Jag hade en otroligt klok morfar. Han blev en "modern" man av sin tid, då han blev änkling vid närmare 70 år.. Först då började han laga mat själv, städa, handla och allt det som mormor gjort åt honom. Om hans goda fiskbullar har jag bloggat, men nu ska jag dela med mig av en härlig liten historia som beskriver morfar Elias i ett nötskal.

På väg till skolan hade jag trillat på en kullersten på Gustav Adolfs torg. Ett STORT FULT hål mitt på mina bruna tjocka strumpbyxor blev resultatet. Hela dan fick jag gå med dem och skämmas i skolan. Men väl efter det att klockan ringt ut oss så tog jag mig till morfar på Rönneholmsvägen. Jag var väntad, Pommacen inköpt och mackan med ost klar.

Morfar såg mitt strumphål och sa: Fillibusaren (så kallade han mig) jag ska laga dem medan du äter.
Det tog inte så lång tid så kom han ut med strumporna och en förfärligt ful stoppning i svart på bruna strumpor.
Men morfar usch så fult det blev, sa jag. Då säger min kloka morfar: - Bättre en ful stopp än ett vackert hål.

Så rätt han hade.