlig liten historia som beskriver morfar Elias i ett nötskal.

På väg till skolan hade jag trillat på en kullersten på Gustav Adolfs torg. Ett STORT FULT hål mitt på mina bruna tjocka strumpbyxor blev resultatet. Hela dan fick jag gå med dem och skämmas i skolan. Men väl efter det att klockan ringt ut oss så tog jag mig till morfar på Rönneholmsvägen. Jag var väntad, Pommacen inköpt och mackan med ost klar.

Morfar såg mitt strumphål och sa: Fillibusaren (så kallade han mig) jag ska laga dem medan du äter.
Det tog inte så lång tid så kom han ut med strumporna och en förfärligt ful stoppning i svart på bruna strumpor.
Men morfar usch så fult det blev, sa jag. Då säger min kloka morfar: - Bättre en ful stopp än ett vackert hål.

Så rätt han hade.