pappa.



Min pappa sitter ibland på min axel och viskar eller hejar i mitt öra. Han säger: - Godt gjort Daisy. Eller så skakar han på huvudet! Det har han gjort nu i 37 år. Och det stödet är kraftfullt och gör mig glad och stark. Någongång emellanåt tar jag mig en funderare på vad han har betytt för mig och mitt liv. En hel del, är jag övertygad om.

Jag spekulerar mycket på förhållandet pappa - dotter! Kanske därför att min pappa dog när jag var 15 år och vet inte hur det är att ha en pappa i vuxen ålder. Hur hade det varit om pappa levt när jag utbildade mig, reste runt i Europa, satte bo i Stockholm? Hade han stöttat eller blöttat? Jag är så nyfiken. Att det var min danske tossige far som gav mig min portion av "galenhet" är jag övertygad om. Och frihetsberoendet. Hade jag varit den Daisy jag är idag om pappa levt ett fortsatt liv i sus och dus? Har jag kanske idealiserat, förskönat, romantiserat bilden av min Roberto Rosellinniliknande pappa?

Därför är jag så nyfiken på hur relationen pappa - dotter är i vuxen ålder. Och hur pappan sätter sin prägel på dotterns vidare liv. Kommentera gärna och upplys mig mera. Jag behöver läsa, lyssna och lära. Kanske blir det i framtiden en bok! Om min tossige danske far och jag!


Kommentarer
Postat av: Linda

Min pappa har varit ett jättestöd för mig alltid

2009-06-25 @ 13:32:14
Postat av: Dan Lindehammer

Hej Daisy,

Jeg kommer ihåg din"sjove" far - bodde mit emot hans köttaffär på Amiralsgatan i Malmö. Visste du ha hadde en vanligköttaffär fast han var jude. Jag var springpojke hos honnom efter skoltid. Även jag var/är från Danmark. Han skojade altid med sina kunder - spelade fiol med sin köttknivar på strykstålet. Kommer också ihåg när han gifte sig med din mamma. Deras familj hade textilaffärer i Malmö. Kommer också ihåg har hans häst vann derbyet i Käpenhamn. Surfade på Balkin för skoj och hittade dig.

Hälsningar Dan

2010-10-31 @ 20:38:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0